人民禁食认罪
1 这月二十四日,以色列人聚集,一同禁食,身穿麻衣,头上蒙灰。2 以色列的后裔跟所有外族人分离,然后站立,承认自己的罪过和他们列祖的罪孽。3 那天四分之一的时间,他们站在自己的地方,宣读耶和华他们的 神的律法书;另外四分之一的时间,他们认罪和敬拜耶和华他们的 神。4 耶书亚、巴尼、甲篾、示巴尼、布尼、示利比、巴尼和基拿尼,站立在利未人的台阶上,向耶和华他们的 神大声哀求。
称颂与祷告
5 利未人耶书亚、甲篾、巴尼、哈沙尼、示利比、荷第雅、示巴尼和毘他希雅说:"你们要起立,称颂耶和华你们的 神,直到永永远远。"
"耶和华啊,你荣耀的名是应当称颂的;
愿你的名被尊崇,超过一切称颂和赞美。
6 你,唯独你是耶和华,
你造了天,
天上的天和天军,
地和地上的万物,
海和海中的万物,
你使这一切生存,
天军也都敬拜你。
7 你是耶和华 神,
你拣选亚伯兰,
带领他出了迦勒底的吾珥,
改他的名字为亚伯拉罕。
8 你见他在你面前心里诚实可靠,
就与他立约,
要把迦南人、
赫人、亚摩利人、
比利洗人、耶布斯人和革迦撒人之地,
赐给他的后裔;
你履行了你的诺言,
因为你是公义的。
9 你看见我们的列祖在埃及所受的困苦,
垂听他们在红海的哀求,
10 因为你知道埃及人怎样狂妄自大地对待他们,
所以就对法老和他的一切臣仆,以及他国中所有的人民,
施行神迹奇事,
为你自己建立了至今仍存的名声。
11 你又在我们的列祖面前把海分开,
使他们在海中的干地上走过去;
把追赶他们的人丢在深处,
好象石头拋进怒海之中。
12 日间你用云柱引导他们,
夜间用火柱光照他们要行的路。
13 你降临西奈山上,
从天上与他们说话,
赐给他们正直的典章、真实的律法、
美好的条例与诫命。
14 你使他们认识你的圣安息,
藉你仆人摩西向他们颁布诫命、条例和律法。
15 你从天上赐下粮食,给他们充饥,
吩咐水从盘石流出来给他们解渴;
你又吩咐他们进去占领,
你举手起誓要赐给他们的那地。
16 但是我们的列祖狂妄自大,
硬着颈项,不听从你的命令。
17 他们拒绝听从,
也不记念你在他们中间所行的奇事,
硬着颈项,存心悖逆,自立首领,
要回到他们为奴之地去。
但你是乐意饶恕的 神,
你有恩典,有怜悯,
不轻易发怒,并有丰盛的慈爱,
所以你没有撇弃他们。
18 他们更为自己铸造了一头牛犊的雕像,
说:‘这就是把你们从埃及领上来的神!’
他们犯了亵渎大罪,
19 你还是因着你丰盛的怜悯,
没有把他们撇弃在旷野;
日间云柱没有离开他们,
仍然在路上引导他们;
夜间火柱也没有离开他们,还是光照他们要行的路。
20 你赐下良善的灵教导他们;
你没有留住吗哪不给他们吃;
你给他们水解渴。
21 在旷野四十年,你供养他们,他们毫无缺乏,
衣服没有穿破,他们的脚也没有肿痛。
22 你把列国和万民赐给他们,
你把列国分给他们作疆界,
他们就获得西宏之地,希实本王之地和巴珊王噩之地。
23 你使他们的子孙众多,像天上的星星那么多;
你把他们带进你应许他们的列祖要进去得为业的那地。
24 于是他们的子孙进去,获得那地;
你使那地的迦南居民向他们屈服,
又把迦南众王和那地的各民族,都交在以色列人手里,
以色列人可以随意对待他们。
25 他们夺取了坚固的城、肥沃的土地,
获得了满载各样财宝的房屋、
挖好的水井、葡萄园、橄榄园和很多果树;
他们吃得饱足,身体发胖,
因你的大恩生活安逸快乐。
承认悖逆的罪
26 "可是他们竟悖逆,背叛你,
把你的律法丢在背后,
杀害那些控告他们,
要他们归向你的先知,
犯了亵渎的大罪。
27 所以你把他们交在敌人的手中,好让他们受困苦;
他们受困苦的时候,就向你呼求,
你就从天上垂听,按着你丰盛的怜悯,
赐给他们拯救者,拯救他们脱离敌人的手。
28 但他们得享安宁以后,又在你面前行恶,你就撇弃他们在仇敌的手中,让仇敌管辖他们;
然而他们回转过来,向你哀求,你就从天上垂听,
按着丰盛的怜悯,一次又一次拯救他们。
29 你警告他们,要他们转向你的律法;
但他们狂妄自大,不听从你的诫命,
犯罪干犯你的典章。
人应遵行这些典章,按照它们生活,
他们却固执地扭转肩头,硬着颈项,不肯听从。
30 你多年容忍他们,
你的灵借着你的众先知劝戒他们,
他们还是不侧耳而听,
所以你把他们交在各地的民族手中。
31 然而因你丰富的怜悯,你不把他们灭尽,也不撇弃他们,
因为你是有恩典有怜悯的 神。
立约盖印
32 "我们的 神啊,你是至大、全能、至可畏、守约施慈爱的 神,现在求你不要把我们、我们的君王和领袖、我们的祭司和先知、我们的列祖和你的众民,
从亚述列王的日子直到今日所遭遇的一切苦难,看为小事。
33 在一切临到我们身上的事上,你都是公义的;
因为你所行的是信实的,我们所行的是邪恶的。
34 我们的君王和领袖,我们的祭司和列祖,都没有遵行你的律法,
也没有留心听从你的诫命和你向他们郑重的警告。
35 他们在本国中,
享受你赐给他们的大福,
在你摆在他们面前这广大肥沃的地上,
却不事奉你,不转离他们的恶行。
36 我们今天竟成了奴仆!
就是在你赐给我们列祖享用其上果实和美物之地,
我们竟在这地上作了奴仆!
37 这地丰富的出产都归给列王,
就是你因我们的罪派来管辖我们的;
他们也随意管辖我们的身体
和我们的牲畜;
我们遭遇大患难。
38 现在由于这一切事,
我们立下确实的约,写在文件上;
我们的领袖、利未人和祭司,都在上面盖了印。"本节在《马索拉文本》为10:1
Folket bekänner sina synder
