1 Und Elisa, der Prophet, rief einen von den Söhnen der Propheten und sprach zu ihm: Gürte deine Lenden und nimm diese Ölflasche in deine Hand und gehe nach Ramoth-Gilead. 2 Und wenn du dahin gekommen bist, so sieh dich daselbst nach Jehu um, dem Sohne Josaphats, des Sohnes Nimsis; und gehe hinein, und laß ihn aufstehen aus der Mitte seiner Brüder und führe ihn in ein inneres Gemach; 3 und nimm die Ölflasche und gieße sie über sein Haupt aus und sprich: So spricht Jehova: Ich habe dich zum König über Israel gesalbt! und öffne die Tür und fliehe, und harre nicht. 4 Und der Jüngling, der Knabe des Propheten, ging nach Ramoth-Gilead. 5 Und er kam hinein, und siehe, da saßen die Obersten des Heeres. Und er sprach: Ich habe ein Wort an dich, Oberster. Und Jehu sprach: An wen von uns allen? Und er sprach: An dich, Oberster. 6 Da stand Jehu W. er auf und ging ins Haus hinein; und er goß das Öl auf sein Haupt und sprach zu ihm: So spricht Jehova, der Gott Israels: Ich habe dich zum König gesalbt über das Volk Jehovas, über Israel. 7 Und du sollst das Haus Ahabs, deines Herrn, erschlagen; und ich werde das Blut meiner Knechte, der Propheten, und das Blut aller Knechte Jehovas rächen von der Hand Isebels. 8 Ja, das ganze Haus Ahabs soll umkommen; und ich werde von Ahab ausrotten, was männlich ist, sowohl den Gebundenen als auch den Freien in Israel. 9 Und ich werde das Haus Ahabs machen wie das Haus Jerobeams, des Sohnes Nebats, und wie das Haus Baesas, des Sohnes Achijas. 10 Isebel aber sollen die Hunde fressen auf dem Ackerstück zu Jisreel, und niemand wird sie begraben. Und er öffnete die Tür und entfloh.
11 Und Jehu kam heraus zu den Knechten seines Herrn. Und man sprach zu ihm: Steht es wohl? Warum ist dieser Rasende zu dir gekommen? Und er sprach zu ihnen: Ihr kennet ja den Mann und seine Rede. 12 Und sie sprachen: Lüge! tue es uns doch kund! Da sprach er: So und so hat er zu mir geredet und gesagt: So spricht Jehova: Ich habe dich zum König über Israel gesalbt! 13 Da eilten sie und nahmen ein jeder sein Kleid und legten es unter ihn, auf die Stufen selbst; und sie stießen in die Posaune und sprachen: Jehu ist König! 14 Und so machte Jehu, der Sohn Josaphats, des Sohnes Nimsis, eine Verschwörung gegen Joram. (Joram aber, er und ganz Israel, hatte Ramoth-Gilead gegen Hasael, den König von Syrien, verteidigt; Eig. bewahrt, bewacht15 und der König Joram war zurückgekehrt, um sich in Jisreel von den Wunden heilen zu lassen, welche ihm die Syrer geschlagen hatten, als er wider Hasael, den König von Syrien, stritt.) Und Jehu sprach: Wenn es euer Wille ist, so soll niemand aus der Stadt entrinnen, um hinzugehen, es in Jisreel zu berichten.
