Sofonias 2

1 Tut euch zusammen, sammelt euch, Volk ohne Scham, 2 ehe der Ratschluß sich erfüllt (wie Spreu geht der Tag vorüber!), ehe der grimmige Zorn des HERRN über euch kommt, ehe der Tag des Zornes des HERRN euch ereilt! 3 Suchet den HERRN, alle ihr Demütigen im Lande, die ihr sein Recht übet! Suchet Gerechtigkeit, befleißiget euch der Demut; vielleicht werdet ihr Bergung finden am Tage des Zornes des HERRN! 4 Denn Gaza wird verlassen und Askalon verödet werden, Asdod soll am hellen Mittag fortgetrieben und Ekron ausgerottet werden. 5 Wehe den Bewohnern der Meeresküste, dem Kretervolk! Das Wort des HERRN ergeht wider dich, Kanaan, du Philisterland: Ich will dich also zu Grunde richten, daß niemand mehr da wohnen soll! 6 Und es soll der Landstrich am Meere zu Hirtenwohnungen und Schafhürden werden; 7 und dieser Landstrich soll den Übriggebliebenen vom Hause Juda als Erbteil zufallen, daß sie darauf weiden und sich des Abends in den Häusern von Askalon lagern sollen, denn der HERR, ihr Gott, wird sie heimsuchen und ihr Gefängnis wenden. 8 Ich habe die Beschimpfung Moabs gehört und die Lästerungen der Kinder Ammon, womit sie mein Volk geschmäht und sich wider ihr Gebiet gerühmt haben. 9 Darum, so wahr ich lebe, spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels, soll Moab wie Sodom und die Kinder Ammon wie Gomorra werden, nämlich ein Besitz der Nesseln und eine Salzgrube und eine ewige Wüstenei; die Übriggebliebenen meines Volkes sollen sie berauben und der Rest meiner Nation sie beerben. 10 Solches soll ihnen widerfahren für ihren Stolz, daß sie gelästert und wider das Volk des HERRN der Heerscharen großgetan haben. 11 Furchtbar wird der HERR über ihnen sein; denn er wird allen Göttern auf Erden ein Ende machen, und es werden ihn anbeten alle Inseln der Heiden, jedermann von seinem Orte aus; 12 auch ihr Kuschiten, die mein Schwert verwundet hat. 13 Er wird auch seine Hand nach Norden ausstrecken und wird Assur vernichten und Ninive zur Wüste machen, dürr wie eine Steppe; 14 daß sich mitten darin Herden lagern werden, Tiere aller Art; Pelikan und Rohrdommel werden auf ihren Säulenknäufen übernachten, [Vogel-]geschrei wird in den Fenstern ertönen, auf der Schwelle wird ein Schutthaufen liegen, da das Zedernwerk bloßgelegt ist. 15 Das ist die lustige Stadt, die so sicher wohnte, die in ihrem Herzen sprach: «Ich und keine sonst!» Wie ist sie zur Wildnis geworden, zum Lagerplatz der Tiere! Wer vorübergeht, zischt über sie und schwenkt seine Hand.

Varning till Herrens folk

1 *Jer 3:3. Samla er och kom samman,

du folk som inte skäms,

2 *Ps 2:12, Nah 1:6. innan beslutet genomförs

– den dagen far fram som agnar –

innan Herrens vredesglöd

drabbar er,

innan Herrens vredes dag

drabbar er.

3 *Jes 55:6, Ps 105:4, Amos 5:6, 15. Sök Herren,

alla ni ödmjuka i landet,

ni som gör vad han befaller.

Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!

Kanske blir ni beskyddade

på Herrens vredes dag.

Straffdom över Israels grannfolk

4 Gaza ska bli övergivet*2:4Gaza ska bli övergivetOmrådet skövlades av Babels kung Nebukadnessar år 588 f Kr.

och Ashkelon förvandlas

till en ödemark.

Ashdod ska drivas ut

mitt på ljusa dagen

och Ekron ryckas upp

med rötterna.

5 *1 Sam 30:14, Jer 29:14, Hes 25:16. Ve er som bor på kustremsan,

ni av kereteernas folk*2:5kereteernas folkFilisteerna hade kommit från Kreta (Amos 9:7) och bosatt sig på Gazaremsan.!

Herrens ord är emot dig,

Kanaan, du filisteernas land.

Jag ska fördärva dig

så att ingen mer ska bo där.

6 Kustremsan ska bli betesmarker

där herdarna har sina brunnar

och fåren sina fållor.

7 *5 Mos 30:3, Jer 29:14, Sef 3:20. Den ska tillfalla dem som är kvar

av Juda hus.

Där ska de föra sin boskap i bet.

I Ashkelons hus

ska de lägga sig om kvällen,

för Herren deras Gud

ska se till dem

och göra slut på deras fångenskap.

8 *Amos 1:13f. Jag har hört Moabs hån

och ammoniternas

förolämpningar,

hur de hånat mitt folk

och förhävt sig mot deras land.

9 *1 Mos 19:23f, Jer 48:1f. Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab ska bli som Sodom

och ammoniterna*2:9Moab … ammoniternaEfter att ha förstört Jerusalem år 587 f Kr återkom Nebukadnessar år 582 f Kr, enligt historikern Herodotos, och härjade grannarna Ammon och Moab. som Gomorra,

ett tillhåll för nässlor

och en saltgrop,

en ödemark till evig tid.

De som är kvar av mitt folk

ska plundra dem,

resten av mitt folk

ska få dem till arvedel.

10 Så ska det gå dem för deras högmod,

för de har hånat

Herren Sebaots folk

och förhävt sig mot dem.

11 *Ps 72:11, Mika 5:12, Sak 13:2.Herren ska vara fruktansvärd

mot dem.

Han ska förgöra alla jordens gudar,

och folkens alla kustländer

ska tillbe honom,

varje folk på sin ort.

12 Också ni nubier ska genomborras

av mitt svärd.

13 *Nah 1:14f, 2:10, 3:15. Han ska sträcka ut handen mot norr

och fördärva Assur

och göra Nineve till en ödemark*2:13göra Nineve till en ödemarkAssyriernas stora huvudstad (Jona 4:11) som ödelades av babylonierna 612 f Kr (se Nahums bok).,

torr som öknen.

14 *Ps 102:7, Jes 13:21f, 14:23, 34:11, 14, Jer 50:39. Där ska hjordar lägra sig,

alla slags vilda djur.

Både pelikaner och hägrar

ska övernatta

på dess pelarhuvuden.

Fågelsång ska eka genom fönstren

och bråte*2:14bråteAndra handskrifter (Septuaginta): "korpar". finnas på trösklarna,

för cederpanelen är bortriven.

15 *1 Kung 9:8, Jes 23:7, 47:8, Jer 19:8, Klag 2:15, Nah 3:19. Detta är den glada staden

som satt så trygg

och tänkte för sig själv:

"Jag och ingen annan!"

Vilken ödemark den har blivit,

ett tillhåll för vilda djur!

Alla som går förbi ska vissla åt den

och slå ihop händerna.