1 På tjugofjärde dagen9:1tjugofjärde dagenTvå dagar efter lövhyddohögtidens fastställda datum. i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden9:1jord på sina huvudenFör att visa sorg, ånger och omvändelse (jfr 1 Sam 4:12, Klag 2:10).. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 Neh 8:7. De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.
4 Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.
5 Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade:
"Res er och prisa Herren er Gud,
från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt
över allt lov och pris.
6 2 Kung 19:15, Ps 103:21f, Jes 37:16, 20, Apg 4:24, 14:15. Du ensam är Herren.
Du gjorde himlarna
och himlarnas himmel
och hela deras härskara,
jorden och allt som är på den,
haven och allt som är i dem,
och du håller dem alla vid liv.
Himlens härskara tillber dig.
7 1 Mos 11:31, 12:1, 17:5. Du är Herren Gud
som utvalde Abram
och förde honom ut
från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham.
8 1 Mos 12:7, 15:18f, Jos 21:43f. Du fann hans hjärta trofast inför dig,
och du slöt förbund
med honom:
att ge åt hans efterkommande
kananeernas, hetiternas,
amoreernas, perisseernas,
jebusiternas och girgasheernas
land.
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
för du är rättfärdig.
9 2 Mos 2:25, 3:7f, 14:9f. Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop
vid Röda havet.
10 2 Mos 7:1–12:30. Du gjorde tecken och under
mot farao,
mot alla hans tjänare
och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant
egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn,
som är detsamma än i dag.
11 2 Mos 14:21f, 15:4f, Ps 106:9f. Du delade havet framför dem,
och de gick genom havet
på torr mark.
Men deras förföljare
sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga vatten.
12 2 Mos 13:21f, Ps 105:39. Du ledde dem
med en molnpelare om dagen
och en eldpelare om natten,
för att lysa dem på vägen
de skulle gå.
13 2 Mos 19:18f, 20:1f. På Sinai berg steg du ner
och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter
och sanna lagar,
goda stadgar och bud.
14 Du gav dem kunskap
om din heliga sabbat
och gav dem bud,
stadgar och lagar
genom din tjänare Mose.
15 2 Mos 16:4, 14f, 17:6, 4 Mos 20:8, 11. Du gav dem bröd från himlen
när de hungrade
och lät vatten komma ur klippan
när de törstade.
Du befallde dem att gå
och ta i besittning det land
som du med upplyft hand
hade lovat ge dem.
16 Men våra fäder blev övermodiga
och hårdnackade
och lyssnade inte
till dina befallningar.
17 2 Mos 34:6, 4 Mos 14:4, 18, Neh 1:5, Ps 103:8, Joel 2:13. De vägrade lyssna
och tänkte inte på undren
du gjort bland dem.
