1 Werdet nicht in großer Zahl Lehrer, meine Brüder, da ihr wisset, daß wir ein strengeres Urteil empfangen! 2 Denn wir fehlen alle viel; wenn jemand in der Rede nicht fehlt, so ist er ein vollkommener Mann, fähig, auch den ganzen Leib im Zaum zu halten. 3 Siehe, den Pferden legen wir die Zäume ins Maul, damit sie uns gehorchen, und so lenken wir ihren ganzen Leib. 4 Siehe, auch die Schiffe, so groß sie sind und so rauhe Winde sie auch treiben mögen, werden von einem ganz kleinen Steuerruder gelenkt, wohin die feste Hand des Steuermannes es haben will. 5 So ist auch die Zunge ein kleines Glied und rühmt sich doch großer Dinge. Siehe, ein kleines Feuer, welch großen Wald zündet es an! 6 Auch die Zunge ist ein Feuer. Als die Welt der Ungerechtigkeit nimmt die Zunge ihren Platz ein unter unsren Gliedern; sie befleckt den ganzen Leib und steckt den Familienkreis in Brand und wird selbst von der Hölle in Brand gesteckt. 7 Denn jede Natur (der wilden Tiere und Vögel, der Reptilien und Meertiere) wird gezähmt und ist gezähmt worden von der menschlichen Natur; 8 die Zunge aber kann kein Mensch zähmen, das unruhige Übel voll tödlichen Giftes! 9 Mit ihr loben wir den Herrn und Vater, und mit ihr verfluchen wir die Menschen, die nach dem Bilde Gottes gemacht sind; 10 aus ein und demselben Munde geht Loben und Fluchen hervor. Es soll, meine Brüder, nicht also sein! 11 Sprudelt auch eine Quelle aus demselben Loch zugleich Süßes und Bitteres hervor? 12 Kann auch, meine Brüder, ein Feigenbaum Oliven tragen, oder der Weinstock Feigen? So kann auch eine salzige Quelle kein süßes Wasser geben. 13 Wer ist weise und verständig unter euch? Der zeige durch einen guten Wandel seine Werke in Sanftmut der Weisheit! 14 Habt ihr aber bitteren Neid und Streitsucht in eurem Herzen, so rühmet euch nicht und lüget nicht wider die Wahrheit! 15 Das ist nicht die Weisheit, die von oben stammt, sondern eine irdische, seelische, dämonische. 16 Denn wo Neid und Streitsucht regieren, da ist Unordnung und jedes böse Ding. 17 Die Weisheit von oben aber ist erstens rein, sodann friedsam, gelinde, folgsam, voll Barmherzigkeit und guter Früchte, nicht schwankend, ungeheuchelt. 18 Die Frucht der Gerechtigkeit aber wird in Frieden gesät denen, die Frieden machen.
1 Kei tokomaha koutou ki te whakaako, e ōku tēina, e mātau ana hoki koutou rahi ake te hē e tau ki a tātou. 2 He maha hoki ngā mea e tapepa ai tātou katoa. Ki te kore tētahi e tapepa i te kupu, he tino tika tēnā tangata, e taea anō e ia te paraire te tinana katoa.
3 Nā, ka pangā nei e tātou ngā paraire ki ngā māngai o ngā hōiho, kia rongo ai rātou ki a tātou; ā, pareparea ana e tātou tō rātou tinana katoa. 4 Whakaaroa ngā kaipuke, ngā mea nunui rawa nei, he mea āki nei e ngā hau kaha, heoi, e pareparea ana e te urungi nohinohi rawa ki te wāhi e hiahia ai te hinengaro o te kaiurungi. 5 Waihoki ko te arero he wāhi nohinohi ia, nui atu hoki tōna whakapehapeha. Nanā, te nui o te wahie e whakaūngia ana e te ahi nohinohi! 6 He kāpura anō hoki te arero, ko te ao māori o te kino; pērā tonu te arero i roto i ō tātou wāhi, poke iho i a ia te tinana katoa, ngiha ana i a ia huri noa ngā mea katoa o te tangata, he mea whakaū anō ia nā te rēinga.
7 Ko ngā momo kararehe katoa hoki, ko ngā manu, ko ngā mea ngōkingōki, ko ngā mea i te moana, e whakararatatia ana, kua whakararatatia anō hoki i mua e te tangata. 8 Ko te arero ia e kore tēnā e taea e tētahi tangata te whakarata; he kino ia e kore e taea te pēhi, kī tonu i te wai whakamate.
9 Ko tā tātou mea ia hei whakapai i te Atua, i te Matua; ko tā tātou mea anō ia hei kanga i ngā tāngata, i hangā kia rite ki te Atua. 10 Kotahi tonu te māngai puta ake ana i roto ko te manaaki, ko te kanga. Ehara i te pai, e ōku tēina, kia pēnei ēnei mea. 11 E pupū ake ana rānei i te puna ko te reka, ko te kawa, i roto i te poka kotahi? 12 E hua rānei he ōriwa mā te piki, e ōku tēina, he piki rānei mā te wāina? E kore anō hoki e pupū ake i te wai tai he wai reka.
13 Ko wai te tangata whakaaro nui, te tangata mātau i roto i a koutou? Mā tōna whakahaere pai e whakaatu āna mahi, kei runga i te māhaki o te whakaaro nui. 14 Tēnā ko tēnei, he hae nanakia tō koutou, he totohe i roto i ō koutou ngākau, kaua e whakamanamana, kaua hoki e teka ki te pono. 15 Ehara tēnei mātauranga i te mea e heke iho ana i runga; nō te whenua ia, nō te ngākau māori, nō te rēwera. 16 I te wāhi hoki e noho ai te hae me te totohe, ko reira anō te noho kino me ngā mahi hē katoa.
17 Ko te mātauranga ia o runga, he mea kinokore i te tuatahi, muri iho he rangimārie, he ngāwari, he hohoro ki te whakarongo, kī tonu i te mahi tohu, i ngā hua pai, kāhore āna whiriwhiringa i te tangata, kāhore ōna tinihanga. 18 Ā, e ruia ana ngā hua o te tika i roto i te rangimārie mā te hunga hohou rongo.