1 And Jehovah visited Sarah as he had said, and Jehovah did to Sarah as he had spoken.
2 And Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the appointed time of which God had spoken to him.
3 And Abraham called the name of his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
4 And Abraham circumcised his son Isaac, being eight days old, as God had commanded him.
5 And Abraham was a hundred years old when his son Isaac was born to him.
6 And Sarah said, God has made me laugh: all that hear will laugh with me.
7 And she said, Who would have said to Abraham, Sarah will suckle children? For I have borne {him} a son in his old age.
8 And the child grew, and was weaned. And Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
10 And she said to Abraham, Cast out this handmaid and her son; for the son of this handmaid shall not inherit with my son-with Isaac.
11 And the thing was very grievous in Abraham's sight because of his son.
12 And God said to Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad and because of thy handmaid: {in} all that Sarah hath said to thee hearken to her voice, for in Isaac shall a seed be called to thee.
13 But also the son of the handmaid will I make a nation, because he is thy seed.
14 And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a flask of water, and gave {it} to Hagar, putting {it} on her shoulder-and the child, and sent her away. And she departed, and wandered about in the wilderness of Beer-sheba.
15 And the water was exhausted from the flask; and she cast the child under one of the shrubs,
16 and she went and sat down over against {him}, a bow-shot off; for she said, Let me not behold the death of the child. And she sat over against {him}, and lifted up her voice and wept.
17 And God heard the voice of the lad. And the Angel of God called to Hagar from the heavens, and said to her, What {aileth} thee, Hagar? Fear not; for God hath heard the voice of the lad there, where he is.
18 Arise, take the lad, and hold him in thy hand; for I will make of him a great nation.
19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went and filled the flask with water, and gave the lad drink.
20 And God was with the lad, and he grew; and he dwelt in the wilderness, and became an archer.
21 And he dwelt in the wilderness of Paran. And his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22 And it came to pass at that time that Abimelech, and Phichol the captain of his host, spoke to Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest.
23 And now swear to me here by God that thou wilt not deal deceitfully with me, nor with my son, nor with my grandson. According to the kindness that I have done to thee, thou shalt do to me, and to the land in which thou sojournest.
24 And Abraham said, I will swear.
25 And Abraham reproved Abimelech because of a well of water that Abimelech's servants had violently taken away.
26 And Abimelech said, I do not know who has done this, neither hast thou told me {of it}, neither have I heard {of it} but to-day.
27 And Abraham took sheep and oxen, and gave them to Abimelech; and both of them made a covenant.
28 And Abraham set seven ewe-lambs of the flock by themselves.
29 And Abimelech said to Abraham, What {mean} these seven ewe-lambs, these which thou hast set by themselves?
30 And he said, That thou take the seven ewe-lambs of my hand, that they may be a witness to me that I have dug this well.
31 Therefore he called that place Beer-sheba, because there they had sworn, both of them.
32 And they made a covenant at Beer-sheba. And Abimelech rose up, and Phichol the captain of his host, and returned into the land of the Philistines.
33 And {Abraham} planted a tamarisk in Beer-sheba, and called there on the name of Jehovah, the Eternal *God.
34 And Abraham sojourned in the Philistines' land many days.
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6 Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
7 Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
10 och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
12 Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
24 Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
26 Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
29 Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
30 Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
31 Därav kallades det stället <b>Beer-Seba</b>, eftersom de båda där gingo eden.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. likhet med varandra.