1 Paul, apostle, not from men nor through man, but through Jesus Christ, and God {the} Father who raised him from among {the} dead,
2 and all the brethren with me, to the assemblies of Galatia.
3 Grace to you, and peace, from God {the} Father, and our Lord Jesus Christ,
4 who gave himself for our sins, so that he should deliver us out of the present evil world, according to the will of our God and Father;
5 to whom {be} glory to the ages of ages. Amen.
6 I wonder that ye thus quickly change, from him that called you in Christ's grace, to a different gospel,
7 which is not another {one}; but there are some that trouble you, and desire to pervert the glad tidings of the Christ.
8 But if even *we* or an angel out of heaven announce as glad tidings to you {anything} besides what we have announced as glad tidings to you, let him be accursed.
9 As we have said before, now also again I say, If any one announce to you as glad tidings {anything} besides what ye have received, let him be accursed.
10 For do I now seek to satisfy men or God? or do I seek to please men? If I were yet pleasing men, I were not Christ's bondman.
11 But I let you know, brethren, {as to} the glad tidings which were announced by me, that they are not according to man.
12 For neither did I receive them from man, neither was I taught {them}, but by revelation of Jesus Christ.
13 For ye have heard {what was} my conversation formerly in Judaism, that I excessively persecuted the assembly of God, and ravaged it;
14 and advanced in Judaism beyond many {my} contemporaries in my nation, being exceedingly zealous of the doctrines of my fathers.
15 But when God, who set me apart {even} from my mother's womb, and called {me} by his grace,
16 was pleased to reveal his Son in me, that I may announce him as glad tidings among the nations, immediately I took not counsel with flesh and blood,
17 nor went I up to Jerusalem to those {who were} apostles before me; but I went to Arabia, and again returned to Damascus.
18 Then after three years I went up to Jerusalem to make acquaintance with Peter, and I remained with him fifteen days;
19 but I saw none other of the apostles, but James the brother of the Lord.
20 Now what I write to you, behold, before God, I do not lie.
21 Then I came into the regions of Syria and Cilicia.
22 But I was unknown personally to the assemblies of Judaea which {are} in Christ;
23 only they were hearing that he who persecuted us formerly now announces the glad tidings of the faith which formerly he ravaged:
24 and they glorified God in me.
1 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda --
2 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus,
4 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja.
5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.
6 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium.
7 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium.
8 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad.
9 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.
10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
11 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
12 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den,
14 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar.
15 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig,
16 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus.
18 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
19 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag.
20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
21 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
22 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.
23 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.»
24 Och de prisade Gud för min skull.