1 Kaj oni alportis la keston de Dio, kaj metis ĝin interne de la tendo, kiun David starigis por ĝi; kaj oni alportis bruloferojn kaj pacoferojn antaŭ Dion. 2 Kiam David finis la oferadon de la bruloferoj kaj de la pacoferoj, li benis la popolon en la nomo de la Eternulo. 3 Kaj li disdonis al ĉiuj Izraelidoj, kiel al la viroj, tiel ankaŭ al la virinoj, al ĉiu po unu bulo da pano, po unu porcio da viando, kaj po unu peniko da sekvinberoj.
4 Kaj li starigis antaŭ la kesto de la Eternulo el la Levidoj servantojn, por kantadi gloron, dankon, kaj laŭdon al la Eternulo, Dio de Izrael: 5 la ĉefo estis Asaf, la dua estis Zeĥarja, poste Jeiel, Ŝemiramot, Jeĥiel, Matitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom, kaj Jeiel, kun psalteroj kaj harpoj, kaj Asaf sonigadis per cimbaloj; 6 Benaja kaj Jaĥaziel, la pastroj, estis kun trumpetoj ĉiam antaŭ la kesto de interligo de Dio.
7 Tiam, en tiu tago, David la unuan fojon aranĝis dankokanton al la Eternulo per Asaf kaj liaj fratoj:
8 Gloru la Eternulon, voku Lian nomon;
Sciigu inter la popoloj Liajn farojn.
9 Kantu al Li, muziku al Li;
Parolu pri ĉiuj Liaj mirakloj.
10 Laŭdu Lian sanktan nomon;
Ĝoju la koro de tiuj, kiuj serĉas la Eternulon.
11 Turnu vin al la Eternulo kaj al Lia potenco;
Serĉu ĉiam Lian vizaĝon.
12 Memoru Liajn miraklojn, kiujn Li faris;
Liajn signomiraklojn kaj la juĝojn de Lia buŝo;
13 Vi, semo de Izrael, Lia sklavo,
Filoj de Jakob, Liaj elektitoj.
14 Li estas la Eternulo, nia Dio;
Sur la tuta tero estas Liaj juĝoj.
15 Memoru eterne Lian interligon,
La vorton, kiun Li testamentis por mil generacioj,
16 Kiun Li interkonsentis kun Abraham
Kaj ĵuris al Isaak.
17 Li metis ĝin por Jakob kiel leĝon,
Por Izrael kiel eternan interligon,
18 Dirante: Al vi Mi donos la landon Kanaanan
Kiel vian parton heredan.
19 Kiam vi estis malgrandnombraj,
Malmultaj, kaj fremduloj en ĝi,
20 Kaj ili iradis de popolo al popolo,
El unu regno al alia gento,
21 Tiam Li al neniu permesis premi ilin,
Kaj Li punis pro ili reĝojn;
22 Dirante: Ne tuŝu Miajn sanktoleitojn,
Kaj al Miaj profetoj ne faru malbonon.
23 Kantu al la Eternulo la tuta tero;
Proklamu de tago al tago Lian savon.
24 Rakontu inter la popoloj Lian gloron,
Inter ĉiuj gentoj Liajn miraklojn.
25 Ĉar la Eternulo estas granda kaj tre glorinda;
Li estas timinda super ĉiuj dioj;
26 Ĉar ĉiuj dioj de la popoloj estas idoloj;
Sed la Eternulo kreis la ĉielon.
27 Gloro kaj majesto estas antaŭ Li;
Forto kaj beleco estas sur Lia loko.
28 Tributu al la Eternulo, familioj de la popoloj;
Tributu al la Eternulo gloron kaj potencon.
29 Tributu al la Eternulo honoron de Lia nomo;
Alportu donacon, kaj venu antaŭ Lin;
Adorkliniĝu antaŭ la Eternulo en sankta ornamo.
30 Tremu antaŭ Li la tuta tero;
Li aranĝis ja la mondon, ke ĝi ne ŝanceliĝu.
31 Ĝoju la ĉielo, kaj estu gaja la tero;
Kaj oni diru inter la nacioj: La Eternulo reĝas.
32 Bruu la maro, kaj ĉio, kio ĝin plenigas;
Ĝoju la kampo, kaj ĉio, kio estas sur ĝi.
