11 Ytterligare sade han: »En man hade två söner.

12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.

13 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.

14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.

15 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.

16 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!

18 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;

19 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'

20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'

22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.

23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.

24 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.

25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.

26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.

27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'

28 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.

29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.

30 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'

31 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.

32 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»

11 And he said, A certain man had two sons,

12 and the younger of them said to the father, Father, give me the portion of the substance falling to [me], and he divided to them the living.

13 And not many days after, having gathered all together, the younger son went abroad to a far country, and there he scattered his substance, living riotously;

14 and he having spent all, there came a mighty famine on that country, and himself began to be in want;

15 and having gone on, he joined himself to one of the citizens of that country, and he sent him to the fields to feed swine,

16 and he was desirous to fill his belly from the husks that the swine were eating, and no one was giving to him.

17 And having come to himself, he said, How many hirelings of my father have a superabundance of bread, and I here with hunger am perishing!

18 having risen, I will go on unto my father, and will say to him, Father, I did sin -- to the heaven, and before thee,

19 and no more am I worthy to be called thy son; make me as one of thy hirelings.

20 And having risen, he went unto his own father, and he being yet far distant, his father saw him, and was moved with compassion, and having ran he fell upon his neck and kissed him;

21 and the son said to him, Father, I did sin -- to the heaven, and before thee, and no more am I worthy to be called thy son.

22 And the father said unto his servants, Bring forth the first robe, and clothe him, and give a ring for his hand, and sandals for the feet;

23 and having brought the fatted calf, kill [it], and having eaten, we may be merry,

24 because this my son was dead, and did live again, and he was lost, and was found; and they began to be merry.

25 And his elder son was in a field, and as, coming, he drew nigh to the house, he heard music and dancing,

26 and having called near one of the young men, he was inquiring what these things might be,

27 and he said to him -- Thy brother is arrived, and thy father did kill the fatted calf, because in health he did receive him back.

28 And he was angry, and would not go in, therefore his father, having come forth, was entreating him;

29 and he answering said to the father, Lo, so many years I do serve thee, and never thy command did I transgress, and to me thou didst never give a kid, that with my friends I might make merry;

30 but when thy son -- this one who did devour thy living with harlots -- came, thou didst kill to him the fatted calf.

31 And he said to him, Child, thou art always with me, and all my things are thine;

32 but to be merry, and to be glad, it was needful, because this thy brother was dead, and did live again, he was lost, and was found.