1 *1 Kung 15:18f, 2 Kung 6:24. Ben-Hadad*20:1Ben-HadadTroligen Ben-Hadad II som efterträtt sin far Ben-Hadad I (15:18). Han kallas i assyriska källor Hadadezer ("stormguden är hjälparen") men är inte identisk med 900-talskungen Hadadezer, Rehobs son (2 Sam 8:3f)., som var kung i Aram, samlade hela sin här. Han hade med sig trettiotvå kungar, hästar och vagnar. Han drog upp och belägrade Samaria och angrep det. 2 Han skickade sändebud in i staden till Israels kung Ahab 3 och lät säga honom: "Så säger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bästa du har av kvinnor och barn*20:3kvinnor och barnGisslan för att garantera lydkungens samarbetsvillighet. tillhör mig också." 4 Israels kung svarade: "Som du har sagt, min herre och kung: Jag själv och allt jag har tillhör dig."

5 Men sändebuden kom tillbaka och sade: "Så säger Ben-Hadad: Jag har ju sänt bud till dig och låtit säga: Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn ska du ge mig. 6 Vid den här tiden i morgon ska jag sända mina tjänare till dig, för att genomsöka ditt hus och dina tjänares hus. Allt som dina ögon ser på med lust ska de ta med sig och föra bort."

7 *2 Kung 5:7. Då kallade Israels kung till sig alla de äldste i landet och sade: "Lägg märke till och se hur han vill oss ont! När han sände bud till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju inte att ge honom det." 8 Alla de äldste och allt folket sade till honom: "Hör inte på honom och gör honom inte till viljes." 9 Därefter svarade han Ben-Hadads sändebud: "Säg till min herre kungen: Allt som du förra gången sände bud till din tjänare om, det kommer jag att göra. Men det här kan jag inte acceptera." Sändebuden vände tillbaka med det svaret.

10 *2 Kung 6:31. Då sände Ben-Hadad bud till honom och lät säga: "Gudarna får straffa mig både nu och i framtiden om Samarias grus ska räcka till att fylla händerna på allt det folk som följer mig." 11 Men Israels kung svarade: "Säg honom: Den som sätter på sig svärdet ska inte skryta likt den som tar av sig det." 12 Så snart Ben-Hadad hörde det svaret där han satt och drack med kungarna i lägertälten, sade han till sina tjänare: "Gör er redo." Och de gjorde sig redo att anfalla staden.

13 Då kom en profet fram till Ahab, Israels kung, och sade: "Så säger Herren: Ser du hela denna stora massa? Jag ska i dag ge den i din hand, så att du ska inse att det är jag som är Herren." 14 Då frågade Ahab: "Genom vem?" Han svarade: "Så säger Herren: Genom provinshövdingarnas tjänare." Han frågade sedan: "Vem ska börja striden?" Han svarade: "Du själv." 15 Då mönstrade han provinshövdingarnas tjänare, och de var 232. Därefter mönstrade han allt folket, alla Israels män, 7 000 man.

16 Vid middagstiden gick de till anfall, just när Ben-Hadad höll på att berusa sig i lägertälten tillsammans med de trettiotvå kungar som hade kommit för att hjälpa honom. 17 Provinshövdingarnas tjänare drog ut först. De spejare som Ben-Hadad sände ut underrättade honom om att folk kom ut från Samaria. 18 Då sade han: "Om de dragit ut i fredlig avsikt, så grip dem levande. Och om de har dragit ut till strid, så grip dem också då levande." 19 Men när provinshövdingarnas tjänare och hären som följde dem hade kommit ut ur staden, 20 högg de var och en ner sin man, och arameerna flydde och Israel förföljde dem. Kung Ben-Hadad av Aram kom undan på en häst, tillsammans med några ryttare. 21 Israels kung drog ut och slog både ryttarhären och vagnshären och vållade arameerna ett stort nederlag.

22 Men profeten kom fram till Israels kung och sade till honom: "Stärk nu din ställning och se över vad du bör göra, för nästa år kommer Arams kung åter att dra upp mot dig."

