1 For every high priest taken from amongst men is established for men in things relating to God, that he may offer both gifts and sacrifices for sins;

2 being able to exercise forbearance towards the ignorant and erring, since he himself also is clothed with infirmity;

3 and, on account of this {infirmity}, he ought, even as for the people, so also for himself, to offer for sins.

4 And no one takes the honour to himself but {as} called by God, even as Aaron also.

5 Thus the Christ also has not glorified himself to be made a high priest; but he who had said to him, *Thou* art my Son, *I* have to-day begotten thee.

6 Even as also in another {place} he says, *Thou* {art} a priest for ever according to the order of Melchisedec.

7 Who in the days of his flesh, having offered up both supplications and entreaties to him who was able to save him out of death, with strong crying and tears; (and having been heard because of his piety;)

8 though he were Son, he learned obedience from the things which he suffered;

9 and having been perfected, became to all them that obey him, author of eternal salvation;

10 addressed by God {as} high priest according to the order of Melchisedec.

11 Concerning whom we have much to say, and hard to be interpreted in speaking {of it}, since ye are become dull in hearing.

12 For when for the time ye ought to be teachers, ye have again need that {one} should teach you what {are} the elements of the beginning of the oracles of God, and are become such as have need of milk, {and} not of solid food.

13 For every one that partakes of milk {is} unskilled in the word of righteousness, for he is a babe;

14 but solid food belongs to full-grown men, who, on account of habit, have their senses exercised for distinguishing both good and evil.

1 Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet

3 och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.

4 Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.

5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

6 likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

7 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

8 Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

9 och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

10 och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

11 Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

12 Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

13 Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.

14 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.