1 I tre år*22:1tre årÅr 856-853 f Kr. Tidigare under år 853 hade Ahab kämpat sida vid sida med sin "broder" Ben-Hadad II (20:32) mot Assyrien vid slaget om Karkar. Ahab hade då 10 000 man och 2 000 stridsvagnar, enligt Kurkh-monoliten, medan Ben-Hadad II hade 20 000 man och 1 200 vagnar. hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel. 2 *2 Krön 18:2f. Men under det tredje året reste Joshafat, Juda kung, ner till Israels kung.

3 Och Israels kung sade till sina tjänare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead*22:3Ramot i GileadStrategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. tillhör oss. Ändå sitter vi här lugnt och tar det inte från kungen av Aram." 4 *2 Kung 3:7. Han frågade Joshafat: "Vill du dra ut med mig för att belägra Ramot i Gilead?" Joshafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 5 *2 Kung 3:11, Jer 21:2. Men Joshafat sade till Israels kung: "Fråga först Herren om det!" 6 Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra män, och frågade dem: "Ska jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp. Herren ska ge det i kungens hand."

7 Men Joshafat sade: "Finns det inte någon Herrens profet här längre, så att vi kan fråga genom honom?" 8 Israels kung svarade Joshafat: "Här finns fortfarande en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så." 9 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son."

10 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu var och en på sin tron på en tröskplats vid ingången till Samarias port klädda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem. 11 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna så att de förgörs!" 12 Alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."

13 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka." 14 *4 Mos 22:38, 24:13. Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det Herren talar till mig ska jag säga honom."

15 När han kom till kungen, frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska vi låta bli?" Han svarade honom: "Dra dit upp, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand." 16 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?" 17 *4 Mos 27:17, Matt 9:36. Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen herre. Låt dem vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt." 18 Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?" 19 *Jes 6:1, Dan 7:9f, Upp 4:2. Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod hos honom på hans högra sida och på hans vänstra. 20 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 21 *Job 1:6. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 22 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du kommer också att lyckas. Gå ut och gör så! 23 Och nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."

24 Då gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 25 *1 Kung 20:30. Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 26 Men Israels kung sade: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till kungasonen Joash 27 *2 Krön 16:10, 18:25f, Jer 37:15. och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 28 *Mika 1:2. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"

29 *2 Krön 18:28f. Så drog Israels kung och Juda kung Joshafat upp mot Ramot i Gilead. 30 Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden. 31 *1 Kung 20:16, 24, 2 Krön 18:30. Men Arams kung hade gett en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 32 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Joshafat upp ett rop. 33 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

34 *1 Kung 20:42. Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad." 35 Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. 36 Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!" 37 Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. 38 *1 Kung 21:19, 2 Kung 9:25f, Ps 68:24. När man sköljde vagnen i dammen i Samaria*22:38dammen i SamariaEn damm om 10 x 5 meter har grävts fram intill palatset., slickade hundarna hans blod och de prostituerade badade i det – precis som Herren hade sagt.

39 Vad som mer finns att säga om Ahab och allt som han gjorde, om elfenbenshuset*22:39elfenbenshusetHundratals elfenbensfragment har hittats i stadens ruiner, en lyx som senare kritiserades av profeten Amos (3:15, 6:4). Vid denna tid levde elefanter i Syrien. som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

40 Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

41 *1 Kung 15:24, 2 Krön 20:31. Joshafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.*22:41Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsårCa 870 f Kr.42 Trettiofem år gammal var Joshafat när han blev kung, och han regerade tjugofem år*22:42Joshafat … tjugofem årCa 872-848 f Kr, samregent med Asa till 870 f Kr. Joshafat betyder "Herren dömer" (jfr Joel 3:2). Se även 2 Krön 17-20. i Jerusalem. Hans mor hette Asuba*22:42AsubaBetyder "övergiven". och var dotter till Shilhi. 43 Han vandrade i allt på sin far Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon. 44 *1 Kung 15:14, 2 Kung 12:3. Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. 45 Och Joshafat höll fred med Israels kung.

