1 Crônicas 16

Ordinamento del servizio divino. Cantico

1 Portarono dunque l’arca di Dio e la collocarono in mezzo alla tenda che Davide aveva eretto per essa; e si offrirono olocausti e sacrifici di ringraziamento davanti a Dio. 2 E quando Davide ebbe finito di offrire gli olocausti e i sacrifici di ringraziamento, benedisse il popolo nel nome dell’Eterno; 3 e distribuì a tutti gli Israeliti, uomini e donne, un pane ciascuno, una porzione di carne, e un dolce di uva passa. 4 Poi stabilì davanti all’arca dell’Eterno alcuni fra i Leviti per fare il servizio per ringraziare, lodare e celebrare l’Eterno, l’Iddio d’Israele. 5 Erano: Asaf, il capo; Zaccaria, il secondo dopo di lui; poi Ieiel, Semiramot, Ieiel, Mattitia, Eliab, Benaia, Obed-Edom e Ieiel. Essi suonavano saltèri e cetre, e Asaf suonava i cembali; 6 i sacerdoti Benaia e Iaaziel suonavano sempre la tromba davanti all’arca del patto di Dio. 7 Allora, in quel giorno, Davide diede per la prima volta ad Asaf e ai suoi fratelli l’incarico di cantare le lodi dell’Eterno: 8 "Celebrate l’Eterno, invocate il suo nome; fate conoscere le sue gesta fra i popoli. 9 Cantate a lui, salmeggiate a lui, meditate su tutte le sue meraviglie. 10 Gloriatevi nel suo santo nome; si rallegri il cuore di quelli che cercano l’Eterno! 11 Cercate l’Eterno e la sua forza, cercate sempre il suo volto! 12 Ricordatevi delle meraviglie che egli ha fatto, dei suoi miracoli e dei giudizi della sua bocca, 13 o voi, discendenza d’Israele, suo servitore, figli di Giacobbe, suoi eletti! 14 Egli, l’Eterno, è il nostro Dio; i suoi giudizi si esercitano su tutta la terra. 15 Ricordatevi per sempre del suo patto, della parola da lui data per mille generazioni, 16 del patto che fece con Abraamo, che giurò a Isacco, 17 e che confermò a Giacobbe come uno statuto, a Israele come un patto eterno, 18 dicendo: ‘Io ti darò il paese di Canaan come tua parte di eredità’. 19 Non erano che poca gente allora, pochissimi e stranieri nel paese, 20 e andavano da una nazione all’altra, da un regno a un altro popolo. 21 Egli non permise che nessuno li opprimesse; anzi, castigò dei re per amore loro, 22 dicendo: ‘Non toccate i miei unti, e non fate nessun male ai miei profeti’. 23 Cantate all’Eterno, abitanti di tutta la terra, annunciate di giorno in giorno la sua salvezza! 24 Raccontate la sua gloria fra le nazioni e le sue meraviglie fra tutti i popoli! 25 Perché l’Eterno è grande e degno di sovrana lode; egli è tremendo sopra tutti gli dèi. 26 Poiché tutti gli dèi dei popoli sono idoli vani, ma l’Eterno ha fatto i cieli. 27 Splendore e maestà stanno davanti a lui, forza e gioia sono nella sua casa. 28 Date all’Eterno, o famiglie dei popoli, date all’Eterno gloria e forza. 29 Date all’Eterno la gloria dovuta al suo nome, portategli offerte e venite alla sua presenza. Prostratevi davanti all’Eterno vestiti di sacri ornamenti, 30 tremate davanti a lui, o abitanti di tutta la terra! Il mondo è stabile e non sarà smosso. 31 Si rallegrino i cieli e gioisca la terra; si dica fra le nazioni: ‘L’Eterno regna’. 32 Risuoni il mare e ciò che esso contiene; festeggi la campagna e tutto quello che c’è in essa. 33 Gli alberi delle foreste diano grida di gioia nel cospetto dell’Eterno, poiché egli viene a giudicare la terra. 34 Celebrate l’Eterno, perché egli è buono, perché la sua benignità dura per sempre. 35 E dite: ‘Salvaci, o Dio della nostra salvezza! Raccoglici fra le nazioni e liberaci, affinché celebriamo il tuo santo nome e mettiamo la nostra gloria nel lodarti’. 36 Benedetto sia l’Eterno, l’Iddio d’Israele, di eternità in eternità!". E tutto il popolo disse: "Amen!", e lodò l’Eterno. 37 Poi Davide lasciò là, davanti all’arca del patto dell’Eterno, Asaf e i suoi fratelli perché fossero sempre di servizio davanti all’arca, secondo i bisogni di ogni giorno. 38 Lasciò Obed-Edom e Cosa e i loro fratelli, in numero di sessantotto: Obed-Edom, figlio di Iedutun, e Cosa, come portieri. 39 Lasciò pure il sacerdote Sadoc e i sacerdoti suoi fratelli davanti al tabernacolo dell’Eterno, sull’alto luogo che era a Gabaon, 40 perché offrissero sempre all’Eterno olocausti, mattina e sera, sull’altare degli olocausti, ed eseguissero tutto quello che sta scritto nella legge data dall’Eterno a Israele. 41 E con essi c’erano Eman, Iedutun, e gli altri che erano stati scelti e designati per nome per lodare l’Eterno, perché la sua benignità dura per sempre. 42 Eman e Iedutun erano con loro, con trombe e cembali per i musicisti, e con degli strumenti per i cantici di lode a Dio. I figli di Iedutun erano addetti alla porta. 43 Tutto il popolo se ne andò, ciascuno a casa sua, e Davide se ne ritornò per benedire la propria casa.

