1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
1 א אל-תתהלל ביום מחר כי לא-תדע מה-ילד יום br
2 ב יהללך זר ולא-פיך נכרי ואל-שפתיך br
3 ג כבד-אבן ונטל החול וכעס אויל כבד משניהם br
4 ד אכזריות חמה ושטף אף ומי יעמד לפני קנאה br
5 ה טובה תוכחת מגלה-- מאהבה מסתרת br
6 ו נאמנים פצעי אוהב ונעתרות נשיקות שונא br
7 ז נפש שבעה תבוס נפת ונפש רעבה כל-מר מתוק br
8 ח כצפור נודדת מן-קנה-- כן-איש נודד ממקומו br
9 ט שמן וקטרת ישמח-לב ומתק רעהו מעצת-נפש br
10 י רעך ורעה (ורע) אביך אל-תעזב-- ובית אחיך אל-תבוא ביום אידך br טוב שכן קרוב מאח רחוק br
11 יא חכם בני ושמח לבי ואשיבה חרפי דבר br
12 יב ערום ראה רעה נסתר פתאים עברו נענשו br
13 יג קח-בגדו כי-ערב זר ובעד נכריה חבלהו br
14 יד מברך רעהו בקול גדול--בבקר השכים קללה תחשב לו br
15 טו דלף טורד ביום סגריר ואשת מדונים (מדינים) נשתוה br
16 טז צפניה צפן-רוח ושמן ימינו יקרא br
17 יז ברזל בברזל יחד ואיש יחד פני-רעהו br
18 יח נצר תאנה יאכל פריה ושמר אדניו יכבד br
19 יט כמים הפנים לפנים-- כן לב-האדם לאדם br
20 כ שאול ואבדה לא תשבענה ועיני האדם לא תשבענה br
21 כא מצרף לכסף וכור לזהב ואיש לפי מהללו br
22 כב אם תכתוש-את-האויל במכתש בתוך הריפות-- בעלי br לא-תסור מעליו אולתו br
23 כג ידע תדע פני צאנך שית לבך לעדרים br
24 כד כי לא לעולם חסן ואם-נזר לדור דור (ודור) br
25 כה גלה חציר ונראה-דשא ונאספו עשבות הרים br
26 כו כבשים ללבושך ומחיר שדה עתודים br
27 כז ודי חלב עזים--ללחמך ללחם ביתך וחיים לנערותיך