Josué 5

La circoncisione e la Pasqua nelle pianure di Gerico. Cessazione della manna. Visione di Giosuè

1 Quando tutti i re degli Amorei che erano di là dal Giordano verso occidente e tutti i re dei Cananei che erano presso il mare udirono che l’Eterno aveva asciugato le acque del Giordano davanti ai figli d’Israele finché fossero passati, il loro cuore venne meno e non rimase più in loro alcun coraggio di fronte ai figli d’Israele. 2 In quel tempo, l’Eterno disse a Giosuè: "Fatti dei coltelli di pietra, e torna di nuovo a circoncidere i figli d’Israele". 3 Allora Giosuè si fece dei coltelli di pietra e circoncise i figli d’Israele sul colle di Aralot. 4 Questo fu il motivo per cui li circoncise: tutti i maschi del popolo uscito dall’Egitto, cioè tutti gli uomini di guerra, erano morti nel deserto durante il viaggio, dopo essere usciti dall’Egitto. 5 Ora tutto questo popolo uscito dall’Egitto era circonciso; ma tutto il popolo nato nel deserto durante il viaggio, dopo l’uscita dall’Egitto, non era stato circonciso. 6 Poiché i figli d’Israele avevano camminato per quarant’anni nel deserto finché tutta la nazione, cioè tutti gli uomini di guerra che erano usciti dall’Egitto, furono distrutti, perché non avevano ubbidito alla voce dell’Eterno. L’Eterno aveva giurato loro che non gli avrebbe fatto vedere il paese che aveva promesso con giuramento ai loro padri di darci: paese dove scorrono il latte e il miele; 7 e sostituì a loro i loro figli. Giosuè circoncise costoro, perché erano incirconcisi, non essendo stati circoncisi durante il viaggio. 8 E quando ebbe finito di circoncidere tutta la nazione, quelli rimasero al loro posto nell’accampamento, finché fossero guariti. 9 Allora l’Eterno disse a Giosuè: "Oggi ho rimosso da voi la vergogna dell’Egitto". E quel luogo fu chiamato Ghilgal, nome che dura fino al giorno d’oggi. 10 I figli d’Israele si accamparono a Ghilgal e celebrarono la Pasqua il quattordicesimo giorno del mese, sulla sera, nelle pianure di Gerico. 11 E il giorno dopo la Pasqua, in quel preciso giorno, mangiarono dei prodotti del paese: pani azzimi e grano arrostito. 12 E la manna cessò il giorno dopo che mangiarono dei prodotti del paese; e i figli d’Israele non ebbero più manna, ma mangiarono, quell’anno stesso, del frutto del paese di Canaan.

La presa di Gerico

13 Mentre Giosuè era presso Gerico, alzò gli occhi, guardò, ed ecco un uomo in piedi che gli stava davanti con una spada sguainata in mano. Giosuè andò verso di lui e gli disse: "Sei dei nostri, o dei nostri nemici?". 14 Ed egli rispose: "No, io sono il capo dell’esercito dell’Eterno; arrivo adesso". Allora Giosuè cadde con la faccia a terra, si prostrò, e gli disse: "Che cosa vuol dire il mio signore al suo servo?". 15 Il capo dell’esercito dell’Eterno disse a Giosuè: "Togliti i calzari dai piedi; perché il luogo dove stai è santo". E Giosuè fece così.

1 *Jos 2:11, 24. När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn medan vi*5:1viAndra handskrifter: "de" (även i v 6). gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft*5:1mod … kraftOrdagrant: "hjärta … ande". kvar inför Israels barn.

Omskärelsen i Gilgal

2 *2 Mos 4:25. Vid den tiden sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången." 3 Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. 4 Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. 5 De som hade dragit ut hade alla blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. 6 *4 Mos 14:21f, 28f. Israels barn hade vandrat i öknen i fyrtio år tills hela folket, alla stridsdugliga män som dragit ut ur Egypten, var döda eftersom de inte hade lyssnat till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7 Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De var nämligen oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

8 När allt folket hade blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de hade återhämtat sig. 9 Och Herren sade till Josua: "I dag har jag lyft av er Egyptens vanära." Platsen fick namnet Gilgal,*5:9lyft av … GilgalHebr. gal, ordagrant: "rulla bort", hör ihop med Gilgal som betyder "hjul". och heter så än i dag.

10 *2 Mos 12:2f, 4 Mos 9:5. På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. 11 *3 Mos 2:14, 23:14. Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. 12 *2 Mos 16:35. Mannat upphörde dagen därpå*5:12dagen därpåAnnan översättning: "denna andra dag"., när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

Josua och mannen med svärdet

13 *2 Mos 23:23. Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" 14 *Ps 148:2. Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 15 *2 Mos 3:5. Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Ta av dig dina skor*5:15Ta av dig dina skorEtt tecken på ödmjukhet och respekt (jfr 2 Mos 3:5)., för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.