2 Samuel 2

David, roi de Juda à Hébron. — Isch-Boscheth, fils de Saül, roi d’Israël à Mahanaïm. — Guerre civile

1 Après cela, David consulta l’Éternel, en disant: Monterai-je dans une des villes de Juda? L’Éternel lui répondit: Monte. David dit: Où monterai-je? Et l’Éternel répondit: A Hébron. 2 David y monta, avec ses deux femmes, Achinoam de Jizreel, et Abigaïl de Carmel, femme de Nabal. 3 David fit aussi monter les gens qui étaient auprès de lui, chacun avec sa maison; et ils habitèrent dans les villes d’Hébron. 4 Les hommes de Juda vinrent, et là ils oignirent David pour roi sur la maison de Juda. On informa David que c’étaient les gens de Jabès en Galaad qui avaient enterré Saül. 5 David envoya des messagers aux gens de Jabès en Galaad, pour leur dire: Soyez bénis de l’Éternel, puisque vous avez ainsi montré de la bienveillance envers Saül, votre maître, et que vous l’avez enterré. 6 Et maintenant, que l’Éternel use envers vous de bonté et de fidélité. Moi aussi je vous ferai du bien, parce que vous avez agi de la sorte. 7 Que vos mains se fortifient, et soyez de vaillants hommes; car votre maître Saül est mort, et c’est moi que la maison de Juda a oint pour roi sur elle.

8 Cependant Abner, fils de Ner, chef de l’armée de Saül, prit Isch-Boscheth, fils de Saül, et le fit passer à Mahanaïm. 9 Il l’établit roi sur Galaad, sur les Gueschuriens, sur Jizreel, sur Éphraïm, sur Benjamin, sur tout Israël. 10 Isch-Boscheth, fils de Saül, était âgé de quarante ans, lorsqu’il devint roi d’Israël, et il régna deux ans. Il n’y eut que la maison de Juda qui resta attachée à David. 11 *2 S 5:5.1 R 2:11.Le temps pendant lequel David régna à Hébron sur la maison de Juda fut de sept ans et six mois.

12 Abner, fils de Ner, et les gens d’Isch-Boscheth, fils de Saül, sortirent de Mahanaïm pour marcher sur Gabaon. 13 Joab, fils de Tseruja, et les gens de David, se mirent aussi en marche. Ils se rencontrèrent près de l’étang de Gabaon, et ils s’arrêtèrent les uns en deçà de l’étang, et les autres au-delà. 14 Abner dit à Joab: Que ces jeunes gens se lèvent, et qu’ils se battent devant nous! Joab répondit: Qu’ils se lèvent! 15 Ils se levèrent et s’avancèrent en nombre égal, douze pour Benjamin et pour Isch-Boscheth, fils de Saül, et douze des gens de David. 16 Chacun saisissant son adversaire par la tête lui enfonça son épée dans le flanc, et ils tombèrent tous ensemble. Et l’on donna à ce lieu, qui est près de Gabaon, le nom de Helkath-Hatsurim. 17 Il y eut en ce jour un combat très rude, dans lequel Abner et les hommes d’Israël furent battus par les gens de David. 18 Là se trouvaient les trois fils de Tseruja: Joab, Abischaï et Asaël. Asaël avait les pieds légers comme une gazelle des champs: 19 il poursuivit Abner, sans se détourner de lui pour aller à droite ou à gauche. 20 Abner regarda derrière lui, et dit: Est-ce toi, Asaël? Et il répondit: C’est moi. 21 Abner lui dit: Tire à droite ou à gauche; saisis-toi de l’un de ces jeunes gens, et prends sa dépouille. Mais Asaël ne voulut point se détourner de lui. 22 Abner dit encore à Asaël: Détourne-toi de moi; pourquoi te frapperais-je et t’abattrais-je en terre? Comment ensuite lèverais-je le visage devant ton frère Joab? 23 Et Asaël refusa de se détourner. Sur quoi Abner le frappa au ventre avec l’extrémité inférieure de sa lance, et la lance sortit par derrière. Il tomba et mourut sur place. Tous ceux qui arrivaient au lieu où Asaël était tombé mort, s’y arrêtaient. 24 Joab et Abischaï poursuivirent Abner, et le soleil se couchait quand ils arrivèrent au coteau d’Amma, qui est en face de Guiach, sur le chemin du désert de Gabaon. 25 Les fils de Benjamin se rallièrent à la suite d’Abner et formèrent un corps, et ils s’arrêtèrent au sommet d’une colline. 26 Abner appela Joab, et dit: L’épée dévorera-t-elle toujours? Ne sais-tu pas qu’il y aura de l’amertume à la fin? Jusques à quand tarderas-tu à dire au peuple de ne plus poursuivre ses frères? 27 Joab répondit: Dieu est vivant! Si tu n’eusses parlé, le peuple n’aurait pas cessé avant le matin de poursuivre ses frères. 28 Et Joab sonna de la trompette, et tout le peuple s’arrêta; ils ne poursuivirent plus Israël, et ils ne continuèrent pas à se battre. 29 Abner et ses gens marchèrent toute la nuit dans la plaine; ils passèrent le Jourdain, traversèrent en entier le Bithron, et arrivèrent à Mahanaïm. 30 Joab revint de la poursuite d’Abner, et rassembla tout le peuple; il manquait dix-neuf hommes des gens de David, et Asaël. 31 Mais les gens de David avaient frappé à mort trois cent soixante hommes parmi ceux de Benjamin et d’Abner. 32 Ils emportèrent Asaël, et l’enterrèrent dans le sépulcre de son père à Bethléhem. Joab et ses gens marchèrent toute la nuit, et le jour paraissait quand ils furent à Hébron.

