1 Als aber der siebente Monat nahte und die Kinder Israel nun in ihren Städten waren, kam das Volk zusammen wie ein Mann in Jerusalem. 2 Und Jesua, der Sohn Jozadaks, und seine Brüder, die Priester, und Serubbabel, der Sohn Sealtiels, und seine Brüder, machten sich auf und bauten den Altar des Gottes Israels, um Brandopfer darauf darzubringen, wie im Gesetze Moses, des Mannes Gottes, geschrieben steht. 3 Und sie richteten den Altar her auf seiner Grundfeste, wiewohl Furcht vor den Völkern der Länder auf ihnen lastete, und opferten dem HERRN Brandopfer darauf, Brandopfer am Morgen und am Abend. 4 Und sie feierten das Laubhüttenfest nach Vorschrift und opferten Brandopfer Tag für Tag in der verordneten Zahl, was für jeden Tag bestimmt war. 5 Darnach auch die beständigen Brandopfer und was an den Neumonden und an allen Festtagen des HERRN geheiligt werden soll, dazu was jedermann dem HERRN freiwillig opferte. 6 Am ersten Tage des siebenten Monats fingen sie an, dem HERRN Brandopfer darzubringen, obschon der Grund zum Tempel des HERRN noch nicht gelegt war. 7 Sie gaben aber den Steinmetzen und Zimmerleuten Geld und denen zu Zidon und Tyrus Speise, Trank und Öl, daß sie Zedernholz vom Libanon auf dem Meere gen Japho brächten, wie es ihnen Kores, der König von Persien, erlaubt hatte. 8 Und im zweiten Jahre nach ihrer Ankunft beim Hause Gottes zu Jerusalem, im zweiten Monat, begannen Serubbabel, der Sohn Sealtiels, und Jesua, der Sohn Jozadaks, und ihre übrigen Brüder, die Priester und Leviten und alle, die aus der Gefangenschaft nach Jerusalem gekommen waren, und sie bestellten die Leviten von zwanzig Jahren an und darüber, dem Werke am Hause des HERRN vorzustehen. 9 Und Jesua samt seinen Söhnen und Brüdern und Kadmiel samt seinen Söhnen, die Söhne Hodavjas, traten an wie ein Mann, um den Arbeitern am Hause Gottes vorzustehen, [auch] die Söhne Henadads samt ihren Söhnen und Brüdern, die Leviten. 10 Und als die Bauleute den Grund legten, stellten sich die Priester in ihren Gewändern auf, mit Trompeten, und die Leviten, die Söhne Asaphs, mit Zimbeln, den HERRN zu loben nach der Anordnung Davids, des Königs von Israel. 11 Und sie sangen und dankten dem HERRN und lobten ihn, daß er so freundlich ist und daß seine Güte ewiglich währt über Israel; auch alles Volk lobte den HERRN mit großem Freudengeschrei darüber, daß nun der Grund zum Hause des HERRN gelegt war. 12 Aber viele der alten Priester und Leviten und Familienhäupter, die den früheren Tempel gesehen hatten, weinten laut, als der Grund zu diesem Hause vor ihren Augen gelegt wurde, während viele ihre Stimme zu einem Freudengeschrei erhoben, 13 also daß das Volk das Freudengeschrei nicht unterscheiden konnte von dem lauten Weinen im Volk; denn das Volk erhob ein großes Jubelgeschrei, daß man den Schall weithin hörte.
1 Nā, i te takanga mai o te whitu o ngā marama, ā, i ngā pā ngā tama a Īharaira, me te mea he tangata kotahi te iwi ki te huihui ki Hiruhārama. 2 Kātahi ka tū a Hehua tama a Iohereke ki runga, me ōna tēina, ngā tohunga, me Herupapera tama a Haratiera, me ōna tēina, ā, hangā ana e rātou te āta a te Atua o Īharaira, hei whakaekenga mō ngā tahunga tinana kia rite ai ki te mea i tuhituhia ki te ture a Mohi, a tā te Atua tangata. 3 Nā, whakatūria ana e rātou te āta ki tōna tūranga; i wehi hoki rātou i ngā tāngata o aua whenua. Ā, whakaekea atu ana e rātou ki runga ngā tahunga tinana ki a Ihowā, ngā tahunga tinana o te ata, o te ahiahi.
