Josué 2

Invio di due spie a Gerico

1 Ora Giosuè, figlio di Nun, mandò segretamente da Sittim due spie, dicendo: "Andate, esaminate il paese e Gerico". E quelle andarono ed entrarono in casa di una prostituta di nome Raab, e là alloggiarono. 2 La cosa fu riferita al re di Gerico, e gli fu detto: "Ecco, alcuni uomini dei figli d’Israele sono venuti qui stanotte per esplorare il paese". 3 Allora il re di Gerico mandò a dire a Raab: "Fa’ uscire quegli uomini che sono venuti da te e sono entrati in casa tua; perché sono venuti per esplorare tutto il paese". 4 Ma la donna prese quei due uomini, li nascose, e disse: "È vero, quegli uomini sono venuti in casa mia, ma io non sapevo di dove fossero; 5 e quando si stava per chiudere la porta sul far della notte, quegli uomini sono usciti; non so dove siano andati; rincorreteli senza perdere tempo, e li raggiungerete". 6 Lei, invece, li aveva fatti salire sul tetto e li aveva nascosti sotto del lino non ancora lavorato, che aveva disteso sul tetto. 7 E la gente li rincorse per la via che conduce ai guadi del Giordano; e non appena quelli che li rincorrevano furono usciti, la porta fu chiusa. 8 Prima che le spie si addormentassero, Raab salì da loro sul tetto, 9 e disse a quegli uomini: "Io so che l’Eterno vi ha dato il paese, che il terrore del vostro nome ci ha invasi, e che tutti gli abitanti del paese hanno perso coraggio davanti a voi. 10 Poiché noi abbiamo udito come l’Eterno asciugò le acque del Mar Rosso davanti a voi quando usciste dall’Egitto, e quello che faceste ai due re degli Amorei, di là dal Giordano, Sicon e Og, che votaste allo sterminio. 11 Non appena l’abbiamo udito, il nostro cuore si è sciolto e non è più rimasto coraggio in nessuno, a causa vostra; poiché l’Eterno, il vostro Dio, è Dio lassù nei cieli e quaggiù sulla terra. 12 Dunque, vi prego, giuratemi per l’Eterno che, poiché vi ho trattati con bontà, anche voi tratterete con bontà la casa di mio padre; e datemi un segno sicuro 13 che salverete la vita a mio padre, a mia madre, ai miei fratelli, alle mie sorelle e a tutti i loro, e che ci preserverete dalla morte". 14 E quegli uomini risposero: "Siamo pronti a dare la nostra vita per voi, se non divulgate questo nostro affare; e quando l’Eterno ci avrà dato il paese, noi ti tratteremo con bontà e lealtà". 15 Allora lei li calò giù dalla finestra con una fune; poiché la sua abitazione era appoggiata alle mura della città, e lei abitava sulle mura. 16 E disse loro: "Andate verso il monte, affinché quelli che vi rincorrono non vi incontrino; e nascondetevi là per tre giorni, fino al ritorno di coloro che vi inseguono; poi ve ne andrete per la vostra strada". 17 E quegli uomini le dissero: "Noi saremo sciolti dal giuramento che ci hai fatto fare, se tu non osservi quello che stiamo per dirti: 18 Ecco, quando entreremo nel paese, legherai alla finestra per la quale ci fai scendere questa cordicella di filo scarlatto; e radunerai presso di te, in casa, tuo padre, tua madre, i tuoi fratelli e tutta la famiglia di tuo padre. 19 Se qualcuno di loro uscirà in strada dalla porta di casa tua, il suo sangue ricadrà sul suo capo, e noi non ne avremo colpa; ma il sangue di chiunque sarà con te in casa ricadrà sul nostro capo, se uno gli metterà le mani addosso. 20 Se tu divulghi questo nostro affare, saremo sciolti dal giuramento che ci hai fatto fare". 21 E lei disse: "Sia come dite!". Poi li congedò, e quelli se ne andarono. E lei legò la cordicella scarlatta alla finestra. 22 Quelli dunque partirono e se ne andarono sul monte, dove rimasero tre giorni, fino al ritorno di quelli che li rincorrevano; i quali li cercarono per tutta la strada, ma non li trovarono. 23 Allora quei due uomini ritornarono, scesero dal monte, passarono il Giordano, andarono da Giosuè, figlio di Nun, e gli raccontarono tutto quello che gli era successo. 24 E dissero a Giosuè: "Certo, l’Eterno ha dato nella nostra mano tutto il paese; e già tutti gli abitanti del paese hanno perso coraggio davanti a noi".

Josua sänder spejare till Jeriko

1 *4 Mos 25:1, Hebr 11:31, Jak 2:25. Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko*2:1JerikoEn av världens äldsta städer, strategiskt belägen vid en oas ca 8 km väster om Jordan där den spärrade vägen till resten av landet. Kan ha rymt ett par tusen invånare inom murarna.." De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab*2:1RahabBetyder "bred" (välkomnande). Nämns i Hebr 11:31 och Jak 2:25 som ett exempel på omvändelse. Kanske samma Rahab som var förmoder till Jesus (Matt 1:5). och där lade de sig att vila. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet." 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet."

4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem." 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar*2:6linstjälkarDe meterlånga stjälkarna soltorkades och användes till tyg. som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

8 Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket 9 *2 Mos 15:14f, 23:27, 5 Mos 11:25. och sade: "Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. 10 *2 Mos 14:21f, 4 Mos 21:23f, 33f, Jos 4:23. Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde*2:10vigdeHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. dem åt förintelse. 11 *5 Mos 4:39, Jos 5:1, Ps 135:6. När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12 Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv*2:13våra livAnnan översättning: "våra själar". från döden."

14 Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig."

15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren*2:15en del av stadsmurenSådana hus, som gav extra stadga åt stadsmuren, har grävts ut längs murens norra sida., så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." 17 Och männen sade till henne: "Vi är fria från eden du tog av oss 18 ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. 19 Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud*2:19hans blod komma över hans eget huvudVara skyldig till sin egen död (jfr Matt 27:25 med not)., och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss." 21 Hon svarade: "Som ni har sagt ska det bli." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

22 De gav sig i väg och gick upp i bergen*2:22bergenStrax väster om staden ligger ett klippigt landskap med många gömställen. och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: "Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss."