Josué 22

Autel bâti sur le Jourdain par les tribus de Ruben et de Gad et par la demi-tribu de Manassé

1 Alors Josué appela les Rubénites, les Gadites et la demi-tribu de Manassé. 2 Il leur dit: Vous avez observé tout ce que vous a prescrit Moïse, serviteur de l’Éternel, et *No 32:20.De 3:18.vous avez obéi à ma voix dans tout ce que je vous ai ordonné. 3 Vous n’avez point abandonné vos frères, depuis un long espace de temps jusqu’à ce jour; et vous avez gardé les ordres, les commandements de l’Éternel, votre Dieu. 4 Maintenant que l’Éternel, votre Dieu, a accordé du repos à vos frères, comme il le leur avait dit, retournez et allez vers vos tentes, dans le pays qui vous appartient, et *No 32:33.De 3:13;29:8.Jos 13:8.que Moïse, serviteur de l’Éternel, vous a donné de l’autre côté du Jourdain. 5 Ayez soin seulement d’observer et de mettre en pratique les ordonnances et les lois que vous a prescrites Moïse, serviteur de l’Éternel: *De 10:12.aimez l’Éternel, votre Dieu, marchez dans toutes ses voies, gardez ses commandements, attachez-vous à lui, et servez-le de tout votre cœur et de toute votre âme. 6 Et Josué les bénit et les renvoya, et ils s’en allèrent vers leurs tentes. 7 Moïse avait donné à une moitié de la tribu de Manassé un héritage en Basan, et Josué donna à l’autre moitié un héritage auprès de ses frères en deçà du Jourdain, à l’occident. Lorsque Josué les renvoya vers leurs tentes, il les bénit, 8 et leur dit: Vous retournez à vos tentes avec de grandes richesses, avec des troupeaux fort nombreux, et avec une quantité considérable d’argent, d’or, d’airain, de fer, et de vêtements. Partagez avec vos frères le butin de vos ennemis. 9 Les fils de Ruben, les fils de Gad, et la demi-tribu de Manassé, s’en retournèrent, après avoir quitté les enfants d’Israël à Silo, dans le pays de Canaan, pour aller dans le pays de Galaad, qui était leur propriété et où ils s’étaient établis comme l’Éternel l’avait ordonné par Moïse.

10 *Jos 18:7.Quand ils furent arrivés aux districts du Jourdain qui appartiennent au pays de Canaan, les fils de Ruben, les fils de Gad et la demi-tribu de Manassé, y bâtirent un autel sur le Jourdain, un autel dont la grandeur frappait les regards. 11 Les enfants d’Israël apprirent que l’on disait: Voici, les fils de Ruben, les fils de Gad et la demi-tribu de Manassé, ont bâti un autel en face du pays de Canaan, dans les districts du Jourdain, du côté des enfants d’Israël. 12 Lorsque les enfants d’Israël eurent appris cela, toute l’assemblée des enfants d’Israël se réunit à Silo, pour monter contre eux et leur faire la guerre. 13 Les enfants d’Israël envoyèrent auprès des fils de Ruben, des fils de Gad et de la demi-tribu de Manassé, au pays de Galaad, Phinées, fils du sacrificateur Éléazar, 14 et dix princes avec lui, un prince par maison paternelle pour chacune des tribus d’Israël; tous étaient chefs de maison paternelle parmi les milliers d’Israël. 15 Ils se rendirent auprès des fils de Ruben, des fils de Gad et de la demi-tribu de Manassé, au pays de Galaad, et ils leur adressèrent la parole, en disant: 16 Ainsi parle toute l’assemblée de l’Éternel: Que signifie cette infidélité que vous avez commise envers le Dieu d’Israël, et pourquoi vous détournez-vous maintenant de l’Éternel, en vous bâtissant un autel pour vous révolter aujourd’hui contre l’Éternel? 17 *No 25:3.De 4:3.Regardons-nous comme peu de chose le crime de Peor, dont nous n’avons pas jusqu’à présent enlevé la tache de dessus nous, malgré la plaie qu’il attira sur l’assemblée de l’Éternel? 18 Et vous vous détournez aujourd’hui de l’Éternel! Si vous vous révoltez aujourd’hui contre l’Éternel, demain il s’irritera contre toute l’assemblée d’Israël. 19 Si vous tenez pour impur le pays qui est votre propriété, passez dans le pays qui est la propriété de l’Éternel, où est fixée la demeure de l’Éternel, et établissez-vous au milieu de nous; mais ne vous révoltez pas contre l’Éternel et ne vous séparez pas de nous, en vous bâtissant un autel, outre l’autel de l’Éternel, notre Dieu. 20 Acan, fils de Zérach, ne commit-il pas une infidélité au sujet des choses dévouées par interdit, et la colère de l’Éternel ne s’enflamma-t-elle pas contre toute l’assemblée d’Israël? Il ne fut pas le seul qui périt à cause de son crime.

