1 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

2 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

3 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

4 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

5 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

6 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

7 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

8 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

9 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

10 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

11 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

12 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

13 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

14 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

15 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

16 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

17 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

18 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

19 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

20 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

21 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

22 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

23 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

24 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

25 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

26 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

27 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»

28 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

29 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

30 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

31 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

1 And I say, so long time as the heir is a babe, he differeth nothing from a servant -- being lord of all,

2 but is under tutors and stewards till the time appointed of the father,

3 so also we, when we were babes, under the elements of the world were in servitude,

4 and when the fulness of time did come, God sent forth His Son, come of a woman, come under law,

5 that those under law he may redeem, that the adoption of sons we may receive;

6 and because ye are sons, God did send forth the spirit of His Son into your hearts, crying, `Abba, Father!`

7 so that thou art no more a servant, but a son, and if a son, also an heir of God through Christ.

8 But then, indeed, not having known God, ye were in servitude to those not by nature gods,

9 and now, having known God -- and rather being known by God -- how turn ye again unto the weak and poor elements to which anew ye desire to be in servitude?

10 days ye observe, and months, and times, and years!

11 I am afraid of you, lest in vain I did labour toward you.

12 Become as I [am] -- because I also [am] as ye brethren, I beseech you; to me ye did no hurt,

13 and ye have known that through infirmity of the flesh I did proclaim good news to you at the first,

14 and my trial that [is] in my flesh ye did not despise nor reject, but as a messenger of God ye did receive me -- as Christ Jesus;

15 what then was your happiness? for I testify to you, that if possible, your eyes having plucked out, ye would have given to me;

16 so that your enemy have I become, being true to you?

17 they are zealous for you -- [yet] not well, but they wish to shut us out, that for them ye may be zealous;

18 and [it is] good to be zealously regarded, in what is good, at all times, and not only in my being present with you;

19 my little children, of whom again I travail in birth, till Christ may be formed in you,

20 and I was wishing to be present with you now, and to change my voice, because I am in doubt about you.

21 Tell me, ye who are willing to be under law, the law do ye not hear?

22 for it hath been written, that Abraham had two sons, one by the maid-servant, and one by the free-woman,

23 but he who [is] of the maid-servant, according to flesh hath been, and he who [is] of the free-woman, through the promise;

24 which things are allegorized, for these are the two covenants: one, indeed, from mount Sinai, to servitude bringing forth, which is Hagar;

25 for this Hagar is mount Sinai in Arabia, and doth correspond to the Jerusalem that now [is], and is in servitude with her children,

26 and the Jerusalem above is the free-woman, which is mother of us all,

27 for it hath been written, `Rejoice, O barren, who art not bearing; break forth and cry, thou who art not travailing, because many [are] the children of the desolate -- more than of her having the husband.`

28 And we, brethren, as Isaac, are children of promise,

29 but as then he who was born according to the flesh did persecute him according to the spirit, so also now;

30 but what saith the Writing? `Cast forth the maid-servant and her son, for the son of the maid-servant may not be heir with the son of the free-woman;`

31 then, brethren, we are not a maid-servant`s children, but the free-woman`s.