1 Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet

2 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».

3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.

4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.

5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.

6 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.

7 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.

8 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.

9 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.

10 Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.»

11 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.

12 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.

13 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.

14 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.

15 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,

16 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.

17 Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».

18 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.

1 And I, Paul, myself, do call upon you -- through the meekness and gentleness of the Christ -- who in presence, indeed [am] humble among you, and being absent, have courage toward you,

2 and I beseech [you], that, being present, I may not have courage, with the confidence with which I reckon to be bold against certain reckoning us as walking according to the flesh;

3 for walking in the flesh, not according to the flesh do we war,

4 for the weapons of our warfare [are] not fleshly, but powerful to God for bringing down of strongholds,

5 reasonings bringing down, and every high thing lifted up against the knowledge of God, and bringing into captivity every thought to the obedience of the Christ,

6 and being in readiness to avenge every disobedience, whenever your obedience may be fulfilled.

7 The things in presence do ye see? if any one hath trusted in himself to be Christ`s, this let him reckon again from himself, that according as he is Christ`s, so also we [are] Christ`s;

8 for even if also anything more abundantly I shall boast concerning our authority, that the Lord gave us for building up, and not for casting you down, I shall not be ashamed;

9 that I may not seem as if I would terrify you through the letters,

10 `because the letters indeed -- saith one -- [are] weighty and strong, and the bodily presence weak, and the speech despicable.`

11 This one -- let him reckon thus: that such as we are in word, through letters, being absent, such also, being present, [we are] in deed.

12 For we do not make bold to rank or to compare ourselves with certain of those commending themselves, but they, among themselves measuring themselves, and comparing themselves with themselves, are not wise,

13 and we in regard to the unmeasured things will not boast ourselves, but after the measure of the line that the God of measure did appoint to us -- to reach even unto you;

14 for not as not reaching to you do we stretch ourselves overmuch, for even unto you did we come in the good news of the Christ,

15 not boasting of the things not measured, in other men`s labours, and having hope -- your faith increasing -- in you to be enlarged, according to our line -- into abundance,

16 in the [places] beyond you to proclaim good news, not in another`s line in regard to the things made ready, to boast;

17 and he who is boasting -- in the Lord let him boast;

18 for not he who is commending himself is approved, but he whom the Lord doth commend.