1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
1 O thoughtless Galatians, who did bewitch you, not to obey the truth -- before whose eyes Jesus Christ was described before among you crucified?
2 this only do I wish to learn from you -- by works of law the Spirit did ye receive, or by the hearing of faith?
3 so thoughtless are ye! having begun in the Spirit, now in the flesh do ye end?
4 so many things did ye suffer in vain! if, indeed, even in vain.
5 He, therefore, who is supplying to you the Spirit, and working mighty acts among you -- by works of law or by the hearing of faith [is it]?
6 according as Abraham did believe God, and it was reckoned to him -- to righteousness;
7 know ye, then, that those of faith -- these are sons of Abraham,
8 and the Writing having foreseen that by faith God doth declare righteous the nations did proclaim before the good news to Abraham --
9 `Blessed in thee shall be all the nations;` so that those of faith are blessed with the faithful Abraham,
10 for as many as are of works of law are under a curse, for it hath been written, `Cursed [is] every one who is not remaining in all things that have been written in the Book of the Law -- to do them,`
11 and that in law no one is declared righteous with God, is evident, because `The righteous by faith shall live;`
12 and the law is not by faith, but -- `The man who did them shall live in them.`
13 Christ did redeem us from the curse of the law, having become for us a curse, for it hath been written, `Cursed is every one who is hanging on a tree,`
14 that to the nations the blessing of Abraham may come in Christ Jesus, that the promise of the Spirit we may receive through the faith.
15 Brethren, as a man I say [it], even of man a confirmed covenant no one doth make void or doth add to,
16 and to Abraham were the promises spoken, and to his seed; He doth not say, `And to seeds,` as of many, but as of one, `And to thy seed,` which is Christ;
17 and this I say, A covenant confirmed before by God to Christ, the law, that came four hundred and thirty years after, doth not set aside, to make void the promise,
18 for if by law [be] the inheritance, [it is] no more by promise, but to Abraham through promise did God grant [it].
19 Why, then, the law? on account of the transgressions it was added, till the seed might come to which the promise hath been made, having been set in order through messengers in the hand of a mediator --
20 and the mediator is not of one, and God is one --
21 the law, then, [is] against the promises of God? -- let it not be! for if a law was given that was able to make alive, truly by law there would have been the righteousness,
22 but the Writing did shut up the whole under sin, that the promise by faith of Jesus Christ may be given to those believing.
23 And before the coming of the faith, under law we were being kept, shut up to the faith about to be revealed,
24 so that the law became our child-conductor -- to Christ, that by faith we may be declared righteous,
25 and the faith having come, no more under a child-conductor are we,
26 for ye are all sons of God through the faith in Christ Jesus,
27 for as many as to Christ were baptized did put on Christ;
28 there is not here Jew or Greek, there is not here servant nor freeman, there is not here male and female, for all ye are one in Christ Jesus;
29 and if ye [are] of Christ then of Abraham ye are seed, and according to promise -- heirs.