23 Den arameiske kungens tjänare sade till honom: "Deras gud är en bergsgud. Därför har de besegrat oss. Låt oss nu strida mot dem på slätten, så ska vi utan tvivel besegra dem. 24 Gör så här: Avsätt var och en av kungarna från hans plats och insätt ståthållare i deras ställe. 25 Skaffa dig sedan själv en här, lik den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn. Låt oss sedan strida mot dem på slätten, så ska vi säkert besegra dem." Han lyssnade till dem och gjorde så.

26 Nästa år mönstrade Ben-Hadad arameerna och drog upp till Afek*20:26AfekKanske inte Afek på kustslätten (1 Sam 4:1, 29:1) utan en ort längre mot nordost. för att strida mot Israel. 27 Israels barn hade också blivit mönstrade och försetts med livsmedel och tågade därefter mot dem. Israels barn slog läger mitt emot dem, som två små gethjordar, medan arameerna uppfyllde landet.

28 Då kom gudsmannen och sade till Israels kung: "Så säger Herren: Eftersom arameerna har sagt att Herren är en bergens Gud och inte en dalarnas Gud, ska jag ge hela denna stora hop i din hand, för att ni ska inse att jag är Herren." 29 I sju dagar låg de i läger mitt emot varandra. Den sjunde dagen bröt striden ut, och Israels barn slog då på en enda dag 100 000 man fotfolk bland arameerna. 30 *1 Kung 22:25. De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

31 Då sade hans tjänare till honom: "Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar. Låt oss därför sätta säcktyg om våra höfter och rep om våra huvuden och överlämna oss åt Israels kung. Kanske låter han dig då få leva." 32 De band säcktyg omkring sina höfter och rep omkring sina huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Ben-Hadad ber: Låt mig få leva!" Han svarade: "Lever han fortfarande? Han är min broder."

33 Männen tog det som ett gott tecken och skyndade sig att svara: "Ben-Hadad är din broder!" Han sade: "Gå och hämta hit honom." Då kom Ben-Hadad ut till honom, och han lät honom stiga upp i sin vagn*20:33lät honom stiga upp i sin vagnSom en jämlike. En underordnad vasall hade fått gå bredvid.. 34 Ben-Hadad sade till honom: "De städer som min far tog från din far ska jag lämna tillbaka.*20:34städer ... lämna tillbakaSe 15:20. Ramot i Gilead återlämnades dock inte (22:3f). Och du ska få inrätta handelskvarter*20:34inrätta handelskvarterEn starkare kungs rättighet. Arameerna byggde senare ett sådant kvarter i staden Dan som grävts ut (jfr 2 Kung 10:33). i Damaskus för din räkning, så som min far fick göra i Samaria." Ahab svarade: "Låt oss ingå ett förbund så ska jag ge dig fri." Och han slöt ett förbund med honom och gav honom fri.

35 En av profetlärjungarna sade på Herrens befallning till en annan: "Slå till mig." Men mannen vägrade att slå honom. 36 *1 Kung 13:24. Då sade han till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens röst, ska ett lejon slå ner dig när du går ifrån mig." Och när han gick sin väg ifrån honom, kom ett lejon emot honom och dödade honom.

37 Sedan träffade han en annan man och sade: "Slå till mig." Och mannen slog honom så att det uppstod sår. 38 Därefter gick profeten och ställde sig i kungens väg. Han hade gjort sig oigenkännlig genom att sätta en bindel över ögonen. 39 När kungen kom förbi, ropade han till kungen: "Din tjänare gav sig ut mitt i striden, då en man plötsligt kom och förde en annan man till mig och sade: Vakta den här mannen. Om han kommer bort ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, eller också måste du betala en talent*20:39en talentCa 30 kg silver, mer än vad en arbetare kunde tjäna ihop under ett helt liv. silver. 40 *2 Sam 12:7. Medan din tjänare hade att göra än här och än där, kom mannen undan." Israels kung sade till honom: "Din dom är given. Du har själv fällt den."

