1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

1 Babil ırmakları kıyısında oturup 2 Siyonu andıkça ağladık;2 Çevredeki kavaklara 2 Lirlerimizi astık.3 Çünkü orada bizi tutsak edenler bizden ezgiler, 2 Bize zulmedenler bizden şenlik istiyor, 2 ‹‹Siyon ezgilerinden birini okuyun bize!›› diyorlardı.4 Nasıl okuyabiliriz RABbin ezgisini 2 El toprağında?5 Ey Yeruşalim, seni unutursam, 2 Sağ elim kurusun.6 Seni anmaz, 2 Yeruşalimi en büyük sevincimden üstün tutmazsam, 2 Dilim damağıma yapışsın!7 Yeruşalimin düştüğü gün, 2 ‹‹Yıkın onu, yıkın temellerine kadar!›› 2 Diyen Edomluların tavrını anımsa, ya RAB.8 Ey sen, yıkılası Babil kızı, 2 Bize yaptıklarını 2 Sana ödetecek olana ne mutlu!9 Ne mutlu senin yavrularını tutup 2 Kayalarda parçalayacak insana!