1 Was aber die Götzenopfer betrifft, so wissen wir-(denn wir alle haben Erkenntnis; die Erkenntnis bläht auf, die Liebe aber erbaut. 2 Wenn jemand sich dünkt, er erkenne etwas, so hat er noch nicht erkannt, O. nach and. Les.: er wisse etwas, so hat er noch gar nichts erkannt wie man erkennen soll; 3 wenn aber jemand Gott liebt, der ist von ihm erkannt;) -
4 was nun das Essen der Götzenopfer betrifft, so wissen wir, daß ein Götzenbild nichts ist in der Welt, und daß kein anderer Gott ist, als nur einer. 5 Denn wenn es anders solche gibt, die Götter genannt werden, sei es im Himmel oder auf Erden (wie es ja viele Götter und viele Herren gibt), 6 so ist doch für uns ein Gott, der Vater, von welchem alle Dinge sind, und wir für ihn, und ein Herr, Jesus Christus, durch welchen alle Dinge sind, und wir durch ihn.
7 Die Erkenntnis aber ist nicht in allen, sondern etliche essen, infolge des Gewissens, das sie bis jetzt vom Götzenbilde haben, als von einem Götzenopfer, und ihr Gewissen, da es schwach ist, wird befleckt. 8 Speise aber empfiehlt uns Gott nicht; weder sind wir, wenn wir nicht essen, geringer, O. stehen wir… zurück noch sind wir, wenn wir essen, vorzüglicher. O. haben wir… einen Vorzug9 Sehet aber zu, daß nicht etwa dieses euer Recht O. diese eure Freiheit, Macht; so auch Kap. 9,4 . 5. den Schwachen zum Anstoß werde. 10 Denn wenn jemand dich, der du Erkenntnis hast, im Götzentempel zu Tische liegen sieht, wird nicht sein Gewissen, da er schwach ist, bestärkt W. erbaut werden, die Götzenopfer zu essen? 11 Und durch deine Erkenntnis kommt der Schwache um, der Bruder, um dessentwillen Christus gestorben ist. 12 Wenn ihr aber also gegen die Brüder sündiget und ihr schwaches Gewissen verletzet, so sündiget ihr gegen Christum. 13 Darum, wenn eine Speise meinem Bruder Ärgernis gibt, so will ich für immer O. ewiglich kein Fleisch essen, damit ich meinem Bruder kein Ärgernis gebe.
Te Take e Pā ana ki te Kai i Tāpaea ki ngā Whakapakoko
1 Nā, mō ngā mea e patua ana mā ngā whakapakoko: E mōhio ana tātou kei a tātou katoa te mātauranga. Ko tā te mātauranga he whakapupuhi; ko tā te aroha ia he waihanga. 2 Ki te mea tētahi e mātau ana ia ki tētahi mea, kāhore tōna mātauranga kia rite noa ki tō te mātauranga tikanga; 3 ki te aroha ia tētahi ki te Atua, kua mātauria tēnei e ia.
4 Nā reira, mō te kai i ngā mea e patua ana mā ngā whakapakoko, e mōhio ana tātou he kore noa iho te whakapakoko i te ao, kāhore hoki he Atua kē, kotahi anake. 5 Ahakoa hoki tērā ngā mea e kīia nei he atua, i te rangi rānei, i te whenua rānei; he tini nei hoki ngā atua, he tini ngā ariki; 6 ki a tātou ia kotahi anō Atua, ko te Matua, i ahu mai i a ia ngā mea katoa, ko tātou ki a ia; kotahi hoki Ariki, ko Īhu Karaiti, nāna nei ngā mea katoa, nāna hoki tātou.
7 Otirā, kāhore tērā mātauranga i ngā tāngata katoa. Engari tērā anō ētahi, i te mea kua taunga ki te whakapakoko tae mai ki nāianei, e kai ana i te mea i patua mā te whakapakoko; ā, ka poke tō rātou hinengaro ngoikore. 8 Ehara rāia te kai i te mea e paingia ai tātou e te Atua. Nō te mea ahakoa kāhore tātou e kai, e kore e heke iho tō tātou pai; ā, ahakoa kai tātou, e kore e kake tō tātou pai.
9 Engari, kia tūpato ki tēnei wāhi i tukua nei ki a koutou, kei waiho hei whakahinga mō te hunga ngoikore. 10 Ki te mea hoki ka kite tētahi i a koe, i te mea mōhio, e noho ana ki te kai i roto i te temepara o te whakapakoko, e kore koia e kakama ake tōna hinengaro, mehemea ia he ngoikore, e kakama ake ki te kai i ngā mea e patua ana mā te whakapakoko? 11 Mā tōu mātauranga hoki ka ngaro ai te mea ngoikore, te teina he whakaaro nei ki a ia i mate ai a te Karaiti. 12 Nā, i a koutou ka hara nei ki ngā tēina, ka patu nei i tō rātou hinengaro ngoikore, e hara ana koutou ki a te Karaiti. 13 Mō konei, ki te hē tōku teina i te kai, e kore rawa ahau e kai kikokiko ake tonu atu, kei hē i ahau tōku teina.