21 Les fils de Ruben, les fils de Gad et la demi-tribu de Manassé, répondirent ainsi aux chefs des milliers d’Israël: 22 *Ps 50:1.Dieu, Dieu, l’Éternel, Dieu, Dieu, l’Éternel le sait, et Israël le saura! Si c’est par rébellion et par infidélité envers l’Éternel, ne viens point à notre aide en ce jour! 23 Si nous nous sommes bâti un autel pour nous détourner de l’Éternel, si c’est pour y présenter des holocaustes et des offrandes, et si c’est pour y faire des sacrifices d’actions de grâces, que l’Éternel en demande compte! 24 C’est bien plutôt par une sorte d’inquiétude que nous avons fait cela, en pensant que vos fils diraient un jour à nos fils: Qu’y a-t-il de commun entre vous et l’Éternel, le Dieu d’Israël? 25 L’Éternel a mis le Jourdain pour limite entre nous et vous, fils de Ruben et fils de Gad; vous n’avez point de part à l’Éternel! Et vos fils seraient ainsi cause que nos fils cesseraient de craindre l’Éternel. 26 C’est pourquoi nous avons dit: Bâtissons-nous donc un autel, non pour des holocaustes et pour des sacrifices, 27 mais *Ge 31:48.Jos 24:27.comme un témoin entre nous et vous, entre nos descendants et les vôtres, que nous voulons servir l’Éternel devant sa face par nos holocaustes et par nos sacrifices d’expiation et d’actions de grâces, afin que vos fils ne disent pas un jour à nos fils: Vous n’avez point de part à l’Éternel! 28 Nous avons dit: S’ils tiennent dans l’avenir ce langage à nous ou à nos descendants, nous répondrons: Voyez la forme de l’autel de l’Éternel, qu’ont fait nos pères, non pour des holocaustes et pour des sacrifices, mais comme témoin entre nous et vous. 29 Loin de nous la pensée de nous révolter contre l’Éternel et de nous détourner aujourd’hui de l’Éternel, en bâtissant un autel pour des holocaustes, pour des offrandes et pour des sacrifices, outre l’autel de l’Éternel, notre Dieu, qui est devant sa demeure! 30 Lorsque le sacrificateur Phinées, et les princes de l’assemblée, les chefs des milliers d’Israël, qui étaient avec lui, eurent entendu les paroles que prononcèrent les fils de Ruben, les fils de Gad et les fils de Manassé, ils furent satisfaits. 31 Et Phinées, fils du sacrificateur Éléazar, dit aux fils de Ruben, aux fils de Gad, et aux fils de Manassé: Nous reconnaissons maintenant que l’Éternel est au milieu de nous, puisque vous n’avez point commis cette infidélité contre l’Éternel; vous avez ainsi délivré les enfants d’Israël de la main de l’Éternel. 32 Phinées, fils du sacrificateur Éléazar, et les princes, quittèrent les fils de Ruben et les fils de Gad, et revinrent du pays de Galaad dans le pays de Canaan, auprès des enfants d’Israël, auxquels ils firent un rapport. 33 Les enfants d’Israël furent satisfaits; ils bénirent Dieu, et ne parlèrent plus de monter en armes pour ravager le pays qu’habitaient les fils de Ruben et les fils de Gad. 34 Les fils de Ruben et les fils de Gad appelèrent l’autel Ed, car, dirent-ils, il est témoin entre nous que l’Éternel est Dieu.

Altaret vid Jordan

1 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 *4 Mos 32:20f, 29f, 5 Mos 3:18f, Jos 1:12f. och sade till dem: "Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 *4 Mos 32:33, 5 Mos 3:12f, Jos 13:8. Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

5 *5 Mos 10:12, 13:4. Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ."

6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 *Jos 17:1f, 18:7. Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 *4 Mos 31:26f, 1 Sam 30:24. och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida," 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.

13 *4 Mos 25:7. Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas*22:13PinehasHade agerat vid Peor (vers 17) mot avgudadyrkan och sexuell omoral (se 4 Mos 25)., prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 "Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 *4 Mos 25:3f, 5 Mos 4:3. Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.

19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat*22:19ett altare ... annat än Herren vår Guds altareEnligt Guds bud skulle hela Israel tillbe vid samma altare (5 Mos 12:13, 16:5). än Herren vår Guds altare. 20 *Jos 7:1f, 1 Krön 2:7. När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 "Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.

24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.

26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 *1 Mos 31:48, Jos 24:27. Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel."

30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand."

32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.

34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att Herren är Gud".