16 Und Jehu saß auf und zog nach Jisreel; denn Joram lag daselbst. Und Ahasja, der König von Juda, war hinabgezogen, um Joram zu besuchen. 17 Und der Wächter stand auf dem Turme zu Jisreel und sah den Haufen Jehus, wie er herankam, und sprach: Ich sehe einen Haufen. Und Joram sprach: Nimm einen Reiter und sende ihn ihnen entgegen, daß er spreche: Ist es Friede? 18 Da ging der Berittene ihm entgegen und sprach: So spricht der König: Ist es Friede? Und Jehu sprach: Was hast du mit dem Frieden zu schaffen? Wende dich hinter mich! Und der Wächter berichtete und sprach: Der Bote ist bis zu ihnen gekommen und kehrt nicht zurück. 19 Da sandte er einen zweiten Berittenen; und er kam zu ihnen und sprach: So spricht der König: Ist es Friede? Und Jehu sprach: Was hast du mit dem Frieden zu schaffen? Wende dich hinter mich! 20 Und der Wächter berichtete und sprach: Er ist bis zu ihnen gekommen und kehrt nicht zurück. Und das Treiben ist wie das Treiben Jehus, des Sohnes Nimsis; denn er treibt unsinnig. 21 Da sprach Joram: Spannet an! Und man spannte seinen Wagen an; und Joram, der König von Israel, und Ahasja, der König von Juda, zogen aus, ein jeder auf seinem Wagen: sie zogen aus, Jehu entgegen, und sie trafen ihn auf dem Grundstück Naboths, des Jisreeliters. 22 Und es geschah, als Joram den Jehu sah, da sprach er: Ist es Friede, Jehu? Aber er sprach: Was, Friede, während der vielen Hurereien Isebels, deiner Mutter, und ihrer vielen Zaubereien! 23 Da wandte Joram um W. seine Hände und floh, und sprach zu Ahasja: Verrat, Ahasja! 24 Jehu aber nahm seinen Bogen zur Hand und traf Joram zwischen seine Arme, so daß der Pfeil ihm durch das Herz fuhr; und er sank nieder in seinem Wagen. 25 Und er sprach zu Bidkar, seinem Anführer: Nimm ihn und wirf ihn auf das Grundstück Naboths, des Jisreeliters. Denn gedenke, wie wir, ich und du, nebeneinander hinter seinem Vater Ahab herritten, und Jehova diesen Ausspruch über ihn tat: 26 Wenn ich nicht das Blut Naboths und das Blut seiner Söhne gestern gesehen habe! spricht Jehova; Eig. ist der Spruch Jehovas und ich werde es dir vergelten auf diesem Grundstück, spricht Jehova. Eig. ist der Spruch Jehovas Und nun nimm ihn auf, wirf ihn auf das Grundstück, nach dem Worte Jehovas. 27 Als Ahasja, der König von Juda, das sah, floh er des Weges zum Gartenhause. O. nach Beth-Hagan Und Jehu jagte ihm nach und sprach: Auch ihn erschlaget auf dem Wagen! Und sie verwundeten ihn auf der Anhöhe Gur, die bei Jibleam ist. Und er floh nach Megiddo und starb daselbst. 28 Und seine Knechte führten ihn zu Wagen nach Jerusalem, und sie begruben ihn in seinem Begräbnis, bei seinen Vätern, in der Stadt Davids. - 29 Und im elften Jahre Jorams, des Sohnes Ahabs, war Ahasja König geworden über Juda.
30 Und Jehu kam nach Jisreel. Und als Isebel es hörte, da tat sie Schminke an ihre Augen und schmückte ihr Haupt und schaute zum Fenster hinaus. 31 Und als Jehu in das Tor kam, da sprach sie: Erging es Simri wohl, dem Mörder seines Herrn? And. üb.: Ist es Friede, Simri, Mörder seines Herrn? (Vergl. 1. Kön. 16,10. 18)32 Und er erhob sein Angesicht zum Fenster und sprach: Wer ist mit mir, wer? Da blickten zwei, drei Kämmerer zu ihm hinab. 33 Und er sprach: Stürzet sie herab! Und sie stürzten sie hinab; und es spritzte von ihrem Blute an die Wand und an die Rosse, und er zertrat sie. 34 Und er ging hinein und aß und trank; und er sprach: Sehet doch nach dieser Verfluchten und begrabet sie, denn sie ist eine Königstochter. 35 Und sie gingen hin, um sie zu begraben; aber sie fanden nichts mehr von ihr, als nur den Schädel und die Füße und die Hände. 36 Und sie kamen zurück und berichteten es ihm. Und er sprach: Das ist das Wort Jehovas, das er durch seinen Knecht Elia, den Tisbiter, geredet hat, indem er sprach: Auf dem Grundstück zu Jisreel sollen die Hunde das Fleisch Isebels fressen; 37 und der Leichnam Isebels soll auf dem Grundstück zu Jisreel dem Miste auf dem Felde gleichen, daß man nicht wird sagen können: Das ist Isebel.
Ka Whakawahia a Iehu hei Kīngi mō Īharaira
1 Nā, ka karanga a Eriha poropiti ki tētahi o ngā tama a ngā poropiti, ā, ka mea ki a ia, "Whītikiria tōu hope, ka mau i tēnei pounamu hinu i tōu ringa, ka haere ki Rāmoto Kireara. 2 E tae koe ki reira, tirohia atu i reira a Iehu tama a Iehohāpata tama a Nimihi, ka haere koe, ka mea i a ia: Kia whakatika i roto i ōna tuākana, ā, ka mau i a ia ki tētahi rūma i roto. 3 Kātahi ka mau ki te pounamu hinu, ka riringi ki runga ki tōna mātenga, ka mea, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō Īharaira.’ Ko reira koe uaki ai i te tatau, ka rere, ā, kaua e whakaroa."
4 Heoi, haere ana taua taitama, arā te taitama, te poropiti, ki Rāmoto Kireara. 5 Ā, nō tōna taenga atu, nā, ko ngā rangatira o te ope e noho ana; ā, ka mea ia, "He kupu tāku ki a koe, e te rangatira."
