Ezequiel 17

1 Und das Wort des HERRN erging an mich also: 2 Menschensohn, gib dem Hause Israel ein Rätsel auf und lege ihm ein Gleichnis vor und sage: 3 So spricht Gott, der HERR: Ein großer Adler mit großen Flügeln und langen Fittichen voll buntfarbiger Federn kam auf den Libanon und nahm den Wipfel der Zeder hinweg 4 und brach den obersten ihrer Zweige ab und brachte ihn in das Krämerland und setzte ihn in eine Handelsstadt. 5 Er nahm auch von dem Samen des Landes und tat ihn auf ein Saatfeld; er brachte ihn zu reichlichen Wassern und setzte ihn wie einen Weidenbaum. 6 Da wuchs er und ward ein wuchernder Weinstock, niedrigen Wuchses; seine Ranken bogen sich gegen ihn, und seine Wurzeln waren unter ihm. Also ward ein Weinstock daraus, und er trieb Schosse und streckte Ranken aus. 7 Es war aber ein anderer großer Adler, der hatte große Flügel und viele Federn. Und siehe, dieser Weinstock bog seine Wurzeln zu ihm hin und streckte seine Schosse gegen ihn aus, damit er ihn tränke und nicht die Beete, worin er gepflanzt war. 8 Und er war doch auf einem guten Boden bei vielen Wassern gepflanzt und konnte Schosse treiben und Frucht tragen und ein prächtiger Weinstock werden! 9 Sage: So spricht Gott, der HERR: Wird er geraten? Wird jener nicht seine Wurzeln ausreißen, daß seine Frucht verfault und verdorrt? Alle seine grünen Schosse werden verdorren! Und es braucht dazu keinen großen Arm und nicht viel Volk, um ihn aus seinen Wurzeln herauszuheben. 10 Und siehe, er ist zwar gepflanzt, sollte er aber geraten? Wird er nicht, sobald der Ostwind ihn berührt, gänzlich verdorren? Auf den Beeten, wo er ins Sprossen kam, wird er verdorren. 11 Und das Wort des HERRN erging also an mich: 12 Sage doch dem widerspenstigen Hause: Wisset ihr nicht, was das bedeutet? Sage: Seht, der König von Babel ist nach Jerusalem gekommen und hat ihren König und ihre Fürsten genommen und sie zu sich nach Babel gebracht. 13 Er nahm auch von dem königlichen Samen und schloß einen Vertrag mit ihm und ließ ihn einen Eid schwören; und er nahm die Gewaltigen des Landes mit sich, 14 damit das Königtum gering bliebe und sich nicht erhebe, sondern seinen Vertrag hielte, so daß er Bestand habe. 15 Er aber fiel von ihm ab und sandte seine Boten nach Ägypten, damit man ihm Rosse und viel Volk zusendete. Wird er Glück haben? Wird er, der solches tat, davonkommen, und sollte der Vertragsbrüchige entrinnen? 16 So wahr ich lebe, spricht Gott, der HERR, er wird an dem Ort, da der König wohnt, der ihn zum König gemacht, dessen Eid er aber verachtet und dessen Vertrag er übertreten hat, mitten in Babel bei ihm sterben müssen! 17 Auch wird ihm der Pharao nicht mit großem Heer und zahlreichem Volk im Krieg beistehen, wenn man einen Wall aufwirft und Bollwerke baut, um viele Seelen umzubringen. 18 Er hat den Eid so gering geschätzt, daß er den Vertrag brach; und siehe, er hat seine Hand gegeben und doch das alles getan, er wird nicht entrinnen. 19 Darum spricht Gott, der HERR, also: So wahr ich lebe, ich will meinen Eid, welchen er verachtet, und den vor mir geschlossenen Vertrag, den er gebrochen hat, auf seinen Kopf bringen. 20 Ich will mein Netz über ihn ausspannen, und er soll in meinem Garn gefangen werden. Ich will ihn gen Babel führen; daselbst will ich mit ihm ins Gericht gehen wegen des Treubruchs, den er an mir begangen hat. 21 Aber alle seine Flüchtlinge unter allen seinen Truppen sollen durchs Schwert fallen, und die Übriggebliebenen sollen nach allen Winden zerstreut werden; so werdet ihr erfahren, daß ich, der HERR, solches geredet habe. 22 Also spricht Gott, der HERR: Ich will auch ein Ästlein von dem Wipfel des hohen Zedernbaumes nehmen und will es einsetzen. Von dem obersten seiner Schosse will ich ein zartes Reis abbrechen und will es auf einem hohen und erhabenen Berg pflanzen; 23 auf dem hohen Berge Israels will ich es pflanzen, damit es Schosse treibe und Früchte bringe und zu einem prächtigen Zedernbaum werde, daß allerlei Vögel und allerlei Geflügel unter ihm wohnen und unter dem Schatten seiner Äste bleiben können; 24 und alle Bäume des Feldes sollen erfahren, daß ich, der HERR, den hohen Baum erniedrigt und den niedrigen Baum erhöht habe; daß ich den grünen Baum dürre und den dürren Baum zum Grünen gebracht habe. Ich, der HERR, habe es gesagt und auch getan.

