Hebreus 3

1 Daher, ihr heiligen Brüder, Genossen einer himmlischen Berufung, betrachtet den Apostel und Hohenpriester unsres Bekenntnisses, Jesus, 2 welcher treu ist dem, der ihn gemacht hat, wie auch Mose, in seinem ganzen Hause. 3 Denn dieser ist größerer Ehre wertgeachtet worden als Mose, wie ja doch der, welcher ein Haus bereitet hat, mehr Ehre verdient als das Haus selbst. 4 Denn jedes Haus wird von jemand bereitet; der aber alles bereitet hat, ist Gott. 5 Auch Mose zwar ist treu gewesen in seinem ganzen Hause als Diener, zum Zeugnis dessen, was gesagt werden sollte, 6 Christus aber als Sohn über sein eigenes Haus; sein Haus sind wir, wenn wir die Freimütigkeit und den Ruhm der Hoffnung bis zum Ende fest behalten. 7 Darum, wie der heilige Geist spricht: «Heute, wenn ihr seine Stimme hören werdet, so verstocket eure Herzen nicht, 8 wie in der Verbitterung am Tage der Versuchung in der Wüste, da mich eure Väter versuchten; 9 sie prüften mich und sahen meine Werke vierzig Jahre lang. 10 Darum ward ich entrüstet über dieses Geschlecht und sprach: Immerdar irren sie mit ihrem Herzen! 11 Sie aber erkannten meine Wege nicht, so daß ich schwur in meinem Zorn: Sie sollen nicht eingehen in meine Ruhe!» 12 Sehet zu, ihr Brüder, daß nicht jemand von euch ein böses, ungläubiges Herz habe, im Abfall begriffen von dem lebendigen Gott; 13 sondern ermahnet einander jeden Tag, solange es «heute» heißt, damit nicht jemand unter euch verstockt werde durch Betrug der Sünde! 14 Denn wir sind Christi Genossen geworden, wenn wir die anfängliche Zuversicht bis ans Ende festbehalten, 15 solange gesagt wird: «Heute, wenn ihr seine Stimme hören werdet, so verstocket eure Herzen nicht, wie in der Verbitterung.» 16 Welche wurden denn verbittert, als sie es hörten? Waren es denn nicht alle, die unter Mose aus Ägypten ausgezogen waren? 17 Welchen zürnte er aber vierzig Jahre lang? Waren es nicht die, welche gesündigt hatten, deren Leiber in der Wüste fielen? 18 Welchen schwur er aber, daß sie nicht in seine Ruhe eingehen sollten, als nur denen, die ungehorsam gewesen waren? 19 Und wir sehen, daß sie nicht eingehen konnten wegen des Unglaubens.

Kristus är större än Mose

1 *Fil 3:14, Hebr 4:14. Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel*3:1Jesus, den apostelGrek. apóstolos betyder "utsänd" eller representant. Jesus är Guds utsände liksom de tolv apostlarna är hans (jfr Joh 13:20, 20:21). och överstepräst som vi bekänner oss till. 2 *4 Mos 12:7. Han var betrodd av*3:2betrodd avAnnan översättning: "trogen mot". den som insatte honom, liksom Mose varbetrodd i hela Guds hus.*3:24 Mos 12:7.

3 *2 Kor 3:7f. Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset. 4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 *5 Mos 18:15, 18.Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas. 6 *1 Kor 3:16, Ef 2:20, Kol 1:23, Hebr 10:21. Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.

Varning för förhärdelse

7 *2 Mos 17:7. Därför säger den helige Ande:*3:7fPs 95:8f.

I dag, om ni hör hans röst,

8 förhärda inte era hjärtan

som vid upproret,*3:8upproretAnnan översättning: "förbittringen", "provokationen" (även i vers 15).

som på prövningens dag i öknen,

9 *4 Mos 14:22f.där era fäder frestade mig

och prövade mig

fast de sett mina gärningar

i fyrtio år.

10 Därför var jag vred på det släktet,

och jag sade:

De är ständigt vilsna

i sina hjärtan,

de känner inte mina vägar.

11 *4 Mos 14:21f, Hebr 4:1f.Så svor jag i min vrede:

De ska aldrig komma in

i min vila.

12 *Hebr 12:15. Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

14 *Joh 15:14f, Hebr 6:11, Upp 2:10. Vi är Kristi vänner*3:14Vi är Kristi vännerAnnan översättning: "Vi har del i Kristus". om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt*3:14tillförsiktAnnan översättning: "grund". ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.*3:15 Ps 95:8.

16 Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? 17 *4 Mos 14:29f, 1 Kor 10:10. Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? 18 *4 Mos 14:22f, Hebr 3:11. Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.