Anō rā ko Iehu, "Ki a wai koia o mātou katoa?"
Anō rā ko tērā, "Ki a koe, e te rangatira."
6 Nā, whakatika ana ia, ā, haere ana ki roto ki te whare; nā, ringihia ana e tērā te hinu ki tōna mātenga, ā, ka mea ki a ia, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: ‘Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō tā Ihowā iwi, mō Īharaira. 7 Ā, māu e patu te whare o Āhapa, o tōu ariki, kia whai utu ai ahau mō ngā toto o āku pononga, o ngā poropiti, mō ngā toto hoki o ngā pononga katoa a Ihowā, i te ringa o Ietēpere. 8 Ka ngaro hoki te whare katoa o Āhapa; ā, ka hautopea atu e ahau i a Āhapa ngā tamariki tāne katoa, me ngā mea i tūtakina atu, i mahue rānei i roto i a Īharaira. 9 Ā, ka meinga e ahau te whare o Āhapa kia rite ki te whare o Ieropoama tama a Nēpata, ki te whare hoki o Paaha tama a Āhia. 10 Nā, mā ngā kurī e kai a Ietēpere ki te wāhi o Ietereere, ā, kāhore he tangata hei tanu i a ia.’ " Nā, uakina ana e ia te tatau, ā, rere ana.
11 Kātahi a Iehu ka puta mai ki waho, ki ngā pononga a tōna ariki; ā, ka mea tētahi ki a ia, "Kei te pai rānei? He aha tēnei pōauau i haere mai ai ki a koe?"
Anō rā ko ia ki a rātou, "E mōhio ana koutou ki te tangata rā, ki āna kōrero hoki."
12 Anō rā ko rātou, "He teka; kōrerotia mai ki a mātou ināianei."
Nā, ka mea ia, "Koia anō tēnei āna kōrero ki ahau: ‘Ko tā Ihowā kupu tēnei: Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō Īharaira.’ "
13 Nā, hohoro tonu rātou, ka mau ki tōna kākahu, ki tōna kākahu, whārikitia iho ki raro i a ia, i runga i te arawhata, ā, whakatangihia ana te tētere, me te kī anō, "Ko Iehu te kīngi."
Ka Whakamatea a Kīngi Iorama o Īharaira
14 Heoi, whakatupuria ana e Iehu tama a Iehohāpata tama a Nimihi he hē mō Iorama. Nā, i puritia e Iorama, e rātou ko Īharaira katoa, a Rāmoto Kireara, he whakaaro ki a Hataere kīngi o Hīria; 15 ko Kīngi Iehorama ia kua hoki ki Ietereere kia rongoātia ōna tūnga i tū ai ia i ngā Hīriani i tāna whawhai ki a Hataere kīngi o Hīria. Nā, ka mea a Iehu, "Mehemea ko tō koutou whakaaro tēnei, nā, kei tukua tētahi ki waho, kei puta atu i te pā, ka haere ka kōrero ki Ietereere." 16 Heoi, eke ana a Iehu ki te hāriata, ā, haere ana ki Ietereere; i reira hoki a Iorama e takoto ana. Ā, ko Ahatia kīngi o Hūrā kua riro ki raro, kia kite i a Iorama.
17 Nā, ko te kaitūtei i runga i te pourewa i Ietereere e tū ana, ā, ka kitea e ia te rōpū a Iehu i a ia e haere mai ana, nā, ka mea, "Kei te kite atu ahau i te ope tāngata."
Nā, ka mea a Iehorama, "Tīkina he tangata eke hōiho, ka ungā ki te whakatūtaki i a rātou, ā, māna e mea atu, ‘He pai rānei?’ "
18 Heoi, haere ana tētahi i runga i te hōiho ki te whakatau i a ia, ā, ka mea: "Ko te kupu tēnei a te kīngi, ‘He pai rānei?’ "
Anō rā ko Iehu, "Hei aha māu te pai? Haere ake ki muri i ahau."
Ā, ka kōrero te kaitūtei, ka mea: "I tae te karere ki a rātou, otiia kāhore anō kia hoki mai."
19 Kātahi ka ungā anō e ia tētahi atu kaieke hōiho, ā, ka tae tērā ki a rātou, ka mea, "Ko te kupu tēnei a te kīngi, ‘He pai rānei?’ "
Anō rā ko Iehu, "Hei aha māu te pai? Huri ake koe ki muri i ahau."
20 Nā, ka kōrero te kaitūtei, ka mea, "I tae ia ki a rātou, heoi kāhore anō kia hoki mai; ā, ko te whiu o te hāriata, rite tonu ki te whiu a Iehu tama a Nimihi; he pōrangi rawa hoki tāna whiu."