David kung över Juda

1 *1 Sam 23:2f, 30:7f. Därefter frågade David Herren: "Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Gå." David frågade: "Vart ska jag gå?" Han svarade: "Till Hebron*2:1HebronPatriarkernas boplats och gravplats (1 Mos 23:2f, 35:27), senare en präststad (Jos 21:13).." 2 *1 Sam 25:40f, 27:3. David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. 3 *Jos 21:11. David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer. 4 *1 Sam 31:13. Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, 5 skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: "Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom! 6 Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta. 7 Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Ish-Boshet kung över Israel

8 *1 Sam 14:50. Men Abner*2:8AbnerBetyder "ljuset är far" (1 Sam 14:50), Sauls kusin och närmaste man (1 Sam 17:55, 26:5f)., Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet*2:8Ish-BoshetBetyder "skammens man", troligen en omskrivning för Ish-Baal (1 Krön 8:33). och förde honom till Mahanajim*2:8MahanajimOrt öster om Jordan nära bifloden Jabbok (1 Mos 32:2).9 och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel. 10 Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 *2 Sam 5:5. Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 *1 Krön 2:16. Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm*2:13Gibeons dammBetydande stad ca 1 mil nordväst om Jerusalem (Jos 9-10). Dammen, som är utgrävd, var 12 m bred och 10 m djup. och intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss." Joab svarade: "De får komma." 15 Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare. 16 De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan*2:16grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidanEn sådan kampscen finns avbildad på en dåtida relief från syriska Tell-Halaf (900-tal f Kr). på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim.*2:16Helkat-HassurimBetyder "de skarpa eggarnas fält". Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre av Serujas*2:18SerujaDavids storasyster (1 Krön 2:16). De tre kämparna är alltså Davids systersöner. söner var där: Joab, Abishaj och Asael.*2:18Joab, Abishaj och AsaelBetyder "Herren är far", "Ishai är min far" och "Gud har gjort". Asael var snabbfotad som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

20 Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." 21 Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" 23 *2 Sam 3:27, 30, 20:12. Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut*2:23bakänden av sitt spjutTroligen förstärkt med en avsmalnande metallhätta. i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

24 Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: "Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?" 27 Joab svarade: "Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen." 28 Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen*2:29förmiddagenHebr. bitrón kan också vara ett platsnamn (i så fall troligen en floddal). och kom så till Mahanajim. 30 När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.