Gênesis 15

1 Post tiuj fariĝoj la Eternulo diris al Abram en vizio jene: Ne timu, Abram, Mi estas via ŝildo; via rekompenco estas tre granda. 2 Kaj Abram diris: Ho Eternulo, mia Sinjoro, kion Vi donos al mi? mi vagas ja seninfane, kaj la administranto de mia domo estas Eliezer el Damasko. 3 Kaj Abram diris: Al mi Vi ne donis ja idaron, kaj jen mia domano estos mia heredanto. 4 Kaj tiam la Eternulo diris al li jene: Ĉi tiu ne estos via heredanto; nur tiu, kiu eliros el via internaĵo, estos via heredanto. 5 Kaj Li elirigis lin eksteren, kaj diris: Rigardu al la ĉielo kaj kalkulu la stelojn, se vi povas ilin kalkuli. Kaj Li diris al li: Tiel estos via idaro. 6 Kaj li kredis al la Eternulo; kaj tio estis kalkulita al li kiel virto. 7 Kaj Li diris al li: Mi estas la Eternulo, kiu elirigis vin el Ur la Ĥaldea, por doni al vi ĉi tiun landon kiel posedaĵon. 8 Kaj li diris: Ho Eternulo, mia Sinjoro, per kio mi povas scii, ke mi ĝin posedos? 9 Kaj Li diris al li: Prenu por Mi bovinon trijaran kaj kaprinon trijaran kaj ŝafon trijaran kaj turton kaj junan kolombon. 10 Kaj li alportis al Li ĉion ĉi tion, kaj Li distranĉis ilin laŭ la mezo kaj metis ĉiujn partojn unu kontraŭ la alia, sed la birdojn Li ne distranĉis. 11 Kaj la rabobirdoj malleviĝis sur la kadavrojn, sed Abram ilin forpelis. 12 Ĉe la subiro de la suno profunda dormo falis sur Abramon; kaj jen timego pro la granda mallumo atakis lin. 13 Kaj Li diris al Abram: Sciu, ke via idaro estos fremduloj en lando, kiu ne apartenos al ili; kaj oni sklavigos kaj turmentos ilin dum kvarcent jaroj. 14 Tamen la popolon, ĉe kiu ili estos sklavoj, Mi juĝos; kaj poste ili eliros kun granda havo. 15 Kaj vi foriros al viaj prapatroj en paco; vi estos entombigita en bona maljuneco. 16 Kaj en la kvara generacio ili revenos ĉi tien; ĉar la krimoj de la Amoridoj ankoraŭ ne atingis plenecon. 17 Kiam la suno subiris kaj fariĝis mallumo, subite forna fumo kaj fajra flamo trakuris inter tiuj distranĉitaĵoj. 18 En tiu tago la Eternulo faris interligon kun Abram, dirante: Al via idaro Mi donos ĉi tiun landon, de la rivero de Egiptujo ĝis la granda rivero, la rivero Eŭfrato: 19 la Kenidojn kaj la Kenizidojn kaj la Kadmonidojn 20 kaj la Ĥetidojn kaj la Perizidojn kaj la Rafaidojn 21 kaj la Amoridojn kaj la Kanaanidojn kaj la Girgaŝidojn kaj la Jebusidojn.

Herren sluter förbund med Abram

1 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: "Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor." 2 Men Abram sade: "Herre Gud*15:2Herre GudHebr. Adonaí JHVH (Herren HERREN). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud)., vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös*15:2barnlösAnsågs som ett olyckligt öde (jfr 30:1). Adoption av tjänare som arvingar är känt från patriarktiden, t ex i mesopotamiska Larsa., och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus." 3 Och Abram fortsatte: "Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig."

4 *1 Mos 17:6, 16. Men Herrens ord kom till honom: "Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge." 5 *1 Mos 13:16, 22:17, 2 Mos 32:13, 5 Mos 10:22, Rom 4:18, Hebr 11:12. Sedan förde han honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så ska din avkomma bli."*15:5 Citeras i Rom 4:18.6 *Rom 4:3, Gal 3:6, Jak 2:23. Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.*15:6 Citeras av Paulus i Rom 4:3, Gal 3:6 och av Jakob i Jak 2:23.

7 Sedan sade han till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel." 8 Han svarade: "Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?" 9 Då sade han till honom: "Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva." 10 *Jer 34:18. Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. 11 Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. 13 *2 Mos 1:12f, 12:40, Apg 7:6f. Och Herren sade till Abram: "Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.*15:13f Citeras av Stefanus i Apg 7:6f. Dessa fyrahundra år gäller antingen förtrycket i Egypten (se 2 Mos) eller också hela tiden av främlingskap i Kanaan och Egypten. Se not till 2 Mos 12:40.14 *2 Mos 12:35f. Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. 15 *1 Mos 25:8. Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått."

17 *2 Mos 13:21, 19:18, Jer 34:18. När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena*15:17gick fram mellan köttstyckenaPå så sätt ingick man ett förbund med dess åtaganden (jfr Jer 34:18). Här är det Gud ensam som ingår förbundet (jfr vers 8 och Gal 3:20).. 18 *1 Mos 12:7, 2 Mos 23:31, 5 Mos 34:4, 1 Kung 4:21, 2 Krön 9:26, Ps 80:12. På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod*15:18Egyptens flodTroligen åsyftas "Egyptens bäckravin" (Wadi el-Arish), Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5, 1 Kung 8:65). ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 *Jos 24:11. hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land."