1 *2 Sam 6:17f, 1 Krön 15:1. Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 *4 Mos 6:23f. När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.*16:3dadelkaka ... druvkakaSammanpressad, torkad frukt med lång hållbarhet.

4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.

Davids lovsång

7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt*16:7på detta sättPsalmens verser följer i stort Ps 105:1-15 och Ps 96.:

8 *Ps 105:1f, Jes 12:4f. Tacka Herren, åkalla hans namn,

gör hans gärningar kända

bland folken!

9 Sjung till hans ära,

lovsjung honom,

tala om alla hans under.

10 Ha er ära i hans heliga namn!

De som söker Herren

ska glädja sig av hjärtat.

11 Fråga efter Herren och hans makt,

sök alltid hans ansikte.

12 *5 Mos 26:8, Ps 103:2. Tänk på de under han gjort,

på hans tecken

och hans muns domar,

13 ni Israels barn, hans tjänare,

ni Jakobs söner, hans utvalda.

14 Han är Herren vår Gud,

över hela jorden når hans domar.

15 Kom ihåg hans förbund för evigt,

i tusen släktled ordet han gett,

16 *1 Mos 15:18, 17:1f, 22:16f, 26:3, Luk 1:72f. förbundet han slöt med Abraham

och eden han gav till Isak.

17 Han bestämde det

för Jakob som en stadga,

för Israel som ett evigt förbund:

18 *1 Mos 13:15, 28:13, 35:12. "Till dig ger jag Kanaans land

som er arvedel och egendom."

19 *1 Mos 34:30, 5 Mos 7:7. Då var ni en liten skara,

ni var få och främlingar i landet.

20 *1 Mos 20:1. De vandrade från folk till folk,

från ett rike till ett annat.

21 *1 Mos 12:17, 20:3, 7, 18, 2 Mos 7:15f. Han lät ingen förtrycka dem,

han straffade kungar

för deras skull:

22 *1 Mos 20:7. "Rör inte mina smorda,

gör inte mina profeter något ont!"

23 *Ps 96:1f. Sjung till Herren, hela jorden!

Ropa ut hans frälsning

dag efter dag!

24 Förkunna hans ära

bland hednafolken,

bland alla folk hans under!

25 *2 Mos 15:11, Ps 86:8, 89:7. Stor är Herren och högt prisad,

värd att vörda mer än alla gudar.

26 Folkens alla gudar är avgudar,

men Herren har gjort himlen.

27 Majestät och härlighet

är inför hans ansikte,

makt och glädje i hans boning.

28 *Ps 29:1f. Ge åt Herren, ni folkens släkter,

ge åt Herren ära och makt!

29 Ge åt Herren hans namns ära,

kom med gåvor inför hans ansikte!

30 *Ps 89:12, 102:26. Tillbe Herren i helig skrud,

bäva inför honom, hela jorden!

Världen står fast och vacklar inte.

31 *Ps 97:1, Jes 44:23, 49:13. Himlen ska glädjas

och jorden fröjda sig,

bland hednafolken ska man säga:

Herren är kung!

32 *Ps 96:11f, 98:7f. Havet ska brusa

med allt som fyller det,

marken ska glädja sig

med allt som den bär,

33 skogens alla träd

ska ropa av fröjd inför Herren,

för han kommer för att döma jorden.

34 *Ps 106:1, 107:1, 118:1, 136:1. Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd.

35 *Ps 79:9, 106:47f. Och säg: Fräls oss,

du vår frälsnings Gud,

och samla oss och rädda oss

från hednafolken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och ha vår ära i att prisa dig.

36 *1 Kung 8:15, Ps 41:14, 72:18. Lovad är Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.

Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.

39 *1 Kung 3:4, 1 Krön 21:29, 2 Krön 1:3. David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 *2 Mos 29:38f, 4 Mos 28:3f, 2 Krön 13:11, Esra 3:3. för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43 *2 Sam 6:19f. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.