1 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
4 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»
6 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7 Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»
8 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
9 Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
11 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
12 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
14 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»
15 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
20 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
21 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
22 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
23 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
24 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
25 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
27 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»
34 De svarade: »Herren behöver den.»
35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38 och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»
39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
40 Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»
41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42 och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46 och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
1 And having entered, he was passing through Jericho,
2 and lo, a man, by name called Zaccheus, and he was a chief tax-gatherer, and he was rich,
3 and he was seeking to see Jesus, who he is, and was not able for the multitude, because in stature he was small,
4 and having run forward before, he went up on a sycamore, that he may see him, because through that [way] he was about to pass by.
5 And as Jesus came up to the place, having looked up, he saw him, and said unto him, `Zaccheus, having hastened, come down, for to-day in thy house it behoveth me to remain;`
6 and he having hastened did come down, and did receive him rejoicing;
7 and having seen [it], they were all murmuring, saying -- `With a sinful man he went in to lodge!`
8 And Zaccheus having stood, said unto the Lord, `Lo, the half of my goods, sir, I give to the poor, and if of any one anything I did take by false accusation, I give back fourfold.`
9 And Jesus said unto him -- `To-day salvation did come to this house, inasmuch as he also is a son of Abraham;
10 for the Son of Man came to seek and to save the lost.`
11 And while they are hearing these things, having added he spake a simile, because of his being nigh to Jerusalem, and of their thinking that the reign of God is about presently to be made manifest.
12 He said therefore, `A certain man of birth went on to a far country, to take to himself a kingdom, and to return,
13 and having called ten servants of his own, he gave to them ten pounds, and said unto them, Do business -- till I come;
14 and his citizens were hating him, and did send an embassy after him, saying, We do not wish this one to reign over us.
15 `And it came to pass, on his coming back, having taken the kingdom, that he commanded these servants to be called to him, to whom he gave the money, that he might know what any one had done in business.
16 `And the first came near, saying, Sir, thy pound did gain ten pounds;
17 and he said to him, Well done, good servant, because in a very little thou didst become faithful, be having authority over ten cities.
18 `And the second came, saying, Sir, thy pound made five pounds;
19 and he said also to this one, And thou, become thou over five cities.
20 `And another came, saying, Sir, lo, thy pound, that I had lying away in a napkin;
21 for I was afraid of thee, because thou art an austere man; thou takest up what thou didst not lay down, and reapest what thou didst not sow.
22 `And he saith to him, Out of thy mouth I will judge thee, evil servant: thou knewest that I am an austere man, taking up what I did not lay down, and reaping what I did not sow!
23 and wherefore didst thou not give my money to the bank, and I, having come, with interest might have received it?
24 `And to those standing by he said, Take from him the pound, and give to him having the ten pounds --
25 (and they said to him, Sir, he hath ten pounds) --
26 for I say to you, that to every one having shall be given, and from him not having, also what he hath shall be taken from him,
27 but those my enemies, who did not wish me to reign over them, bring hither and slay before me.`
28 And having said these things, he went on before, going up to Jerusalem.
29 And it came to pass, as he came nigh to Bethphage and Bethany, unto the mount called of the Olives, he sent two of his disciples,
30 having said, Go away to the village over-against, in which, entering into, ye shall find a colt bound, on which no one of men did ever sit, having loosed it, bring [it];
31 and if any one doth question you, Wherefore do ye loose [it]? thus ye shall say to him -- The Lord hath need of it.`
32 And those sent, having gone away, found according as he said to them,
33 and while they are loosing the colt, its owners said unto them, `Why loose ye the colt?`
34 and they said, `The Lord hath need of it;`
35 and they brought it unto Jesus, and having cast their garments upon the colt, they did set Jesus upon it.
36 And as he is going, they were spreading their garments in the way,
37 and as he is coming nigh now, at the descent of the mount of the Olives, the whole multitude of the disciples began rejoicing to praise God with a great voice for all the mighty works they had seen,
38 saying, `blessed [is] he who is coming, a king in the name of the Lord; peace in heaven, and glory in the highest.`
39 And certain of the Pharisees from the multitude said unto him, `Teacher, rebuke thy disciples;`
40 and he answering said to them, `I say to you, that, if these shall be silent, the stones will cry out!`
41 And when he came nigh, having seen the city, he wept over it,
42 saying -- `If thou didst know, even thou, at least in this thy day, the things for thy peace; but now they were hid from thine eyes.
43 `Because days shall come upon thee, and thine enemies shall cast around thee a rampart, and compass thee round, and press thee on every side,
44 and lay thee low, and thy children within thee, and they shall not leave in thee a stone upon a stone, because thou didst not know the time of thy inspection.`
45 And having entered into the temple, he began to cast forth those selling in it, and those buying,
46 saying to them, `It hath been written, My house is a house of prayer -- but ye made it a den of robbers.`
47 And he was teaching daily in the temple, but the chief priests and the scribes were seeking to destroy him -- also the chiefs of the people --
48 and they were not finding what they shall do, for all the people were hanging on him, hearing him.