2 Samuel 1

(Ac 13:22.)

Cantique funèbre de David sur la mort de Saül et de Jonathan

1 Après la mort de Saül, David, qui avait battu les *1 S 30:17.Amalécites, était depuis deux jours revenu à Tsiklag. 2 Le troisième jour, un homme arriva du camp de Saül, les vêtements déchirés et la tête couverte de terre. Lorsqu’il fut en présence de David, il se jeta par terre et se prosterna. 3 David lui dit: D’où viens-tu? Et il lui répondit: Je me suis sauvé du camp d’Israël. 4 David lui dit: Que s’est-il passé? Dis-moi donc! Et il répondit: Le peuple s’est enfui du champ de bataille, et un grand nombre d’hommes sont tombés et ont péri; Saül même et Jonathan, son fils, sont morts. 5 David dit au jeune homme qui lui apportait ces nouvelles: Comment sais-tu que Saül et Jonathan, son fils, sont morts? 6 Et le jeune homme qui lui apportait ces nouvelles répondit: Je me trouvais sur la montagne de Guilboa; et voici, Saül s’appuyait sur sa lance, et voici, les chars et les cavaliers étaient près de l’atteindre. 7 S’étant retourné, il m’aperçut et m’appela. Je dis: Me voici! 8 Et il me dit: Qui es-tu? Je lui répondis: Je suis Amalécite. 9 Et il dit: Approche donc, et donne-moi la mort; car je suis pris de vertige, quoique encore plein de vie. 10 Je m’approchai de lui, et je lui donnai la mort, sachant bien qu’il ne survivrait pas à sa défaite. J’ai enlevé le diadème qui était sur sa tête et le bracelet qu’il avait au bras, et je les apporte ici à mon seigneur. 11 *2 S 3:31;13:31.David saisit ses vêtements et les déchira, et tous les hommes qui étaient auprès de lui firent de même. 12 Ils furent dans le deuil, pleurèrent et jeûnèrent jusqu’au soir, à cause de Saül, de Jonathan, son fils, du peuple de l’Éternel, et de la maison d’Israël, parce qu’ils étaient tombés par l’épée. 13 David dit au jeune homme qui lui avait apporté ces nouvelles: D’où es-tu? Et il répondit: Je suis le fils d’un étranger, d’un Amalécite. 14 David lui dit: Comment n’as-tu pas craint de porter la main sur l’oint de l’Éternel et de lui donner la mort? 15 Et David appela l’un de ses gens, et dit: Approche, et tue-le! Cet homme frappa l’Amalécite, qui mourut. 16 Et David lui dit: Que ton sang retombe sur ta tête, car ta bouche a déposé contre toi, puisque tu as dit: J’ai donné la mort à l’oint de l’Éternel!

17 Voici le cantique funèbre que David composa sur Saül et sur Jonathan, son fils, 18 et qu’il ordonna d’enseigner aux enfants de Juda. C’est le cantique de l’arc: il est écrit dans le livre du *Jos 10:13.Juste.

19 L’élite d’Israël a succombé sur tes collines!

Comment des héros sont-ils tombés?

20 *Mi 1:10.Ne l’annoncez point dans Gath,

N’en publiez point la nouvelle dans les rues d’Askalon,

De peur que les filles des Philistins ne se réjouissent,

De peur que les filles des incirconcis ne triomphent.

21 Montagnes de Guilboa!

Qu’il n’y ait sur vous ni rosée ni pluie,

Ni champs qui donnent des prémices pour les offrandes!

Car là ont été jetés les boucliers des héros,

Le bouclier de Saül; L’huile a cessé de les oindre.

22 Devant le sang des blessés, devant la graisse des plus vaillants,

L’arc de Jonathan n’a jamais reculé,

Et l’épée de Saül ne retournait point à vide.

23 Saül et Jonathan, aimables et chéris pendant leur vie,

N’ont point été séparés dans leur mort;

Ils étaient plus légers que les aigles,

Ils étaient plus forts que les lions.

24 Filles d’Israël! Pleurez sur Saül,

Qui vous revêtait magnifiquement de cramoisi,

Qui mettait des ornements d’or sur vos habits.

25 Comment des héros sont-ils tombés au milieu du combat?

Comment Jonathan a-t-il succombé sur tes collines?

26 Je suis dans la douleur à cause de toi, Jonathan, mon frère!

Tu faisais tout mon plaisir;

Ton amour pour moi était admirable,

Au-dessus de l’amour des femmes.

27 Comment des héros sont-ils tombés?

Comment leurs armes se sont-elles perdues!

Budskapet om Sauls död

1 *1 Sam 30:17f, 26. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.*1:1SiklagDavids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.2 *Jos 7:6, 1 Sam 4:12. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels här." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 *1 Sam 31:1f. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: "Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.*1:8amalekitIsraels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).

9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig*1:9dödsångestAnnan översättning: "yrsel", "mörker" (så Septuaginta)., för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre." 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder*1:11kläder … rev sönderUttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20). dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 *1 Sam 24:7, 26:11, Ps 105:15. David sade till honom: "Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde*1:14HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och hugg ner honom!" Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,*1:16blod … över ditt eget huvudDvs ansvarig för sin egen död. för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

Sorgesång över Saul och Jonatan

17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 *Jos 10:13. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som finns nertecknad i "Den redliges bok":

19 "Ditt majestät*1:19Ditt majestätAnnan översättning: "Hjorten"., Israel,

ligger slaget på dina höjder.

Hur har inte hjältarna fallit!

20 *Mika 1:10. Förkunna det inte i Gat,

ropa inte ut det

på Ashkelons gator,

så att inte filisteernas döttrar

gläder sig,

de oomskurnas döttrar fröjdar sig.

21 Ni Gilboas berg,

på er må det varken falla

dagg eller regn

och inte finnas fält för offergåvor,

för hjältarnas sköld

ligger nersölad där,

Sauls sköld blir aldrig mer

smord med olja.*1:21smord med oljaVård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som "Herrens smorde".

22 *1 Sam 14:6f, 47f. Från slagnas blod,

från hjältars hull

vek inte Jonatans båge,

vände inte Sauls svärd

hungrigt tillbaka.

23 Saul och Jonatan,

älskade och ljuvliga i livet

och inte åtskilda i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er

i scharlakan och prakt

och prydde era kläder

med smycken av guld.

25 Hur har inte hjältarna

fallit mitt i striden!

Jonatan ligger slagen

på dina höjder.

26 *1 Sam 18:3, 19:1. Jag sörjer dig,

Jonatan, min broder.

Du var mycket ljuvlig för mig,

din kärlek till mig var underbar,

mer än kvinnors kärlek.

27 Hur har inte hjältarna fallit

och krigets vapen förstörts!"