1 God having spoken in many parts and in many ways formerly to the fathers in the prophets,
2 at the end of these days has spoken to us in {the person of the} Son, whom he has established heir of all things, by whom also he made the worlds;
3 who being {the} effulgence of his glory and {the} expression of his substance, and upholding all things by the word of his power, having made {by himself} the purification of sins, set himself down on the right hand of the greatness on high,
4 taking a place by so much better than the angels, as he inherits a name more excellent than they.
5 For to which of the angels said he ever, *Thou* art my Son: this day have *I* begotten thee? and again, *I* will be to him for father, and *he* shall be to me for son?
6 and again, when he brings in the firstborn into the habitable world, he says, And let all God's angels worship him.
7 And as to the angels he says, Who makes his angels spirits and his ministers a flame of fire;
8 but as to the Son, Thy throne, O God, {is} to the age of the age, and a sceptre of uprightness {is} the sceptre of thy kingdom.
9 Thou hast loved righteousness and hast hated lawlessness; therefore God, thy God, has anointed thee with oil of gladness above thy companions.
10 And, *Thou* in the beginning, Lord, hast founded the earth, and works of thy hands are the heavens.
11 They shall perish, but *thou* continuest still; and they all shall grow old as a garment,
12 and as a covering shalt thou roll them up, and they shall be changed; but *thou* art the Same, and thy years shall not fail.
13 But as to which of the angels said he ever, Sit at my right hand until I put thine enemies {as} footstool of thy feet?
14 Are they not all ministering spirits, sent out for service on account of those who shall inherit salvation?
1 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
7 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
8 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
10 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?