1 Wherefore, holy brethren, partakers of {the} heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our confession, Jesus,
2 who is faithful to him that has constituted him, as Moses also in all his house.
3 For *he* has been counted worthy of greater glory than Moses, by how much he that has built it has more honour than the house.
4 For every house is built by some one; but he who has built all things {is} God.
5 And Moses indeed {was} faithful in all his house, as a ministering servant, for a testimony of the things to be spoken after;
6 but Christ, as Son over his house, whose house are *we*, if indeed we hold fast the boldness and the boast of hope firm to the end.
7 Wherefore, even as says the Holy Spirit, To-day if ye will hear his voice,
8 harden not your hearts, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness;
9 where your fathers tempted {me}, by proving {me}, and saw my works forty years.
10 Wherefore I was wroth with this generation, and said, They always err in heart; and *they* have not known my ways;
11 so I swore in my wrath, If they shall enter into my rest.
12 See, brethren, lest there be in any one of you a wicked heart of unbelief, in turning away from {the} living God.
13 But encourage yourselves each day, as long as it is called To-day, that none of you be hardened by the deceitfulness of sin.
14 For we are become companions of the Christ if indeed we hold the beginning of the assurance firm to the end;
15 in that it is said, To-day if ye will hear his voice, do not harden your hearts, as in the provocation;
16 (for who was it, who, having heard, provoked? but {was it} not all who came out of Egypt by Moses?
17 And with whom was he wroth forty years? {Was it} not with those who had sinned, whose carcases fell in the wilderness?
18 And to whom sware he that they should not enter into his rest, but to those who had not hearkened to the word?
19 And we see that they could not enter in on account of unbelief;)
1 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
8 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»
12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,
16 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?
18 Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.