1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
1 Dead flies cause a perfumer`s perfume To send forth a stink; The precious by reason of wisdom -- By reason of honour -- a little folly!
2 The heart of the wise [is] at his right hand, And the heart of a fool at his left.
3 And also, when he that is a fool Is walking in the way, his heart is lacking, And he hath said to every one, `He [is] a fool.`
4 If the spirit of the ruler go up against thee, Thy place leave not, For yielding quieteth great sinners.
5 There is an evil I have seen under the sun, As an error that goeth out from the ruler,
6 He hath set the fool in many high places, And the rich in a low place do sit.
7 I have seen servants on horses, And princes walking as servants on the earth.
8 Whoso is digging a pit falleth into it, And whoso is breaking a hedge, a serpent biteth him.
9 Whoso is removing stones is grieved by them, Whoso is cleaving trees endangered by them.
10 If the iron hath been blunt, And he the face hath not sharpened, Then doth he increase strength, And wisdom [is] advantageous to make right.
11 If the serpent biteth without enchantment, Then there is no advantage to a master of the tongue.
12 Words of the mouth of the wise [are] gracious, And the lips of a fool swallow him up.
13 The beginning of the words of his mouth [is] folly, And the latter end of his mouth [Is] mischievous madness.
14 And the fool multiplieth words: `Man knoweth not that which is, And that which is after him, who doth declare to him?`
15 The labour of the foolish wearieth him, In that he hath not known to go unto the city.
16 Wo to thee, O land, when thy king [is] a youth, And thy princes do eat in the morning.
17 Happy art thou, O land, When thy king [is] a son of freemen, And thy princes do eat in due season, For might, and not for drunkenness.
18 By slothfulness is the wall brought low, And by idleness of the hands doth the house drop.
19 For mirth they are making a feast, And wine maketh life joyful, And the silver answereth with all.
20 Even in thy mind a king revile not, And in the inner parts of thy bed-chamber Revile not the rich: For a fowl of the heavens causeth the voice to go, And a possessor of wings declareth the word.