Liknelse om Sidkias förbundsbrott

1 Herrens ord kom till mig:

2 "Män­niskobarn, ge Israels hus en gåta och tala till dem i en liknelse, och säg: 3 *Jer 48:40, 49:22. Så säger Herren Gud:

En stor örn med stora vingar

och långa vingpennor

och täckt med brokiga fjädrar

kom till Libanon

och tog bort toppen på cedern.

4 Han bröt av dess översta gren

och förde den

till köpmännens land

och satte den i en handelsstad.

5 Han tog en planta

som växte i landet,

och planterade den i fruktbar jord.

Han förde den till mycket vatten

och satte den som ett pilträd där.

6 Den växte upp och blev en vinstock

med många grenar,

men med låg stam

för att dess rankor

skulle vända sig till honom

och dess rötter vara under honom.

Den blev en vinstock

som bar grenar och sköt skott.

7 Men det fanns också en annan

stor örn med stora vingar

och många fjädrar.

Och se, vinstocken sköt

längtansfullt ut

sina rötter till den.

Och från platsen

där den var planterad

sträckte den sina rankor

mot honom,

för att han skulle vattna den.

8 Den var planterad i god jord

vid mycket vatten,

för att den skulle få grenar

och bära frukt

och bli en utsökt vinstock.

9 Säg: Så säger Herren Gud:

Kan det gå väl

för den vinstocken?

Ska han inte rycka upp rötterna

och riva av frukten,

så att den torkar

och alla de spirande bladen

vissnar?

Det behövs inte stor kraft

eller mycket folk

för att rycka upp den

med rötterna.

10 Visst står den fast planterad,

men kan det sluta väl för den?

När östanvinden når den,

ska den då inte helt torka bort?

På den plats där den vuxit upp

ska den torka bort."

11 Herrens ord kom till mig:

12 *2 Kung 24:10f. "Säg nu till det upproriska släktet:

Förstår ni inte

vad detta betyder?

Säg dem: Se, Babels kung

kom till Jerusalem

och tog kungen*17:12kungenJojakin, som fördes bort år 597 f Kr (2 Kung 24:15f). och furstarna

och förde dem med sig till Babel.

13 *2 Kung 24:17f, 2 Krön 36:10f. Sedan tog han en ättling*17:13en ättlingSidkia, som gjorde uppror mot Nebukadnessar 589 f Kr (2 Kung 24:17f).

av kungahuset

och slöt förbund med honom

och lät honom avlägga ed*17:13avlägga edLydkungar svor trohet i sin egen guds namn (2 Krön 36:13), och eder till Herren måste hållas (jfr Jos 9:19, Pred 5:3)..

Men de mäktiga i landet

förde han med sig bort,

14 så att riket skulle vara obetydligt

och inte kunna resa sig

utan hålla förbundet med honom,

om det skulle bestå.

15 *Jer 37:5, 52:3. Men han avföll från honom

och skickade sina sändebud

till Egypten,

för att man där skulle ge honom

hästar och mycket folk.

Kan det gå väl för honom?

Kan han komma undan?

Kan den som bryter förbund

komma undan?

16 Så sant jag lever, säger Herren Gud: Han ska dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han gett honom och bröt förbundet han slutit med honom. 17 *2 Kung 25:1, Hes 4:2. Inte heller ska farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor. 18 Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

19 Därför säger Herren Gud:

Så sant jag lever,

jag ska låta min ed

som han har föraktat

och mitt förbund som han har brutit

komma över hans huvud.

20 *2 Kung 25:6f, Hes 12:13, 32:3. Jag ska breda ut mitt nät

över honom,

och han ska fångas i min snara.

Jag ska föra honom till Babel

och döma honom där

för den otrohet

som han har begått mot mig.

21 Alla hans flyktingar

och alla hans skaror

ska falla för svärd,

och de som räddas

ska spridas för vinden.

Och ni ska inse att

jag, Herren, har talat.

Den späda kvisten på Israels berg

22 *Jes 11:1, 53:2, Jer 23:5, 33:15f. Så säger Herren Gud:

Jag ska själv ta en kvist

från den höga cederns topp*17:22kvist från den höga cederns toppRiket skulle återupprättas genom kung Jojakins ätt. Hans sonson Serubbabel ledde återuppbyggnaden av Jerusalem 538 f Kr (1 Krön 3:17f, Esra 2:2, 3:2f) och var juridisk förfader till Jesus Kristus (Matt 1:12).

och plantera den.

Av dess översta grenar

ska jag bryta av en späd kvist

och själv plantera den

på ett högt och brant berg.

23 *Jes 2:2, Matt 13:31f. På Israels höga berg

ska jag plantera den,

och den ska få grenar och bära frukt

och bli en utsökt ceder.

Alla slags fåglar ska bo under den

och finna skugga

under grenarna.

24 *1 Sam 2:8, Hes 21:26, Luk 1:52. Alla markens träd ska förstå

att jag, Herren,

har böjt ner det höga trädet

och upphöjt det låga trädet,

och låtit det friska trädet torka

och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat

och ska göra det."