1 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

2 Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

3 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

4 Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

5 Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

6 Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

7 Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

8 Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

9 Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

16 Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig -- låt vara såsom med en dåre -- så att ock jag får berömma mig något litet.

17 Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.

18 Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma mig;

19 I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.

20 I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet.

21 Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit för svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med -- om jag nu får tala efter dårars sätt.

22 Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.

23 Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer -- om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger.

24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.

25 Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet.

26 Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder --

27 allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet.

28 Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna.

29 Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? --

30 Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet.

31 Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.

32 I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig;

33 och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.

1 O that ye were bearing with me a little of the folly, but ye also do bear with me:

2 for I am zealous for you with zeal of God, for I did betroth you to one husband, a pure virgin, to present to Christ,

3 and I fear, lest, as the serpent did beguile Eve in his subtilty, so your minds may be corrupted from the simplicity that [is] in the Christ;

4 for if, indeed, he who is coming doth preach another Jesus whom we did not preach, or another Spirit ye receive which ye did not receive, or other good news which ye did not accept -- well were ye bearing [it],

5 for I reckon that I have been nothing behind the very chiefest apostles,

6 and even if unlearned in word -- yet not in knowledge, but in every thing we were made manifest in all things to you.

7 The sin did I do -- myself humbling that ye might be exalted, because freely the good news of God I did proclaim to you?

8 other assemblies I did rob, having taken wages, for your ministration;

9 and being present with you, and having been in want, I was chargeable to no one, for my lack did the brethren supply -- having come from Macedonia -- and in everything burdenless to you I did keep myself, and will keep.

10 The truth of Christ is in me, because this boasting shall not be stopped in regard to me in the regions of Achaia;

11 wherefore? because I do not love you? God hath known!

12 and what I do, I also will do, that I may cut off the occasion of those wishing an occasion, that in that which they boast they may be found according as we also;

13 for those such [are] false apostles, deceitful workers, transforming themselves into apostles of Christ,

14 and no wonder -- for even the Adversary doth transform himself into a messenger of light;

15 no great thing, then, if also his ministrants do transform themselves as ministrants of righteousness -- whose end shall be according to their works.

16 Again I say, may no one think me to be a fool; and if otherwise, even as a fool receive me, that I also a little may boast.

17 That which I speak, I speak not according to the Lord, but as in foolishness, in this the confidence of boasting;

18 since many boast according to the flesh, I also will boast:

19 for gladly do ye bear with the fools -- being wise,

20 for ye bear, if any one is bringing you under bondage, if any one doth devour, if any one doth take away, if any one doth exalt himself, if any one on the face doth smite you;

21 in reference to dishonour I speak, how that we were weak, and in whatever any one is bold -- in foolishness I say [it] -- I also am bold.

22 Hebrews are they? I also! Israelites are they? I also! seed of Abraham are they? I also!

23 ministrants of Christ are they? -- as beside myself I speak -- I more; in labours more abundantly, in stripes above measure, in prisons more frequently, in deaths many times;

24 from Jews five times forty [stripes] save one I did receive;

25 thrice was I beaten with rods, once was I stoned, thrice was I shipwrecked, a night and a day in the deep I have passed;

26 journeyings many times, perils of rivers, perils of robbers, perils from kindred, perils from nations, perils in city, perils in wilderness, perils in sea, perils among false brethren;

27 in laboriousness and painfulness, in watchings many times, in hunger and thirst, in fastings many times, in cold and nakedness;

28 apart from the things without -- the crowding upon me that is daily -- the care of all the assemblies.

29 Who is infirm, and I am not infirm? who is stumbled, and I am not fired;

30 if to boast it behoveth [me], of the things of my infirmity I will boast;

31 the God and Father of our Lord Jesus Christ -- who is blessed to the ages -- hath known that I do not lie! --

32 In Damascus the ethnarch of Aretas the king was watching the city of the Damascenes, wishing to seize me,

33 and through a window in a rope basket I was let down, through the wall, and fled out of his hands.