Partage du pays à l’occident du Jourdain
1 Voici ce que les enfants d’Israël reçurent en héritage dans le pays de Canaan, No 34:17.ce que partagèrent entre eux le sacrificateur Éléazar, Josué, fils de Nun, et les chefs de famille des tribus des enfants d’Israël. 2 Le partage eut lieu d’après le sort, comme l’Éternel l’avait ordonné par Moïse, No 26:55.pour les neuf tribus et pour la demi-tribu. 3 Car Moïse avait donné un héritage aux deux tribus et à la demi-tribu de l’autre côté du Jourdain; mais il n’avait point donné aux Lévites d’héritage parmi eux. 4 Les fils de Joseph formaient deux tribus, Manassé et Éphraïm; et l’on ne donna point de part aux Lévites dans le pays, si ce n’est des villes pour habitation, et les banlieues pour leurs troupeaux et pour leurs biens. 5 Les enfants d’Israël se conformèrent aux ordres que l’Éternel avait donnés à Moïse, et ils partagèrent le pays.
Le territoire d’Hébron accordé à Caleb
6 Les fils de Juda s’approchèrent de Josué, à Guilgal; et Caleb, fils de Jephunné, le Kenizien, lui dit: Tu sais No 12:24.De 1:36.ce que l’Éternel a déclaré à Moïse, homme de Dieu, au sujet de moi et au sujet de toi, à Kadès-Barnéa. 7 J’étais âgé de quarante ans lorsque Moïse, serviteur de l’Éternel, m’envoya de Kadès-Barnéa pour explorer le pays, et je lui fis un rapport avec droiture de cœur. 8 Mes frères qui étaient montés avec moi découragèrent le peuple, No 14:24.mais moi je suivis pleinement la voie de l’Éternel, mon Dieu. 9 Et ce jour-là Moïse jura, en disant: Le pays que ton pied a foulé sera ton héritage à perpétuité, pour toi et pour tes enfants, parce que tu as pleinement suivi la voie de l’Éternel, mon Dieu. 10 Maintenant voici, l’Éternel m’a fait vivre, comme il l’a dit. Il y a quarante-cinq ans que l’Éternel parlait ainsi à Moïse, lorsqu’Israël marchait dans le désert; et maintenant voici, je suis âgé aujourd’hui de quatre-vingt-cinq ans. 11 Je suis encore vigoureux comme au jour où Moïse m’envoya; j’ai autant de force que j’en avais alors, soit pour combattre, No 27:17.De 31:2.soit pour sortir et pour entrer. 12 Donne-moi donc cette montagne dont l’Éternel a parlé dans ce temps-là; car tu as appris alors qu’il s’y trouve des Anakim, et qu’il y a des villes grandes et fortifiées. L’Éternel sera peut-être avec moi, et je les chasserai, comme l’Éternel a dit. 13 Josué bénit Caleb, fils de Jephunné, et il lui donna Hébron pour héritage. 14 C’est ainsi que Caleb, fils de Jephunné, le Kenizien, a eu jusqu’à ce jour Hébron pour héritage, parce qu’il avait pleinement suivi la voie de l’Éternel, le Dieu d’Israël. 15 Hébron s’appelait autrefois Kirjath-Arba: Arba avait été l’homme le plus grand parmi les Anakim. Le pays fut dès lors en repos et sans guerre.
Landet väster om Jordan fördelas
1 4 Mos 34:17f. Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 4 Mos 26:55, 33:54, 34:13f, Apg 13:19. Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 5 Mos 3:12f. De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 1 Mos 48:5, 4 Mos 35:2f. Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.
Hebron ges åt Kaleb
6 4 Mos 14:24, 30, 32:11f, 5 Mos 1:36, 38. Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,14:6 Kaleb Betyder "hund". Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24). Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 4 Mos 13:7, 14:6f. Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 4 Mos 13:31f, 5 Mos 1:28. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 5 Mos 11:24, Jos 1:3, Dom 1:20. Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år14:10nu åttiofem årÅret kan ha varit 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat."
13 Jos 21:12. Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.
Landet hade nu ro från krig.