1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar; 2 Şimdi söylesin İsrail:2 ‹‹Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar, 2 Ama yenemediler beni.3 Çiftçiler saban sürdüler sırtımda, 2 Upuzun iz bıraktılar.››4 Ama RAB adildir, 2 Kesti kötülerin bağlarını.5 Siyondan nefret eden herkes 2 Utanç içinde geri çekilsin.6 Damlardaki ota, 2 Büyümeden kuruyan ota dönsünler.7 Orakçı avucunu, 2 Demetçi kucağını dolduramaz onunla.8 Yoldan geçenler de, 2 ‹‹RAB sizi kutsasın, 2 RAB'bin adıyla sizi kutsarız›› demezler.