Gênesis 41 - Bíblia Online

And it came to pass at the end of two full years, that Pharaoh dreamed, and behold, he stood by the river. 
And behold, there came up out of the river seven kine, fine-looking and fat-fleshed, and they fed in the reed-grass. 
And behold, seven other kine came up after them out of the river, bad-looking and lean-fleshed, and stood by the kine on the bank of the river. 
And the kine that were bad-looking and lean-fleshed ate up the seven kine that were fine-looking and fat. And Pharaoh awoke. 
And he slept and dreamed the second time; and behold, seven ears of corn grew up on one stalk, fat and good. 
And behold, seven ears, thin and parched with the east wind, sprung up after them. 
And the thin ears devoured the seven fat and full ears. And Pharaoh awoke; and behold, it was a dream. 
And it came to pass in the morning, that his spirit was troubled; and he sent and called for all the scribes of Egypt, and all the sages who were therein, and Pharaoh told them his dream; but {there was} none to interpret them to Pharaoh. 
Then spoke the chief of the cup-bearers to Pharaoh, saying, I remember mine offences this day. 
Pharaoh was wroth with his bondmen, and put me in custody into the captain of the life-guard's house, me and the chief of the bakers. 
And we dreamed a dream in one night, I and he; we dreamed each according to the interpretation of his dream. 
And there was there with us a Hebrew youth, a bondman of the captain of the life-guard, to whom we told {them}, and he interpreted to us our dreams; to each he interpreted according to his dream. 
And it came to pass, just as he interpreted to us, so it came about: me has he restored to my office, and him he hanged. 
Then Pharaoh sent and called Joseph; and they brought him hastily out of the dungeon. And he shaved {himself}, and changed his clothes, and came in to Pharaoh. 
And Pharaoh said to Joseph, I have dreamt a dream, and there is none to interpret it. And I have heard say of thee, thou understandest a dream to interpret it. 
And Joseph answered Pharaoh, saying, It is not in me: God will give Pharaoh an answer of peace. 
And Pharaoh said to Joseph, In my dream, behold, I stood on the bank of the river. 
And behold, there came up out of the river seven kine, fat-fleshed and of fine form, and they fed in the reed-grass. 
And behold, seven other kine came up after them, poor, and very ill-formed, and lean-fleshed-such as I never saw in all the land of Egypt for badness. 
And the lean and bad kine ate up the seven first fat kine; 
and they came into their belly, and it could not be known that they had come into their belly; and their look was bad, as at the beginning. And I awoke. 
And I saw in my dream, and behold, seven ears came up on one stalk, full and good. 
And behold, seven ears, withered, thin, parched with the east wind, sprung up after them; 
and the thin ears devoured the seven good ears. And I told it to the scribes; but there was none to make it known to me. 
And Joseph said to Pharaoh, The dream of Pharaoh is one. What God will do he has made known to Pharaoh. 
The seven fine kine are seven years; and the seven good ears are seven years: the dream is one. 
And the seven lean and bad kine that came up after them are seven years; and the seven empty ears, parched with the east wind, will be seven years of famine. 
This is the word which I have spoken to Pharaoh: what God is about to do he has let Pharaoh see. 
Behold, there come seven years of great plenty throughout the land of Egypt. 
And there will arise after them seven years of famine; and all the plenty will be forgotten in the land of Egypt, and the famine will waste away the land. 
And the plenty will not be known afterwards in the land by reason of that famine; for it will be very grievous. 
And as regards the double repetition of the dream to Pharaoh, it is that the thing is established by God, and God will hasten to do it. 
And now let Pharaoh look himself out a man discreet and wise, and set him over the land of Egypt. 
Let Pharaoh do {this}: let him appoint overseers over the land, and take the fifth part of the land of Egypt during the seven years of plenty, 
and let them gather all the food of these coming good years, and lay up corn under the hand of Pharaoh, for food in the cities, and keep {it}. 
And let the food be as store for the land for the seven years of famine, which will be in the land of Egypt, that the land perish not through the famine. 
And the word was good in the eyes of Pharaoh, and in the eyes of all his bondmen. 
And Pharaoh said to his bondmen, Shall we find {one} as this, a man in whom the Spirit of God is? 
And Pharaoh said to Joseph, Since God has made all this known to thee, there is none {so} discreet and wise as thou. 
Thou shalt be over my house, and according to thy commandment shall all my people regulate themselves; only concerning the throne will I be greater than thou. 
And Pharaoh said to Joseph, See, I have set thee over all the land of Egypt. 
And Pharaoh took off his ring from his hand, and put it on Joseph's hand, and arrayed him in clothes of byssus, and put a gold chain on his neck. 
And he caused him to ride in the second chariot that he had; and they cried before him, Bow the knee! and he set him over all the land of Egypt. 
And Pharaoh said to Joseph, I am Pharaoh; and without thee shall no man lift up his hand or his foot in all the land of Egypt. 
And Pharaoh called Joseph's name Zaphnath-paaneah, and gave him as wife Asnath the daughter of Potipherah the priest in On. And Joseph went out over the land of Egypt. 
And Joseph was thirty years old when he stood before Pharaoh king of Egypt. And Joseph went out from Pharaoh, and passed through the whole land of Egypt. 
And in the seven years of plenty the land brought forth by handfuls. 
And he gathered up all the food of the seven years that was in the land of Egypt, and put the food in the cities; the food of the fields of the city, which were round about it, he laid up in it. 
And Joseph laid up corn as sand of the sea exceeding much, until they left off numbering; for it was without number. 
And to Joseph were born two sons before the year of famine came, whom Asnath the daughter of Potipherah the priest in On bore to him. 
And Joseph called the name of the firstborn Manasseh-For God has made me forget all my toil, and all my father's house. 
And the name of the second he called Ephraim-For God has caused me to be fruitful in the land of my affliction. 
And the seven years of plenty that were in the land of Egypt were ended; 
and the seven years of the dearth began to come, according as Joseph had said. And there was dearth in all lands; but in all the land of Egypt there was bread. 
And all the land of Egypt suffered from the dearth. And the people cried to Pharaoh for bread; and Pharaoh said to all the Egyptians, Go to Joseph: what he says to you, that do. 
And the famine was on all the earth. And Joseph opened every place in which there was {provision}, and sold grain to the Egyptians; and the famine was grievous in the land of Egypt. 
And all countries came into Egypt to Joseph, to buy {grain}, because the famine was grievous on the whole earth. 

Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden. 
Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen. 
Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av floden. 
Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao. 
Men han somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, växa på samma strå. 
Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden; 
och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm. 
Då han nu om morgonen var orolig till sinnes, sände han ut och lät kalla till sig alla spåmän och alla vise i Egypten. Och Farao förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem för Farao. 
Då talade överste munskänken till Farao och sade: »Jag måste i dag påminna om mina synder. 
När Farao en gång var förtörnad på sina tjänare, satte han mig jämte överste bagaren i fängelse i drabanthövitsmannens hus. 
Då hade vi båda, jag och han, under samma natt en dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda betydelse. 
Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade drömt gav han en uttydning. 
Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter insatt på min plats, och den andre blev upphängd.» 
Då sände Farao och lät kalla Josef till sig; och man skyndade att föra honom ut ur fängelset. Och han lät raka sig och bytte om kläder och kom inför Farao. 
Och Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.» 
Josef svarade Farao och sade: »I min makt står det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.» 
Då sade Farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på stranden av Nilfloden. 
Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen. 
Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett några så fula som dessa. 
Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna. 
Men när de hade sväljt ned dem, kunde man icke märka att de hade sväljt ned dem, utan de förblevo fula såsom förut. Därefter vaknade jag. 
Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra, växa på samma strå. 
Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, förtorkade, tunna och svedda av östanvinden; 
och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för mig.» 
Då sade Josef till Farao: »Faraos drömmar hava en och samma betydelse; vad Gud ämnar göra, det har han förkunnat för Farao. 
De sju vackra korna betyda sju år, de sju vackra axen betyda ock sju år; drömmarna hava en och samma betydelse. 
Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma. 
Detta menade jag, när jag sade till Farao: Vad Gud ämnar göra, det har han låtit Farao veta. 
Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens land. 
Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana, att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet. 
Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår. 
Men att Farao har haft drömmen två gånger, det betyder att detta är av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart. 
Må nu alltså Farao utse en förståndig och vis man, som han kan sätta över Egyptens land. 
Må Farao göra så; må han ock förordna tillsyningsmän över landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga åren. 
Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, för att tjäna till föda, och må man sedan förvara den, 
så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju hungerår som skola komma över Egyptens land. Så skall landet icke behöva förgås genom hungersnöden.» 
Det talet behagade Farao och alla hans tjänare. 
Och Farao sade till sina tjänare: »Kunna vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?» 
Och Farao sade till Josef: »Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du. 
Du skall förestå mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min vill jag vara förmer än du.» 
Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela Egyptens land.» 
Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals. 
Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom »<b>abrek</b>». Och han satte honom över hela Egyptens land. 
Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.» 
Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land. 
Josef var trettio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i hela Egyptens land. 
Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd 
och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring. 
Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den. 
Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 
Och Josef gav åt den förstfödde namnet <b>Manasse</b>, »ty», sade han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.» 
Och åt den andre gav han namnet <b>Efraim</b>, »ty», sade han, »Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land». 
Men de sju ymniga åren som först hade kommit i Egyptens land gingo till ända; 
sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt. 
Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: »Gån till Josef, och gören vad han säger eder.» 
När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land; 
och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder. 

Gênesis 42

Veja também

7 versículos que falam sobre confiança em Deus nos momentos de incerteza

Frases poderosas de Deus na Bíblia que vão ajudar você na sua vida