41 Då tog han snabbt bort bindeln från sina ögon, och Israels kung kände igen honom och såg att han var en av profeterna. 42 *1 Sam 15:3, 9, 1 Kung 22:34. Han sade till kungen: "Så säger Herren: Därför att du släppte mannen som jag hade vigt åt förintelse ur din hand, ska det gå för dig som det skulle ha gått för honom, och ditt folk som det har gått hans folk." 43 *1 Kung 21:4. Israels kung begav sig då hem. Missmodig och arg kom han till Samaria.

1 And Ben-hadad the king of Syria gathered all his host together: and there were thirty and two kings with him, and horses, and chariots: and he went up and besieged Samaria, and warred against it. 2 And he sent messengers to Ahab king of Israel into the city, and said unto him, Thus saith Ben-hadad, 3 Thy silver and thy gold is mine; thy wives also and thy children, even the goodliest, are mine. 4 And the king of Israel answered and said, My lord, O king, according to thy saying, I am thine, and all that I have. 5 And the messengers came again, and said, Thus speaketh Ben-hadad, saying, Although I have sent unto thee, saying, Thou shalt deliver me thy silver, and thy gold, and thy wives, and thy children; 6 Yet I will send my servants unto thee to morrow about this time, and they shall search thine house, and the houses of thy servants; and it shall be, that whatsoever is pleasant in thine eyes, they shall put it in their hand, and take it away.*20.6 pleasant: Heb. desirable 7 Then the king of Israel called all the elders of the land, and said, Mark, I pray you, and see how this man seeketh mischief: for he sent unto me for my wives, and for my children, and for my silver, and for my gold; and I denied him not.*20.7 I denied…: Heb. I kept not back from him 8 And all the elders and all the people said unto him, Hearken not unto him, nor consent. 9 Wherefore he said unto the messengers of Ben-hadad, Tell my lord the king, All that thou didst send for to thy servant at the first I will do: but this thing I may not do. And the messengers departed, and brought him word again. 10 And Ben-hadad sent unto him, and said, The gods do so unto me, and more also, if the dust of Samaria shall suffice for handfuls for all the people that follow me.*20.10 follow…: Heb. are at my feet 11 And the king of Israel answered and said, Tell him, Let not him that girdeth on his harness boast himself as he that putteth it off.

12 And it came to pass, when Ben-hadad heard this message, as he was drinking, he and the kings in the pavilions, that he said unto his servants, Set yourselves in array. And they set themselves in array against the city.*20.12 message: Heb. word*20.12 pavilions: or, tents*20.12 Set yourselves…: or, Place the engines. And they placed the engines

13 And, behold, there came a prophet unto Ahab king of Israel, saying, Thus saith the LORD, Hast thou seen all this great multitude? behold, I will deliver it into thine hand this day; and thou shalt know that I am the LORD.*20.13 came: Heb. approached 14 And Ahab said, By whom? And he said, Thus saith the LORD, Even by the young men of the princes of the provinces. Then he said, Who shall order the battle? And he answered, Thou.*20.14 young…: or, servants*20.14 order: Heb. bind, or, tie 15 Then he numbered the young men of the princes of the provinces, and they were two hundred and thirty two: and after them he numbered all the people, even all the children of Israel, being seven thousand. 16 And they went out at noon. But Ben-hadad was drinking himself drunk in the pavilions, he and the kings, the thirty and two kings that helped him. 17 And the young men of the princes of the provinces went out first; and Ben-hadad sent out, and they told him, saying, There are men come out of Samaria. 18 And he said, Whether they be come out for peace, take them alive; or whether they be come out for war, take them alive. 19 So these young men of the princes of the provinces came out of the city, and the army which followed them. 20 And they slew every one his man: and the Syrians fled; and Israel pursued them: and Ben-hadad the king of Syria escaped on an horse with the horsemen. 21 And the king of Israel went out, and smote the horses and chariots, and slew the Syrians with a great slaughter.

