1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

1 Na ka whakautu a Pirirara Huhi, ka mea,

2 Kia pehea ake te roa o tau korero i enei mea? Kia pehea ake te roa o nga kupu a tou mangai e rite ai ki te hau kaha?

3 E whakaparori ke ranei te Atua i te whakawa? E whakaparori ke ranei te Kaha Rawa i te tika?

4 Ki te mea i hara au tamariki ki a ia, a kua maka atu ratou e ia hei utu mo to ratou he;

5 Ki te rapu wawe koe i to Atua, a ka inoi ki te Kaha Rawa;

6 Ki te mea he ma koe, he tika, ina, ka ara ake ia ki a koe aianei, ka manaakitia ano e ia te nohoanga o tou tika.

7 Ahakoa i iti tou timatanga, e nui noa atu tou whakamutunga.

8 Tena ra, ui atu ki to mua whakatupuranga; anga atu hoki ki te mea kua rapua e o ratou matua.

9 Nonanahi nei hoki tatou, kahore hoki e mohio; he atarangi nei hoki o tatou ra i runga i te whenua;

10 E kore ranei ratou e whakaako i a koe, e korero ki a koe, e puaki mai ranei he kupu i o ratou ngakau?

11 E tupu ranei te wiwi i te mea kahore he repo? E nui ranei te raupo ki te kahore he wai?

12 I te mea he kaiota tonu, a kihai i tapahia, kua maroke i mua ake i nga otaota katoa.

13 Ka pera ano nga ara o te hunga katoa e wareware ana ki te Atua, a ka riro ki te kore ta te tangata whakaponokore i tumanako ai.

14 Ka motuhia atu tana i whakamanawa atu ai, ko te whare hoki o te pungawerewere hei tumanakohanga mona.

15 Ka okioki atu ia ki tona whare; heoi e kore e tu: u tonu tana pupuri atu, otiia e kore e mau.

16 E matomato ana i te mea kahore nei te ra, a e wana ana ona peka i tana kari.

17 Kapi tonu te puranga i ona pakiaka, e kitea ana e ia te wahi kamaka.

18 Ki te whakamotitia iho ia i tona wahi, ka whakakahore taua wahi ki a ia, ka mea, Kahore ahau i kite i a koe.

19 Nana, ko te hari tenei o tona ara, a ka tupu ake etahi atu i roto i te puehu.

20 Nana, e kore te Atua e whakakahore ki te tangata tika, e kore ano e puritia e ia te ringa o nga tangata kino.

21 Tera ano tou mangaika whakakiia e ia ki te kata, ou ngutu ki te hamama.

22 He whakama te kakahu mo te hunga e kino ana ki a koe, a ka kahore noa iho te tapenakara o te hunga kino.