De var hårdnackade och valde
i sin upproriskhet en ledare
för att vända tillbaka
till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
Du övergav dem inte,
18 2 Mos 32:4. fastän de gjorde sig en gjuten kalv
och sade:
"Här är din gud
som har fört dig upp ur Egypten."
Och de gjorde sig skyldiga
till stora hädelser.
19 2 Mos 13:22, 40:36f. Men i din stora barmhärtighet
övergav du dem ändå inte
i öknen.
Molnpelaren vek inte
från dem om dagen
utan ledde dem på vägen,
och eldpelaren lyste i natten
på vägen de skulle gå.
20 4 Mos 11:25f, 5 Mos 8:3, 16. Din gode Ande gav du
för att undervisa dem.
Ditt manna nekade du inte
deras mun,
och vatten gav du dem
när de törstade.
21 5 Mos 2:7, 8:4, 29:5. I fyrtio år försörjde du dem
i öknen,
och de saknade ingenting.
Deras kläder blev inte utslitna,
och deras fötter svullnade inte.
22 4 Mos 21:21f, 33f. Du gav dem riken och folk
och fördelade olika områden
åt dem.
De intog Sichons land,
kungen av Heshbons land,
och kung Og av Bashans land.
23 1 Mos 15:5, 22:17. Deras barn gjorde du talrika
som stjärnorna på himlen.
Du förde dem in i det land
som du lovat deras fäder
att få komma till och ta i besittning.
24 Jos 10:1f. Och deras barn kom
och tog landet i besittning.
Du kuvade landets invånare
kananeerna för dem
och gav dem i deras hand,
både kungarna och landets folk,
och de gjorde som de ville
med dem.
25 5 Mos 6:10f. De intog befästa städer
och bördig jord
och tog över hus
fyllda med allt gott,
uthuggna brunnar,
vingårdar, olivlundar
och fruktträd i mängd.
De åt och blev mätta och feta
och njöt av din stora godhet.
26 5 Mos 32:15f. Men de gjorde uppror
och trotsade dig,
de kastade din lag
bakom sin rygg.
De dödade dina profeter
som varnade dem
och ville få dem att vända om
till dig.
De gjorde sig skyldiga
till grova hädelser.
27 Dom 3:9, 15, Ps 106:40f. Då gav du dem
i deras fienders hand
som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och du hörde dem från himlen.
I din stora barmhärtighet
gav du dem befriare
som frälste dem
ur deras fienders hand.
28 Men när de kom till ro,
gjorde de på nytt
det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
i deras fienders hand,
som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
och du hörde det
från himlen,
du räddade dem många gånger
i din barmhärtighet.
29 3 Mos 18:5, 2 Kung 17:13, 2 Krön 36:15, Hes 20:11, Sak 7:11, Rom 10:5, Gal 3:12. Du förmanade dem
för att återföra dem
till din undervisning.
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina bud
utan syndade
mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
30 2 Kung 17:13f, 2 Krön 36:15f. Du hade tålamod med dem
i många år
och förmanade dem
med din Ande
genom dina profeter,
men de lyssnade inte.
Då gav du dem
i de främmande folkens hand.
31 Jer 30:11, 46:28. Men du som är rik
på barmhärtighet
gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
för du är en nådig
och barmhärtig Gud.
32 Och nu, vår Gud, du store,
väldige och fruktade Gud,
du som håller förbundet
och nåden:
Låt den inte vara liten i dina ögon,
den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar9:32de assyriska kungarnas dagarFrån 740-talet f Kr, då Assyrien började underkuva nordriket Israel (2 Kung 15:19) tills det gick under 722 f Kr (2 Kung 17). Senare härjades även Juda år 701 f Kr (2 Kung 18:13f).
ända till i dag.
33 Dan 9:7, 14. Du är rättfärdig
i allt det som har drabbat oss,
för du har visat dig trofast
medan vi har varit ogudaktiga.
34 Dan 9:6, 8. Våra kungar, våra furstar,
våra präster och våra fäder
höll inte din lag
och lyssnade inte till dina bud
och de varningar du gav dem.
35 Trots att de levde i sitt eget rike
med allt det goda
som du gav dem
i det rymliga och bördiga land
som du skänkte dem,
har de ändå inte tjänat dig
eller vänt om
från sina onda gärningar.
36 I dag är vi slavar
i det land som du gav våra fäder
att äta dess frukt och dess goda,
där är vi slavar.
37 Dess rika skörd går till de kungar
du satt över oss
för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
och vår boskap som de vill,
och vi är i stor nöd."
Förbundets förnyelse
38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.