Josué 11

Grande bataille près des eaux de Mérom; conquêtes dans le nord et dans le reste du pays

1 Jabin, roi de Hatsor, ayant appris ces choses, envoya des messagers à Jobab, roi de Madon, au roi de Schimron, au roi d’Acschaph, 2 aux rois qui étaient au nord dans la montagne, dans la plaine au midi de Kinnéreth, dans la vallée, et sur les hauteurs de Dor à l’occident, 3 aux Cananéens de l’orient et de l’occident, aux Amoréens, aux Héthiens, aux Phéréziens, aux Jébusiens dans la montagne, et aux Héviens au pied de l’Hermon dans le pays de Mitspa. 4 Ils sortirent, eux et toutes leurs armées avec eux, formant un peuple innombrable comme le sable qui est sur le bord de la mer, et ayant des chevaux et des chars en très grande quantité. 5 Tous ces rois fixèrent un lieu de réunion, et vinrent camper ensemble près des eaux de Mérom, pour combattre contre Israël. 6 L’Éternel dit à Josué: Ne les crains point, car demain, à ce moment-ci, je les livrerai tous frappés devant Israël. Tu couperas les jarrets à leurs chevaux, et tu brûleras au feu leurs chars. 7 Josué, avec tous ses gens de guerre, arriva subitement sur eux près des eaux de Mérom, et ils se précipitèrent au milieu d’eux. 8 L’Éternel les livra entre les mains d’Israël; ils les battirent et les poursuivirent jusqu’à Sidon la grande, jusqu’à Misrephoth-Maïm, et jusqu’à la vallée de Mitspa vers l’orient; ils les battirent, sans en laisser échapper aucun. 9 Josué les traita comme l’Éternel lui avait dit; il coupa les jarrets à leurs chevaux, et il brûla leurs chars au feu.

10 A son retour, et dans le même temps, Josué prit Hatsor, et frappa son roi avec l’épée: Hatsor était autrefois la principale ville de tous ces royaumes. 11 On frappa du tranchant de l’épée et l’on dévoua par interdit tous ceux qui s’y trouvaient, il ne resta rien de ce qui respirait, et l’on mit le feu à Hatsor. 12 Josué prit aussi toutes les villes de ces rois et tous leurs rois, et il les frappa du tranchant de l’épée, et il les dévoua par interdit, *De 20:16,17.Jos 10:40.comme l’avait ordonné Moïse, serviteur de l’Éternel. 13 Mais Israël ne brûla aucune des villes situées sur des collines, à l’exception seulement de Hatsor, qui fut brûlée par Josué. 14 Les enfants d’Israël gardèrent pour eux tout le butin de ces villes et le bétail; mais ils frappèrent du tranchant de l’épée tous les hommes, jusqu’à ce qu’ils les eussent détruits, sans rien laisser de ce qui respirait. 15 Josué exécuta *Ex 23:32,33;34:12.No 33:52.les ordres de l’Éternel à Moïse, son serviteur, et *De 7:2;20:16.de Moïse à Josué; il ne négligea rien de tout ce que l’Éternel avait ordonné à Moïse. 16 C’est ainsi que Josué s’empara de tout ce pays, de la montagne, de tout le midi, de tout le pays de Gosen, de la vallée, de la plaine, de la montagne d’Israël et de ses vallées, 17 depuis la montagne nue qui s’élève vers Séir jusqu’à Baal-Gad, dans la vallée du Liban, au pied de la montagne d’Hermon. Il prit tous leurs rois, les frappa et les fit mourir. 18 La guerre que soutint Josué contre tous ces rois fut de longue durée. 19 Il n’y eut aucune ville qui fît la paix avec les enfants d’Israël, excepté Gabaon, habitée par les Héviens; ils les prirent toutes en combattant. 20 Car l’Éternel permit que ces peuples s’obstinassent à faire la guerre contre Israël, afin qu’Israël les dévouât par interdit, sans qu’il y eût pour eux de miséricorde, et qu’il les détruisît, comme l’Éternel l’avait ordonné à Moïse. 21 Dans le même temps, Josué se mit en marche, et il extermina les Anakim de la montagne d’Hébron, de Debir, d’Anab, de toute la montagne de Juda et de toute la montagne d’Israël; Josué les dévoua par interdit, avec leurs villes. 22 Il ne resta point d’Anakim dans le pays des enfants d’Israël; il n’en resta qu’à Gaza, à Gath et à Asdod. 23 Josué s’empara donc de tout le pays, selon tout ce que l’Éternel avait dit à Moïse. Et Josué le donna en héritage à Israël, à chacun sa portion, d’après leurs tribus. Puis, le pays fut en repos et sans guerre.

Josua besegrar kungar i norr

1 När Jabin, kungen i Hasor*11:1HasorDen största staden i dåtidens Kanaan (jfr Dom 4:2f), ca 1,5 mil norr om Galileiska sjön., hörde detta, sände han bud till kung Jobab i Madon*11:1MadonAndra handskrifter (Septuaginta): "Maron", kanske en variant av Merom (vers 5 och 7), som kan ha legat 8 km väster om Galileiska sjön. och till kungen i Shimron och kungen i Aksaf 2 och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret*11:2KinneretSamma stad som NT:s Gennesaret (Matt 14:34) vid Galileiska sjön, som till formen liknar en harpa (hebr. kinnór). och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, 3 vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. 4 Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.

6 Men Herren sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar och deras vagnar ska du bränna upp i eld." 7 Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. 8 *Jos 13:6. Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem tills ingen överlevande fanns kvar. 9 Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av hälsenorna på deras hästar och brände deras vagnar i eld.

10 Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla som var i staden dödades med svärd. Han vigde dem åt förintelse, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.

12 *2 Mos 23:32f, 4 Mos 33:52, 55, 5 Mos 20:16f. Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände ner. 14 Allt byte från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn för egen del, men alla människor i dem dödade de med svärd tills de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. 15 *2 Mos 34:12f, 5 Mos 7:2. Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.

Israeliterna blir herrar i hela landet

16 *Jos 10:41. Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Goshen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, 17 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. 18 *2 Mos 23:29f, 5 Mos 7:22, Jos 14:7, 10. Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid.

19 *Jos 9:15, 18. Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. 20 *5 Mos 2:30. Det kom från Herren att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle viga dem åt förintelse och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.

21 *4 Mos 13:34, Dom 1:20. Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna*11:21anakiternaBerömda högresta kämpar som hade skrämt spejarna kring Josua fyrtio år tidigare (4 Mos 13:34). Högresta kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. Goliat i Gat (vers 22) var en ättling till dessa (1 Sam 17:4f). från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Anab, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua vigde både dem och deras städer åt förintelse. 22 *1 Sam 17:4f. Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Ashdod som några blev kvar.

23 Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar. Landet hade nu ro från krig.