1 *1 Krön 22:5. Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2 *1 Krön 22:14. Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor*29:2marmorSyftar troligen på kalkalabaster. i mängd. 3 Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset: 4 3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter*29:3f3 000 talenter … 7 000 talenterCa 90 ton guld och 200 ton silver. renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 *2 Mos 35:4f. för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"

6 *2 Mos 35:21f, 4 Mos 7:1f, 1 Krön 28:1f. Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7 De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter*29:7talenterMängderna motsvarar ca 150 ton guld, 300 ton silver, 550 ton koppar och 3 000 ton järn. Dariker, persiska guldmynt om ca 8,5 gram, är troligen en omräkning ur författarens perspektiv på 400-talet f Kr. järn. 8 *2 Mos 35:27, 1 Krön 23:8, 26:21f. Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård. 9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

10 David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

"Lovad är du, Herre,

vår fader Israels Gud,

från evighet till evighet!

11 *1 Tim 1:17, Upp 4:11, 5:12f. Dig, Herre,

tillhör storhet och makt,

härlighet och glans och majestät,

allt som finns i himlen

och på jorden.

Ditt, o Herre, är riket,*29:11makt, härlighet ... Ditt ... är riketDen traditionella lovprisningen som avslutar Herrens bön (Matt 6:9f) är troligen hämtad från denna vers.

och du har upphöjt dig

till ett huvud över allt.

12 *2 Krön 1:12, 20:6. Rikedom och ära kommer från dig,

du råder över allt,

och i din hand är kraft och makt.

Din hand kan göra vad som helst,

stort och starkt.

13 Så tackar vi dig nu, vår Gud,

och lovar ditt härliga namn.

14 För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. 15 *3 Mos 25:23, Job 8:9, 14:1f, Ps 39:13, 90:5f, 102:12, 119:19, Pred 7:1, Hebr 11:13. För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. 16 Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.

17 *1 Krön 28:9, Ps 7:10, Upp 2:23. Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. 18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. 19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett."

20 Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren er Gud!" Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21 Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22 De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.*29:22andra gången … kungFolkets bekräftelse av kung Davids beslut i 23:1 (jfr hur Saul blev erkänd i 1 Sam 11:15 efter 1 Sam 10, och David i 2 Sam 5:1f efter 1 Sam 16:13). De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. 23 *1 Kung 1:35. Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24 Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25 *1 Kung 2:12, 10:23f, 2 Krön 1:1. Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.

26 David, Ishais son, hade regerat över hela Israel. 27 *2 Sam 5:4f, 1 Kung 2:11, 1 Krön 3:4. Den tid han regerade över Israel var fyrtio år.*29:27fyrtio årCa 1010-970 f Kr. Han regerade sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 28 Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.

29 *1 Krön 21:9. Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det*29:29Samuels ... Natans ... Gads krönikaTroligen Samuelsböckerna (se deras inledningsnoter). finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30 Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.

1 Furthermore David the king said unto all the congregation, Solomon my son, whom alone God hath chosen, is yet young and tender, and the work is great: for the palace is not for man, but for the LORD God. 2 Now I have prepared with all my might for the house of my God the gold for things to be made of gold, and the silver for things of silver, and the brass for things of brass, the iron for things of iron, and wood for things of wood; onyx stones, and stones to be set, glistering stones, and of divers colours, and all manner of precious stones, and marble stones in abundance. 3 Moreover, because I have set my affection to the house of my God, I have of mine own proper good, of gold and silver, which I have given to the house of my God, over and above all that I have prepared for the holy house, 4 Even three thousand talents of gold, of the gold of Ophir, and seven thousand talents of refined silver, to overlay the walls of the houses withal: 5 The gold for things of gold, and the silver for things of silver, and for all manner of work to be made by the hands of artificers. And who then is willing to consecrate his service this day unto the LORD?*29.5 consecrate his service: Heb. fill his hand

