1 Tessalonicenses 2

1 For you yourselves know, brothers, our visit to you wasn’t in vain, 2 but having suffered before and been shamefully treated, as you know, at Philippi, we grew bold in our God to tell you the Good News of God in much conflict. 3 For our exhortation is not of error, nor of uncleanness, nor in deception. 4 But even as we have been approved by God to be entrusted with the Good News, so we speak—not as pleasing men, but God, who tests our hearts. 5 For neither were we at any time found using words of flattery, as you know, nor a cloak of covetousness (God is witness), 6 nor seeking glory from men (neither from you nor from others), when we might have claimed authority as apostles of Christ. 7 But we were gentle among you, like a nursing mother cherishes her own children.

8 Even so, affectionately longing for you, we were well pleased to impart to you not the Good News of God only, but also our own souls, because you had become very dear to us. 9 For you remember, brothers, our labor and travail; for working night and day, that we might not burden any of you, we preached to you the Good News of God. 10 You are witnesses with God how holy, righteously, and blamelessly we behaved ourselves toward you who believe. 11 As you know, we exhorted, comforted, and implored every one of you, as a father does his own children, 12 to the end that you should walk worthily of God, who calls you into his own Kingdom and glory.

13 For this cause we also thank God without ceasing that when you received from us the word of the message of God, you accepted it not as the word of men, but as it is in truth, God’s word, which also works in you who believe. 14 For you, brothers, became imitators of the assemblies of God which are in Judea in Christ Jesus; for you also suffered the same things from your own countrymen, even as they did from the Jews 15 who killed both the Lord Jesus and their own prophets, and drove us out, and don’t please God, and are contrary to all men, 16 forbidding us to speak to the Gentiles that they may be saved, to fill up their sins always. But wrath has come on them to the uttermost.

17 But we, brothers, being bereaved of you for a short season in presence, not in heart, tried even harder to see your face with great desire, 18 because we wanted to come to you—indeed, I, Paul, once and again—but Satan hindered us. 19 For what is our hope, or joy, or crown of rejoicing? Isn’t it even you, before our Lord Jesus*2:19 TR adds "Christ" at his coming? 20 For you are our glory and our joy.

Apostelns tjänst i Tessalonike

1 *1 Tess 1:5, 9. Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. 2 *Fil 1:30. Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi*2:2misshandlade i FilippiSe Apg 16:16f.. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. 3 *2 Kor 4:2. Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. 4 *Gal 2:7, 1 Tim 1:11. Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

5 *Mark 12:40, 2 Kor 2:17, Apg 20:33. Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. 6 *Joh 5:41. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, 7 *1 Kor 9:12. även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk*2:7kommit med anspråkpå vördnadsbetygelser (2:6) eller ekonomiskt understöd (2:9).. I stället uppträdde vi kärleksfullt*2:7kärleksfulltAndra handskrifter: "som barn", dvs utan pondus och myndighet (jfr 2 Kor 1:24). I sammanhanget blir den sakliga innebörden densamma. bland er. Som när en mor*2:7en morOrdagrant: "en som ammar". sköter om sina barn 8 *Apg 20:24, 2 Kor 12:15, Fil 2:17. ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss.

9 *Apg 18:3, 1 Kor 4:12, 1 Tess 4:11. Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. 10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. 11 Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, 12 *Apg 20:31, Ef 4:1, Kol 1:10, 2 Tess 1:11. och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar*2:12kallarAndra handskrifter: "har kallat". er till sitt rike och sin härlighet.

13 *Matt 10:20, Gal 1:11, 1 Tess 1:5. Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. 14 *Apg 17:5. Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna*2:14judarnaPaulus, som själv är jude, syftar på de fientligt inställda judiska ledarna (jfr not till Joh 1:19)., 15 *Apg 7:52. som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor 16 *Matt 23:32f, Rom 2:5. när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått.*2:16fyller … sina synders måttNär syndens mått är fullt kommer domen. Jfr 1 Mos 15:16. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.

Längtan att besöka tessalonikerna

17 *Rom 1:11, 1 Tess 3:10. Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. 18 Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss.*2:18önskat att få kommaKanske från Tessalonikes grannstad Berea (Apg 17:10f).19 *2 Kor 1:14, Fil 4:1, 2 Tess 1:4. Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.