4 I mahia anō e rātou te Hākari Tīhokahoka, tērā i tuhituhia rā; i whakaekea anō ngā tahunga tinana o tēnei rā, o tēnei rā, rite tonu te maha; rite tonu ngā tikanga, ko ngā mea mō tēnei rā i tēnei rā. 5 Ā muri iho ko ngā tahunga tinana tūturu, ko o ngā kōwhititanga marama ko o ngā wā katoa i whakaritea e Ihowā, he mea whakatapu nāna, me a te hunga katoa i tāpae noa i te whakahere ki a Ihowā.
6 Nō te rā tuatahi o te whitu o ngā marama i tīmata ai te whakaeke i ngā tahunga tinana ki a Ihowā; otiia, kāhore anō te tūranga mō te temepara o Ihowā kia takoto noa. 7 Nā, i hoatu e rātou he hiriwa ki ngā kaimahi katoa, ki ngā kāmura; ā, me ētahi mea hei kai; hei inu, me te hinu mā ngā Haironi, mā ngā Tāirani, hei mea mō ētahi rākau hīta kia kawea mai i Repanōna ki te moana, ki Hopa, kia rite ai ki te kupu hōmai a Hairuha kīngi o Pahia ki a rātou.
8 Nā, i te rua o ngā tau o tō rātou taenga ki te whare o te Atua, ki Hiruhārama, i te rua o ngā marama, ka tīmata a Herupapera tama a Haratiera, me Hehua tama a Iohereke, me ērā atu o ō rātou tēina, o ngā tohunga o ngā Rīwaiti, me te hunga katoa i maunu mai i te whakarau ki Hiruhārama; i whakaritea anō e rāua ngā Rīwaiti, te hunga e rua tekau, maha atu rānei, ō rātou tau, hei kaitirotiro i te mahinga o te whare o Ihowā. 9 Kātahi ka tū a Hehua me āna tama me ōna tēina, a Karamiēre me āna tama, me ngā tama hoki a Hūrā, ānō he tangata kotahi, hei kaitirotiro i ngā kaimahi o te whare o te Atua. Ko ngā tama a Henarara, rātou ko ā rātou tama, ko ō rātou tēina, ko ngā Rīwaiti.
10 Nā, i te whakatakotoranga a ngā kaimahi i te tūranga o te temepara o Ihowā, ka whakatūria ngā tohunga, kākahu rawa ngā kākahu, he tētere anō kei a rātou, me ngā Rīwaiti, ngā tama a Āhapa e mau himipora ana, hei whakamoemiti mō Ihowā, hei pērā me tā Rāwiri kīngi o Īharaira i whakarite ai. 11 Nā, ka waiata rātou tētahi ki tētahi, ka whakamoemiti, ka whakawhetai ki a Ihowā, me te mea:
"He pai hoki ia,
ā, he mau tonu tāna mahi tohu ki a Īharaira."
Nā, hāmama katoa ana te iwi, he nui te hāmama; ka whakamoemiti ki a Ihowā, nō te mea ka takoto te tūranga o te whare o Ihowā. 12 Nā, he tokomaha o ngā tohunga, o ngā Rīwaiti, o ngā upoko o ngā whare o ngā mātua, he koroheke, i kite i te whare tuatahi, nō tō rātou kitenga i te tūranga mō tēnei whare i tō rātou aroaro, ka tangi, he nui te reo; ā, he tokomaha i hāmama te reo i te koa. 13 Nā, kīhai te reo o te hāmama koa i taea e te iwi te wehe i roto i te reo o te iwi e tangi ana; he nui hoki te hāmama i hāmama ai te iwi, ka rangona te reo i tawhiti.