1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

1 Ĉion ĉi tion mia okulo vidis, Mia orelo aŭdis kaj komprenis.

2 Kion vi scias, mi ankaŭ scias; Kaj mi ne estas malpli valora ol vi.

3 Sed mi volus paroli kun la Plejpotenculo, Mi dezirus disputi kun Dio.

4 Tamen vi komentarias malvere, Vi ĉiuj estas senutilaj kuracistoj.

5 Ho, se vi silentus, Tio estus saĝeco de via flanko.

6 Aŭskultu do mian moralinstruon, Kaj atentu la defendan parolon de mia buŝo.

7 Ĉu pro Dio vi volas paroli malveron, Kaj pro Li paroli falsaĵon?

8 Ĉu vi volas esti personfavoraj al Li, Aŭ pro Dio vi volas disputi?

9 Ĉu estos bone, kiam Li esploros vin? Ĉu vi volas trompi Lin, kiel oni trompas homon?

10 Li certe vin punos, Se vi sekrete estos personfavoraj.

11 Ĉu Lia majesto ne konfuzas vin? Ĉu ne falas sur vin timo antaŭ Li?

12 Viaj memorigoj estas sentencoj polvaj, Via bastionoj estas amasoj da argilo.

13 Silentu antaŭ mi, kaj parolos mi, Kio ajn trafos min.

14 Por kio mi portu mian karnon en miaj dentoj Kaj metu mian animon en mian manon?

15 Li ja mortigos min, kaj mi ne havas esperon; Sed pri mia konduto mi volas disputi antaŭ Li.

16 Tio jam estos savo por mi, Ĉar ne hipokritulo venos antaŭ Lin.

17 Aŭskultu mian parolon Kaj mian klarigon antaŭ viaj oreloj.

18 Jen mi pretigis juĝan aferon; Mi scias, ke mi montriĝos prava.

19 Kiu povas procesi kontraŭ mi? Tiam mi eksilentus kaj mortus.

20 Nur du aferojn ne faru al mi, Tiam mi ne kaŝos min antaŭ Via vizaĝo:

21 Malproksimigu de mi Vian manon, Kaj Via teruro ne timigu min.

22 Tiam voku, kaj mi respondos; Aŭ mi parolos, kaj Vi respondu al mi.

23 Kiom da malbonagoj kaj pekoj estas sur mi? Sciigu al mi miajn krimojn kaj pekojn.

24 Kial Vi kaŝas Vian vizaĝon Kaj rigardas min kiel Vian malamikon?

25 Ĉu Vi volas montri Vian forton kontraŭ deŝirita folio? Kaj ĉu sekiĝintan pajleron Vi volas persekuti?

26 Ĉar Vi skribas kontraŭ mi maldolĉaĵon Kaj venigas sur min la pekojn de mia juneco.

27 Vi metis miajn piedojn en ŝtipon, Vi observas ĉiujn miajn vojojn, Kaj Vi observas la plandojn de miaj piedoj;

28 Dum mi ja disfalas kiel putraĵo, Kiel vesto dismanĝita de tineoj.