6 Then the chief of the fathers and princes of the tribes of Israel, and the captains of thousands and of hundreds, with the rulers of the king’s work, offered willingly, 7 And gave for the service of the house of God of gold five thousand talents and ten thousand drams, and of silver ten thousand talents, and of brass eighteen thousand talents, and one hundred thousand talents of iron. 8 And they with whom precious stones were found gave them to the treasure of the house of the LORD, by the hand of Jehiel the Gershonite. 9 Then the people rejoiced, for that they offered willingly, because with perfect heart they offered willingly to the LORD: and David the king also rejoiced with great joy.

10 Wherefore David blessed the LORD before all the congregation: and David said, Blessed be thou, LORD God of Israel our father, for ever and ever. 11 Thine, O LORD, is the greatness, and the power, and the glory, and the victory, and the majesty: for all that is in the heaven and in the earth is thine; thine is the kingdom, O LORD, and thou art exalted as head above all. 12 Both riches and honour come of thee, and thou reignest over all; and in thine hand is power and might; and in thine hand it is to make great, and to give strength unto all. 13 Now therefore, our God, we thank thee, and praise thy glorious name. 14 But who am I, and what is my people, that we should be able to offer so willingly after this sort? for all things come of thee, and of thine own have we given thee.*29.14 be able: Heb. retain, or, obtain strength*29.14 of thine…: Heb. of thine hand 15 For we are strangers before thee, and sojourners, as were all our fathers: our days on the earth are as a shadow, and there is none abiding.*29.15 abiding: Heb. expectation 16 O LORD our God, all this store that we have prepared to build thee an house for thine holy name cometh of thine hand, and is all thine own. 17 I know also, my God, that thou triest the heart, and hast pleasure in uprightness. As for me, in the uprightness of mine heart I have willingly offered all these things: and now have I seen with joy thy people, which are present here, to offer willingly unto thee.*29.17 present: Heb. found 18 O LORD God of Abraham, Isaac, and of Israel, our fathers, keep this for ever in the imagination of the thoughts of the heart of thy people, and prepare their heart unto thee:*29.18 prepare: or, stablish 19 And give unto Solomon my son a perfect heart, to keep thy commandments, thy testimonies, and thy statutes, and to do all these things, and to build the palace, for the which I have made provision.

20 And David said to all the congregation, Now bless the LORD your God. And all the congregation blessed the LORD God of their fathers, and bowed down their heads, and worshipped the LORD, and the king. 21 And they sacrificed sacrifices unto the LORD, and offered burnt offerings unto the LORD, on the morrow after that day, even a thousand bullocks, a thousand rams, and a thousand lambs, with their drink offerings, and sacrifices in abundance for all Israel: 22 And did eat and drink before the LORD on that day with great gladness. And they made Solomon the son of David king the second time, and anointed him unto the LORD to be the chief governor, and Zadok to be priest.

23 Then Solomon sat on the throne of the LORD as king instead of David his father, and prospered; and all Israel obeyed him. 24 And all the princes, and the mighty men, and all the sons likewise of king David, submitted themselves unto Solomon the king.*29.24 submitted…: Heb. gave the hand under Solomon 25 And the LORD magnified Solomon exceedingly in the sight of all Israel, and bestowed upon him such royal majesty as had not been on any king before him in Israel.

26 Thus David the son of Jesse reigned over all Israel. 27 And the time that he reigned over Israel was forty years; seven years reigned he in Hebron, and thirty and three years reigned he in Jerusalem. 28 And he died in a good old age, full of days, riches, and honour: and Solomon his son reigned in his stead. 29 Now the acts of David the king, first and last, behold, they are written in the book of Samuel the seer, and in the book of Nathan the prophet, and in the book of Gad the seer,*29.29 book: or, history: Heb. words 30 With all his reign and his might, and the times that went over him, and over Israel, and over all the kingdoms of the countries.