1 Wehe den Sorglosen zu Zion und den Sichern auf dem Berge Samaria, den Vornehmsten des ersten der Völker, zu denen das Haus Israel kommt! 2 Geht hinüber nach Kalne und seht es euch an und kommt dann von dort nach dem großen Hamat; steigt auch hinab nach Gat im Philisterland! Seid ihr besser als diese Königreiche, oder ist ihr Gebiet größer als euer Gebiet? 3 Ihr meinet, der böse Tag sei fern und rücket den Thron der Gewalttat heran! 4 Ihr schlafet auf elfenbeinernen Betten und strecket euch aus auf euren Polstern; ihr verzehret Lämmer von der Herde weg und Kälber frisch aus dem Stall! 5 Sie phantasieren auf der Harfe und dichten sich selbst Lieder wie David! 6 Sie trinken Wein aus Schalen und salben sich mit dem besten Öl; aber um den Schaden Josephs kümmern sie sich nicht! 7 Darum sollen sie nun an der Spitze der Gefangenen in die Verbannung wandern, und das Jauchzen der Schlemmer wird verstummen. 8 Gott, der HERR, hat geschworen: So wahr ich lebe, spricht der HERR, der Gott der Heerscharen, ich verabscheue Jakobs Stolz und hasse seine Paläste; darum gebe ich die Stadt preis, samt allem, was darin ist. 9 Und wenn gleich zehn Männer in einem Hause übrigbleiben, so sollen sie sterben. 10 Und heben dann sein Oheim und sein Leichenverbrenner den Toten auf, um die Gebeine aus dem Hause zu schaffen, und fragt er den drinnen im Hause: «Ist noch jemand bei dir?» so wird er antworten: «Niemand mehr!» Dann wird er sagen: «Still! Denn der Name des HERRN soll nicht erwähnt werden!» 11 Denn siehe, der HERR wird Befehl geben, daß das große Haus in Trümmer gelegt und das kleine Haus in Stücke geschlagen werde. 12 Können Rosse auf Felsen rennen, oder kann man mit Rindern das Meer pflügen, da ihr das Recht in Gift verwandelt habt und die Frucht der Gerechtigkeit in Wermut, 13 und da ihr euch dessen freuet, was nicht der Rede wert ist, und saget: «Haben wir nicht mit eigener Kraft uns Hörner verschafft?» 14 Doch seht, ich erwecke wider euch, Haus Israel (spricht der HERR, der Gott der Heerscharen), ein Volk, das euch bedrängen wird von da, wo es nach Hamat geht, bis an den Bach der Wüste.
1 Auē te mate mō te hunga e noho hūmārie ana i Hiona,
mō te hunga hoki e whakawhirinaki ana ki te maunga o Hamaria,
ngā tāngata whai ingoa o te tuatahi o ngā iwi,
i tae atu nei te whare o Īharaira ki a rātou!
2 Haere tonu ki Karane titiro ai;
haere atu i reira ki Hāmata nui;
haere tonu atu ki Kāta o ngā Pirihitini.
He pai atu rānei i ēnei kīngitanga?
Nui atu rānei tō rātou rohe i tō koutou rohe?
3 E te hunga e whakamatara atu nā i te rā kino,
e mea nā i te nohoanga o te tutū kia tata mai.
4 E takoto nā i runga i te moenga rei,
e whārōrō nā i runga i ō rātou takotoranga.
E kai nā i ngā reme o te kāhui,
i ngā kūao kau o waenganui i te tūranga kau.
5 E waiata nā i ngā waiata pōauau ki te rangi hātere;
e whakaaroa ana hoki e rātou ngā mea whakatangi,
e pērā ana me Rāwiri;
6 e inu ana i te wāina o ngā peihana,
ā, e whakawahi ana i a rātou ki ngā hinu pai rawa;
kāhore ia ō rātou pōuri mō te aituā o Hōhepa,
7 Nā āianei, ko rātou ki mua ka whakaraua atu o te hunga e whakaraua ana,
ā, ka kore te hākari a te hunga i whārōrō rā.
8 Kua oatitia te Ariki, a Ihowā, e ia anō, e ai tā Ihowā, tā te Atua o ngā mano:
"E whakarihariha ana ahau ki tā Hākopa e whakaī nā,
e kino ana ki ōna whare kīngi;
mō reira ka tukua atu e ahau te pā
me ngā mea i roto."
9 Nā, ki te toe ngā tāngata kotahi tekau i roto i te whare kotahi, ka mate rātou. 10 Ā, ki te tangohia ake tētahi e tōna matua kēkē, arā e te kaitahu mōna, kia maua mai ai ngā wheua i roto i te whare, ā, ka mea ia ki te tangata i roto rawa i te whare, "He tangata anō rānei tēnā kei a koe nā?" Ā, ka mea ia, "Kāhore!" Kātahi ia ka mea, "Whakarongoa; e kore hoki tātou e whakahua i te ingoa o Ihowā."
11 Nō te mea, nanā, kei te whakahau a Ihowā,
ā, ka patua te whare nui ki ngā pakaru,
te whare iti ki ngā ngātata.
12 E rere rānei te hōiho i runga i te kāmaka?
E parautia rānei a reira ki te kau?
I whakaputaina kētia ai e koutou te whakawā hei au,
ngā hua hoki o te tika hei taru kawa –
13 e koa nā hoki koutou ki te kāhore noa iho,
e mea nā, "He teka ianei kua riro mai he haona i a tātou,
he mea nā tō tātou uaua?
14 "Otiia, nanā, ka ara i ahau tētahi iwi ki a koutou,
e te whare o Īharaira," e ai tā Ihowā, tā te Atua o ngā mano,
"ā, ka whakatupuria kinotia koutou e rātou i te haerenga atu
ki Hāmata, ā tae noa ki te awa o te Arapa."