1 Der Mensch setzt ihm wohl vor im Herzen; aber vom HErrn kommt, was die Zunge reden soll.

2 Einen jeglichen dünken seine Wege rein sein; aber allein der HErr macht das Herz gewiß.

3 Befiehl dem HErrn deine Werke, so werden deine Anschläge fortgehen.

4 Der HErr macht alles um sein selbst willen, auch den GOttlosen zum bösen Tage.

5 Ein stolz Herz ist dem HErrn ein Greuel und wird nicht ungestraft bleiben, wenn sie sich gleich alle aneinander hängen.

6 Durch Güte und Treue wird Missetat versöhnet; und durch die Furcht des HErrn meidet man das Böse.

7 Wenn jemands Wege dem HErrn wohlgefallen, so macht er auch seine Feinde mit ihm zufrieden.

8 Es ist besser wenig mit Gerechtigkeit denn viel Einkommens mit Unrecht.

9 Des Menschen Herz schlägt seinen Weg an, aber der HErr allein gibt, daß er fortgehe.

10 Weissagung ist in dem Munde des Königs; sein Mund fehlet nicht im Gericht.

11 Rechte Waage und Gewicht ist vom HErrn; und alle Pfunde im Sack sind seine Werke.

12 Vor den Königen unrecht tun, ist ein Greuel; denn durch Gerechtigkeit wird der Thron bestätiget.

13 Recht raten gefällt den Königen; und wer gleich zu rät, wird geliebet.

14 Des Königs Grimm ist ein Bote des Todes; aber ein weiser Mann wird ihn versöhnen.

15 Wenn des Königs Angesicht freundlich ist, das ist Leben; und seine Gnade ist wie ein Abendregen.

16 Nimm an die Weisheit, denn sie ist besser weder Gold, und Verstand haben ist edler denn Silber.

17 Der Frommen Weg meidet das Arge; und wer seinen Weg bewahret, der behält sein Leben.

18 Wer zugrund gehen soll, der wird zuvor stolz; und stolzer Mut kommt vor dem Fall.

19 Es ist besser niedriges Gemüts sein mit den Elenden, denn Raub austeilen mit den Hoffärtigen.

20 Wer eine Sache klüglich führet, der findet Glück; und wohl dem, der sich auf den HErrn verläßt.

21 Ein Verständiger wird gerühmet für einen weisen Mann, und liebliche Reden lehren wohl.

22 Klugheit ist ein lebendiger Brunn dem, der sie hat; aber die Zucht der Narren ist Narrheit.

23 Ein weises Herz redet klüglich und lehret wohl.

24 Die Reden des Freundlichen sind Honigseim, trösten die Seele und erfrischen die Gebeine.

25 Manchem gefällt ein Weg wohl; aber sein Letztes reicht zum Tode.

26 Mancher kommt zu großem Unglück durch sein eigen Maul.

27 Ein loser Mensch gräbt nach Unglück, und in seinem Maul brennet Feuer.

28 Ein verkehrter Mensch richtet Hader an, und ein Verleumder macht Fürsten uneins.

29 Ein Frevler locket seinen Nächsten und führet ihn auf keinen guten Weg.

30 Wer mit den Augen winkt, denkt nicht Gutes; und wer mit den Lippen deutet, vollbringet Böses.

31 Graue Haare sind eine Krone der Ehren, die auf dem Wege der Gerechtigkeit funden werden.

32 Ein Geduldiger ist besser denn ein Starker, und der seines Muts Herr ist, denn der Städte gewinnet.

33 Los wird geworfen in den Schoß; aber es fället, wie der HErr will.

1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.