21 Nā, ka mea a Iehorama, "Whakanohoia." Nā, whakanohoia ana e rātou tōna hāriata. Ā, ka puta a Iehorama kīngi o Īharaira rāua ko Ahatia kīngi o Hūrā i runga i tōna hāriata, i tōna hāriata, ā, haere ana ki te whakatūtaki i a Iehu, ā, tūtaki ana ki a ia ki te wāhi o Napoto Ietereeri. 22 Nā, i te kitenga o Iehorama i a Iehu, ka mea ia, "He pai rānei, e Iehu?"
Anō rā ko ia, "He pai aha, i te hanga e hua tonu ana ngā moepuku me ngā mahi mākutu a tōu whaea, a Ietēpere?"
23 Nā, ka huri ngā ringa o Iehorama, ā, rere ana, me te karanga anō ki a Ahatia, "He kōpeka, e Ahatia!"
24 Nā, kūmea ana e Iehu tāna kōpere ki tōna kaha katoa, ā, perea ana a Iehorama ki waenga pū o ōna ringa, ā, puta atu ana te pere i tōna ngākau, ā, hinga iho ana ia i roto i tōna hāriata. 25 Kātahi ka mea a Iehu ki a Pirikara, ki tāna rangatira, "Hikitia ake, makā atu ia ki te wāhi o te māra a Napoto Ietereeri; kia mahara hoki, i tō tāua haerenga i runga hōiho i muri i a Āhapa, i tōna pāpā, ka whakapīkaua e Ihowā tēnei pīkaunga ki runga ki a ia: 26 ‘I kitea pūtia e ahau inanahi ngā toto o Napoto, me ngā toto o āna tama, e ai tā Ihowā; ā, ka utua koe e ahau ki tēnei wāhi, e ai tā Ihowā.’ Nā reira, tīkina, makā ia ki taua wāhi whenua, kia rite ki te kupu a Ihowā."
Ka Whakamatea Kīngi Ahatia o Hūrā
27 Otiia, i te kitenga o Ahatia kīngi o Hūrā i tēnei, rere ana ia nā te ara o te whare kāri. Nā, whāia ana ia e Iehu, ā, i mea tērā, "Patua anō hoki ia i runga i te hāriata." Nā, patua ana ia e rātou i te pikitanga ki Kuru, ki tērā i te taha o Ipereama. Nā, rere ana ia ki Mekiro, ā, mate iho ki reira. 28 Nā, kawea ana ia e āna tāngata i runga i te hāriata ki Hiruhārama, ā, tanumia ana ki tōna urupā, ki ōna mātua i te pā o Rāwiri.
29 Nō te tekau mā tahi o ngā tau o Iorama, tama a Āhapa i kīngi ai a Ahatia ki Hūrā.
Te Matenga Taikaha o Kuīni Ietēpere
30 Nā, i te haerenga o Iehu ki Ietereere, ka rongo a Ietēpere. Nā, ka pania e ia ōna kanohi, ā, ka tino whakapaipaitia tōna māhunga, ā, ka titiro atu ia i te matapihi. 31 Nā, i a Iehu e tomo mai ana i te kūwaha, ka mea tērā, "He rongo mau rānei, e koe, e te Tīmiri, e te kaikōhuru i tōu ariki?"
32 Nā, ka maranga ake tōna mata ki te matapihi, ka mea, "Ko wai tōku? Ko wai rā?" Nā, ka titiro iho ētahi unaka, tokorua, tokotoru, ki a ia. 33 Nā, ka mea ia, "Makā iho ia ki raro." Heoi, makā iho ana e rātou; ā, paratī ana ētahi o ōna toto ki te pakitara, ā, ki runga hoki ki ngā hōiho; ā, takahia ana ia e ia ki raro ki ōna waewae.
34 Nā, haere ana ia ki roto, kei te kai, kei te inu; ā, ka mea ia, "Tēnā tirohia te wahine kua kangā nei, ā, tanumia ia; he tamāhine kīngi hoki ia."
35 Nā, haere ana rātou ki te tanu i a ia; otiia kāhore he wāhi ōna i kitea e rātou, ko te angaanga anake, ko ngā waewae, ko ngā kapu o ōna ringa. 36 Nō reira hoki ana rātou, ā, ka kōrero ki a ia. Ā, ka mea ia, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, i kōrerotia rā e tāna pononga, e Irāia Tihipi, i mea rā ia: Hei te wāhi o Ietereere kainga ai e ngā kurī ngā kikokiko o Ietēpere; 37 ā, ka waiho te tinana o Ietēpere hei para hamuti ki runga ki te mate o te pārae i te wāhi o Ietereere; ā, kāhore e kīia, ‘Ko Ietēpere tēnei.’ "