1 *1 Krön 28:2, Ps 132:7. Så mörka moln

Herren i sin vrede

har täckt dottern Sion med!

Han kastade Israels härlighet

från himlen ner till jorden,

han tänkte inte på sin fotpall*2:1fotpallTroligen förbundsarken (Ps 132:7), över vilken Gud uppenbarade sig (4 Mos 7:89).

på sin vredes dag.

2 *Jes 43:28, 47:6. Utan att skona har Herren fördärvat

Jakobs alla boningar.

I sin vrede rev han

dottern Judas fästningar

och slog dem till marken,

han orenade riket och dess furstar.

3 I vredens hetta högg han av

Israels alla horn.

Han drog undan sin högra hand

när fienden kom,

och brann i Jakob

likt en flammande eld

som förtär allt runt omkring.

4 *Ps 7:13, Jer 7:20, Klag 3:12. Han spände sin båge som en fiende,

stod redo med sin högra hand

som en ovän,

och dödade allt

som var ljuvligt för ögat.

Över dottern Sions hydda

öste han sin vrede som eld.

5 Herren var som en fiende.

Han fördärvade Israel,

han fördärvade alla dess borgar,

han förstörde dess fästningar.

Han hopade sorg på sorg

över dottern Juda.

6 Han skövlade sin boning

som en trädgård,

han förstörde sin mötesplats.

Herren lät högtid och sabbat

falla i glömska i Sion,

i sin brinnande vrede

förkastade han kung och präst.

7 *Ps 74:4, 78:59f. Herren förkastade sitt altare,

han övergav sin helgedom.

Murarna runt hennes palats

gav han i fienders hand,

de ropade högt i Herrens hus

som på en högtidsdag.

8 *2 Kung 21:13, Jes 34:11, Sak 1:16.Herren beslöt att förstöra

dottern Sions murar,

han spände ut mätsnöret

och drog inte undan sin hand

från skövlingen.

Han sände sorg över vallar

och murar,

allt ligger nu förstört.

9 *Ps 74:9, Hes 7:26. Hennes portar sjönk ner i jorden,

han knäckte och krossade

hennes bommar.

Hennes kung och furstar

bor bland hednafolken,

ingen undervisning ges

och hennes profeter får ingen syn

från Herren.

10 *Jer 6:26, Klag 1:4, Hes 27:30. Dottern Sions äldste

sitter stumma på marken,

de kastar stoft över sitt huvud

och klär sig i säcktyg.

Jerusalems jungfrur

sänker sina huvuden mot jorden.

11 *Jer 44:7, Klag 1:20, 4:4. Mina ögon förtärs av gråt,

det jäser i mitt inre,

min lever*2:11min leverAnnan översättning (så Septuaginta): "min ära". rinner ut på jorden,

för dottern mitt folk går under,

barn och spädbarn förgås

på stadens gator.

12 De ropar till sina mödrar:

"Var finns bröd och vin?"

De tynar bort som slagna

på stadens gator,

de ger upp andan

i sina mödrars famn.

13 *Jer 15:18, 30:12. Vad ska jag säga dig,

vad ska jag likna dig med,

du dotter Jerusalem?

Vad ska jag jämföra dig med

för att trösta dig,

du jungfru dotter Sion?

Din skada är ju stor som havet,

vem kan hela dig?

14 *Jer 2:8, 5:31, 14:14, 23:13f, 27:14, 29:9, Hes 13:2f, 22:28. Dina profeters syner

var falska och dåraktiga,

de visade dig inte din skuld

för att vända bort din fångenskap*2:14vända bort din fångenskapAnnan översättning: "upprätta dig"..

De budskap de förkunnade för dig

var falska och förföriska.

15 *Job 27:23, Ps 48:3, 50:2, Jer 18:16, 19:8. Alla som går vägen förbi

slår ihop sina händer

och hånar dig,

de visslar och skakar på huvudet

åt dottern Jerusalem:

"Är detta den stad som kallades

skönhetens krona,

hela jordens fröjd?"

16 *Ps 22:14, Klag 3:46. Alla dina fiender spärrar upp

sin mun mot dig,

de visslar och gnisslar tänder

och säger: "Vi har slukat henne!

Detta är dagen vi väntat på.

Vi fick uppleva den,

vi fick se den!"

17 *3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f.Herren har gjort vad han bestämt,

han har uppfyllt sitt ord

som han uttalat för länge sedan.

Han har rivit utan att skona,

han har låtit fienden

triumfera över dig

och upphöjt dina motståndares horn.

18 Deras hjärtan ropar till Herren.

Du dotter Sions mur,

låt tårarna rinna som en bäck

både dag och natt.

Ge dig ingen ro,

unna inte ditt öga någon vila.

19 *1 Sam 1:15, Ps 62:9, Jes 51:20, Klag 3:41. Stig upp, ropa högt i natten

när nattväkterna*2:19nattväkternaVarje natt var indelad i tre väkter eller fyratimmarsperioder (Dom 7:19). börjar.

Utgjut ditt hjärta som vatten

inför Herrens ansikte,

lyft dina händer till honom

för dina barns liv

som tynar bort av hunger

i alla gathörn.