22 And the prophet came to the king of Israel, and said unto him, Go, strengthen thyself, and mark, and see what thou doest: for at the return of the year the king of Syria will come up against thee. 23 And the servants of the king of Syria said unto him, Their gods are gods of the hills; therefore they were stronger than we; but let us fight against them in the plain, and surely we shall be stronger than they. 24 And do this thing, Take the kings away, every man out of his place, and put captains in their rooms: 25 And number thee an army, like the army that thou hast lost, horse for horse, and chariot for chariot: and we will fight against them in the plain, and surely we shall be stronger than they. And he hearkened unto their voice, and did so.*20.25 that thou…: Heb. that was fallen 26 And it came to pass at the return of the year, that Ben-hadad numbered the Syrians, and went up to Aphek, to fight against Israel.*20.26 to fight…: Heb. to the war with Israel 27 And the children of Israel were numbered, and were all present, and went against them: and the children of Israel pitched before them like two little flocks of kids; but the Syrians filled the country.*20.27 were all…: or, were nourished

28 And there came a man of God, and spake unto the king of Israel, and said, Thus saith the LORD, Because the Syrians have said, The LORD is God of the hills, but he is not God of the valleys, therefore will I deliver all this great multitude into thine hand, and ye shall know that I am the LORD. 29 And they pitched one over against the other seven days. And so it was, that in the seventh day the battle was joined: and the children of Israel slew of the Syrians an hundred thousand footmen in one day. 30 But the rest fled to Aphek, into the city; and there a wall fell upon twenty and seven thousand of the men that were left. And Ben-hadad fled, and came into the city, into an inner chamber.*20.30 into an…: or, from chamber to chamber: Heb. into a chamber within a chamber

31 And his servants said unto him, Behold now, we have heard that the kings of the house of Israel are merciful kings: let us, I pray thee, put sackcloth on our loins, and ropes upon our heads, and go out to the king of Israel: peradventure he will save thy life. 32 So they girded sackcloth on their loins, and put ropes on their heads, and came to the king of Israel, and said, Thy servant Ben-hadad saith, I pray thee, let me live. And he said, Is he yet alive? he is my brother. 33 Now the men did diligently observe whether any thing would come from him, and did hastily catch it: and they said, Thy brother Ben-hadad. Then he said, Go ye, bring him. Then Ben-hadad came forth to him; and he caused him to come up into the chariot. 34 And Ben-hadad said unto him, The cities, which my father took from thy father, I will restore; and thou shalt make streets for thee in Damascus, as my father made in Samaria. Then said Ahab, I will send thee away with this covenant. So he made a covenant with him, and sent him away.*20.34 streets: or, market places

35 And a certain man of the sons of the prophets said unto his neighbour in the word of the LORD, Smite me, I pray thee. And the man refused to smite him. 36 Then said he unto him, Because thou hast not obeyed the voice of the LORD, behold, as soon as thou art departed from me, a lion shall slay thee. And as soon as he was departed from him, a lion found him, and slew him. 37 Then he found another man, and said, Smite me, I pray thee. And the man smote him, so that in smiting he wounded him.*20.37 so that…: Heb. smiting and wounding 38 So the prophet departed, and waited for the king by the way, and disguised himself with ashes upon his face. 39 And as the king passed by, he cried unto the king: and he said, Thy servant went out into the midst of the battle; and, behold, a man turned aside, and brought a man unto me, and said, Keep this man: if by any means he be missing, then shall thy life be for his life, or else thou shalt pay a talent of silver.*20.39 pay: Heb. weigh 40 And as thy servant was busy here and there, he was gone. And the king of Israel said unto him, So shall thy judgment be; thyself hast decided it.*20.40 he was…: Heb. he was not 41 And he hasted, and took the ashes away from his face; and the king of Israel discerned him that he was of the prophets. 42 And he said unto him, Thus saith the LORD, Because thou hast let go out of thy hand a man whom I appointed to utter destruction, therefore thy life shall go for his life, and thy people for his people. 43 And the king of Israel went to his house heavy and displeased, and came to Samaria.