33 Tiam kantu ĉiuj arboj de la arbaro antaŭ la Eternulo,
Ĉar Li venas, por juĝi la teron.
34 Laŭdu la Eternulon, ĉar Li estas bona;
Ĉar eterna estas Lia favorkoreco.
35 Kaj diru: Savu nin, ho Dio de nia savo,
Kolektu nin kaj liberigu nin el inter la nacioj,
Por ke ni danku Vian sanktan nomon,
Por ke ni gloru nin per Via majesto.
36 Benata estu la Eternulo, Dio de Izrael,
De eterne ĝis eterne. Kaj la tuta popolo diris: Amen! kaj gloro al la Eternulo!
37 Kaj li restigis tie antaŭ la kesto de interligo de la Eternulo Asafon kaj liajn fratojn, por servadi antaŭ la kesto konstante, laŭ la ordo de ĉiu tago; 38 kaj Obed-Edomon kaj liajn fratojn, sesdek ok; Obed-Edom, filo de Jedutun, kaj Ĥosa, restis kiel pordegistoj; 39 kaj la pastron Cadok kaj liajn fratojn, la pastrojn, antaŭ la loĝejo de la Eternulo sur la altaĵo en Gibeon, 40 por ke ili alportadu bruloferojn al la Eternulo sur la altaro de bruloferoj konstante, matene kaj vespere, kaj por ĉio, kio estas skribita en la instruo de la Eternulo, kiun Li donis al Izrael. 41 Kaj kun ili estis Heman kaj Jedutun, kaj la aliaj elektitoj, difinitaj laŭnome, por kantadi laŭdon al la Eternulo, ĉar eterna estas Lia favorkoreco; 42 kun ili estis Heman kaj Jedutun, kun trumpetoj kaj cimbaloj kaj aliaj instrumentoj por kantado antaŭ Dio; kaj la filoj de Jedutun estis ĉe la pordego. 43 Kaj la tuta popolo disiris ĉiu en sian domon; kaj David iris returne, por beni sian domon.
1 2 Sam 6:17f, 1 Krön 15:1. Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 4 Mos 6:23f. När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.16:3dadelkaka ... druvkakaSammanpressad, torkad frukt med lång hållbarhet.
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt16:7på detta sättPsalmens verser följer i stort Ps 105:1-15 och Ps 96.:
8 Ps 105:1f, Jes 12:4f. Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
9 Sjung till hans ära,
lovsjung honom,
tala om alla hans under.
10 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 5 Mos 26:8, Ps 103:2. Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom ihåg hans förbund för evigt,
i tusen släktled ordet han gett,
16 1 Mos 15:18, 17:1f, 22:16f, 26:3, Luk 1:72f. förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
17 Han bestämde det
för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund:
18 1 Mos 13:15, 28:13, 35:12. "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
19 1 Mos 34:30, 5 Mos 7:7. Då var ni en liten skara,
ni var få och främlingar i landet.
20 1 Mos 20:1. De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
21 1 Mos 12:17, 20:3, 7, 18, 2 Mos 7:15f. Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
22 1 Mos 20:7. "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
23 Ps 96:1f. Sjung till Herren, hela jorden!
Ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
24 Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 2 Mos 15:11, Ps 86:8, 89:7. Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 Ps 29:1f. Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor inför hans ansikte!
30 Ps 89:12, 102:26. Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
Världen står fast och vacklar inte.
31 Ps 97:1, Jes 44:23, 49:13. Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
bland hednafolken ska man säga:
Herren är kung!
32 Ps 96:11f, 98:7f. Havet ska brusa
med allt som fyller det,
marken ska glädja sig
med allt som den bär,
33 skogens alla träd
ska ropa av fröjd inför Herren,
för han kommer för att döma jorden.
34 Ps 106:1, 107:1, 118:1, 136:1. Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
35 Ps 79:9, 106:47f. Och säg: Fräls oss,
du vår frälsnings Gud,
och samla oss och rädda oss
från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 1 Kung 8:15, Ps 41:14, 72:18. Lovad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39 1 Kung 3:4, 1 Krön 21:29, 2 Krön 1:3. David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 2 Mos 29:38f, 4 Mos 28:3f, 2 Krön 13:11, Esra 3:3. för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43 2 Sam 6:19f. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.