20 *3 Mos 26:29, 5 Mos 28:53f, Jer 19:9, Klag 4:10. Se, Herre, och tänk på

vem du gjort så emot.

Ska kvinnor äta sin livsfrukt,

barnen de burit i sin famn?

Ska präster och profeter dödas

i Herrens helgedom?

21 På marken, på gatorna

ligger unga och gamla.

Mina jungfrur och unga män

har fallit för svärd,

du har dödat på din vredes dag,

slaktat utan att skona.

22 *Klag 1:15. Som till högtidsdag bjöd du in

skräck från alla håll.

På Herrens vredes dag

var det ingen som kom undan

eller överlevde.

Dem som jag burit

i famnen och fostrat

har min fiende förgjort.

1 How hath the Lord covered the daughter of Zion with a cloud in his anger, and cast down from heaven unto the earth the beauty of Israel, and remembered not his footstool in the day of his anger! 2 The Lord hath swallowed up all the habitations of Jacob, and hath not pitied: he hath thrown down in his wrath the strong holds of the daughter of Judah; he hath brought them down to the ground: he hath polluted the kingdom and the princes thereof.*2.2 brought…: Heb. made to touch 3 He hath cut off in his fierce anger all the horn of Israel: he hath drawn back his right hand from before the enemy, and he burned against Jacob like a flaming fire, which devoureth round about. 4 He hath bent his bow like an enemy: he stood with his right hand as an adversary, and slew all that were pleasant to the eye in the tabernacle of the daughter of Zion: he poured out his fury like fire.*2.4 all…: Heb. all the desirable of the eye 5 The Lord was as an enemy: he hath swallowed up Israel, he hath swallowed up all her palaces: he hath destroyed his strong holds, and hath increased in the daughter of Judah mourning and lamentation. 6 And he hath violently taken away his tabernacle, as if it were of a garden: he hath destroyed his places of the assembly: the LORD hath caused the solemn feasts and sabbaths to be forgotten in Zion, and hath despised in the indignation of his anger the king and the priest.*2.6 tabernacle: or, hedge 7 The Lord hath cast off his altar, he hath abhorred his sanctuary, he hath given up into the hand of the enemy the walls of her palaces; they have made a noise in the house of the LORD, as in the day of a solemn feast.*2.7 given up: Heb. shut up 8 The LORD hath purposed to destroy the wall of the daughter of Zion: he hath stretched out a line, he hath not withdrawn his hand from destroying: therefore he made the rampart and the wall to lament; they languished together.*2.8 destroying: Heb. swallowing up 9 Her gates are sunk into the ground; he hath destroyed and broken her bars: her king and her princes are among the Gentiles: the law is no more; her prophets also find no vision from the LORD.

10 The elders of the daughter of Zion sit upon the ground, and keep silence: they have cast up dust upon their heads; they have girded themselves with sackcloth: the virgins of Jerusalem hang down their heads to the ground. 11 Mine eyes do fail with tears, my bowels are troubled, my liver is poured upon the earth, for the destruction of the daughter of my people; because the children and the sucklings swoon in the streets of the city.*2.11 swoon: or, faint 12 They say to their mothers, Where is corn and wine? when they swooned as the wounded in the streets of the city, when their soul was poured out into their mothers’ bosom. 13 What thing shall I take to witness for thee? what thing shall I liken to thee, O daughter of Jerusalem? what shall I equal to thee, that I may comfort thee, O virgin daughter of Zion? for thy breach is great like the sea: who can heal thee? 14 Thy prophets have seen vain and foolish things for thee: and they have not discovered thine iniquity, to turn away thy captivity; but have seen for thee false burdens and causes of banishment. 15 All that pass by clap their hands at thee; they hiss and wag their head at the daughter of Jerusalem, saying, Is this the city that men call The perfection of beauty, The joy of the whole earth?*2.15 by: Heb. by the way 16 All thine enemies have opened their mouth against thee: they hiss and gnash the teeth: they say, We have swallowed her up: certainly this is the day that we looked for; we have found, we have seen it. 17 The LORD hath done that which he had devised; he hath fulfilled his word that he had commanded in the days of old: he hath thrown down, and hath not pitied: and he hath caused thine enemy to rejoice over thee, he hath set up the horn of thine adversaries. 18 Their heart cried unto the Lord, O wall of the daughter of Zion, let tears run down like a river day and night: give thyself no rest; let not the apple of thine eye cease. 19 Arise, cry out in the night: in the beginning of the watches pour out thine heart like water before the face of the Lord: lift up thy hands toward him for the life of thy young children, that faint for hunger in the top of every street.

20 Behold, O LORD, and consider to whom thou hast done this. Shall the women eat their fruit, and children of a span long? shall the priest and the prophet be slain in the sanctuary of the Lord?*2.20 of a span…: or, swaddled with their hands? 21 The young and the old lie on the ground in the streets: my virgins and my young men are fallen by the sword; thou hast slain them in the day of thine anger; thou hast killed, and not pitied. 22 Thou hast called as in a solemn day my terrors round about, so that in the day of the LORD’s anger none escaped nor remained: those that I have swaddled and brought up hath mine enemy consumed.