1 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 Då kommo de ihåg hans ord.
9 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
1 And on the first of the sabbaths, at early dawn, they came to the tomb, bearing the spices they made ready, and certain [others] with them,
2 and they found the stone having been rolled away from the tomb,
3 and having gone in, they found not the body of the Lord Jesus.
4 And it came to pass, while they are perplexed about this, that lo, two men stood by them in glittering apparel,
5 and on their having become afraid, and having inclined the face to the earth, they said to them, `Why do ye seek the living with the dead?
6 he is not here, but was raised; remember how he spake to you, being yet in Galilee,
7 saying -- It behoveth the Son of Man to be delivered up to the hands of sinful men, and to be crucified, and the third day to rise again.`
8 And they remembered his sayings,
9 and having turned back from the tomb told all these things to the eleven, and to all the rest.
10 And it was the Magdalene Mary, and Joanna, and Mary of James, and the other women with them, who told unto the apostles these things,
11 and their sayings appeared before them as idle talk, and they were not believing them.
12 And Peter having risen, did run to the tomb, and having stooped down he seeth the linen clothes lying alone, and he went away to his own home, wondering at that which was come to pass.
13 And, lo, two of them were going on during that day to a village, distant sixty furlongs from Jerusalem, the name of which [is] Emmaus,
14 and they were conversing with one another about all these things that have happened.
15 And it came to pass in their conversing and reasoning together, that Jesus himself, having come nigh, was going on with them,
16 and their eyes were holden so as not to know him,
17 and he said unto them, `What [are] these words that ye exchange with one another, walking, and ye are sad?`
18 And the one, whose name was Cleopas, answering, said unto him, `Art thou alone such a stranger in Jerusalem, that thou hast not known the things that came to pass in it in these days?`
19 And he said to them, `What things?` And they said to him, `The things about Jesus of Nazareth, who became a man -- a prophet -- powerful in deed and word, before God and all the people,
20 how also the chief priests and our rulers did deliver him up to a judgment of death, and crucified him;
21 and we were hoping that he it is who is about to redeem Israel, and also with all these things, this third day is passing to-day, since these things happened.
22 `And certain women of ours also astonished us, coming early to the tomb,
23 and not having found his body, they came, saying also to have seen an apparition of messengers, who say he is alive,
24 and certain of those with us went away unto the tomb, and found as even the women said, and him they saw not.`
25 And he said unto them, `O inconsiderate and slow in heart, to believe on all that the prophets spake!
26 Was it not behoving the Christ these things to suffer, and to enter into his glory?`
27 and having begun from Moses, and from all the prophets, he was expounding to them in all the Writings the things about himself.
28 And they came nigh to the village whither they were going, and he made an appearance of going on further,
29 and they constrained him, saying, `Remain with us, for it is toward evening,` and the day did decline, and he went in to remain with them.
30 And it came to pass, in his reclining (at meat) with them, having taken the bread, he blessed, and having broken, he was giving to them,
31 and their eyes were opened, and they recognized him, and he became unseen by them.
32 And they said one to another, `Was not our heart burning within us, as he was speaking to us in the way, and as he was opening up to us the Writings?`
33 And they, having risen up the same hour, turned back to Jerusalem, and found gathered together the eleven, and those with them,
34 saying -- `The Lord was raised indeed, and was seen by Simon;`
35 and they were telling the things in the way, and how he was made known to them in the breaking of the bread,
36 and as they are speaking these things, Jesus himself stood in the midst of them, and saith to them, `Peace -- to you;`
37 and being amazed, and becoming affrighted, they were thinking themselves to see a spirit.
38 And he said to them, `Why are ye troubled? and wherefore do reasonings come up in your hearts?
39 see my hands and my feet, that I am he; handle me and see, because a spirit hath not flesh and bones, as ye see me having.`
40 And having said this, he shewed to them the hands and the feet,
41 and while they are not believing from the joy, and wondering, he said to them, `Have ye anything here to eat?`
42 and they gave to him part of a broiled fish, and of an honeycomb,
43 and having taken, he did eat before them,
44 and he said to them, `These [are] the words that I spake unto you, being yet with you, that it behoveth to be fulfilled all the things that are written in the Law of Moses, and the Prophets, and the Psalms, about me.`
45 Then opened he up their understanding to understand the Writings,
46 and he said to them -- `Thus it hath been written, and thus it was behoving the Christ to suffer, and to rise out of the dead the third day,
47 and reformation and remission of sins to be proclaimed in his name to all the nations, beginning from Jerusalem:
48 and ye -- ye are witnesses of these things.
49 `And, lo, I do send the promise of my Father upon you, but ye -- abide ye in the city of Jerusalem till ye be clothed with power from on high.`
50 And he led them forth without -- unto Bethany, and having lifted up his hands he did bless them,
51 and it came to pass, in his blessing them, he was parted from them, and was borne up to the heaven;
52 and they, having bowed before him, did turn back to Jerusalem with great joy,
53 and were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.