46 Vad som mer finns att säga om Joshafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika. 47 *1 Kung 15:12. Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans far Asas tid.

48 *2 Sam 8:14. I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

49 *1 Kung 9:28, 2 Krön 20:35f. Joshafat hade låtit bygga Tarshishskepp*22:49TarshishskeppHandelsskepp för långa distanser. De fick sitt namn av Tarshish (kanske Tartessos i sydvästra Spanien), men dessa skulle segla söderut från Eilat till Ofir (troligen Jemen). som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. 50 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: "Låt mitt folk resa med ditt folk på skeppen." Men Joshafat ville inte.

51 Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.*22:52Ahasja … två årÅr 853-852 f Kr. Ahasja betyder "Herren griper".53 *1 Kung 12:28f, 16:31. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda. 54 Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och väckte Herrens, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort.

1 And they continued three years without war between Syria and Israel. 2 And it came to pass in the third year, that Jehoshaphat the king of Judah came down to the king of Israel. 3 And the king of Israel said unto his servants, Know ye that Ramoth in Gilead is ours, and we be still, and take it not out of the hand of the king of Syria?*22.3 still…: Heb. silent from taking it 4 And he said unto Jehoshaphat, Wilt thou go with me to battle to Ramoth-gilead? And Jehoshaphat said to the king of Israel, I am as thou art, my people as thy people, my horses as thy horses. 5 And Jehoshaphat said unto the king of Israel, Enquire, I pray thee, at the word of the LORD to day. 6 Then the king of Israel gathered the prophets together, about four hundred men, and said unto them, Shall I go against Ramoth-gilead to battle, or shall I forbear? And they said, Go up; for the Lord shall deliver it into the hand of the king. 7 And Jehoshaphat said, Is there not here a prophet of the LORD besides, that we might enquire of him? 8 And the king of Israel said unto Jehoshaphat, There is yet one man, Micaiah the son of Imlah, by whom we may enquire of the LORD: but I hate him; for he doth not prophesy good concerning me, but evil. And Jehoshaphat said, Let not the king say so. 9 Then the king of Israel called an officer, and said, Hasten hither Micaiah the son of Imlah.*22.9 officer: or, eunuch 10 And the king of Israel and Jehoshaphat the king of Judah sat each on his throne, having put on their robes, in a void place in the entrance of the gate of Samaria; and all the prophets prophesied before them.*22.10 void…: Heb. floor 11 And Zedekiah the son of Chenaanah made him horns of iron: and he said, Thus saith the LORD, With these shalt thou push the Syrians, until thou have consumed them. 12 And all the prophets prophesied so, saying, Go up to Ramoth-gilead, and prosper: for the LORD shall deliver it into the king’s hand. 13 And the messenger that was gone to call Micaiah spake unto him, saying, Behold now, the words of the prophets declare good unto the king with one mouth: let thy word, I pray thee, be like the word of one of them, and speak that which is good. 14 And Micaiah said, As the LORD liveth, what the LORD saith unto me, that will I speak.

15 So he came to the king. And the king said unto him, Micaiah, shall we go against Ramoth-gilead to battle, or shall we forbear? And he answered him, Go, and prosper: for the LORD shall deliver it into the hand of the king. 16 And the king said unto him, How many times shall I adjure thee that thou tell me nothing but that which is true in the name of the LORD? 17 And he said, I saw all Israel scattered upon the hills, as sheep that have not a shepherd: and the LORD said, These have no master: let them return every man to his house in peace. 18 And the king of Israel said unto Jehoshaphat, Did I not tell thee that he would prophesy no good concerning me, but evil? 19 And he said, Hear thou therefore the word of the LORD: I saw the LORD sitting on his throne, and all the host of heaven standing by him on his right hand and on his left. 20 And the LORD said, Who shall persuade Ahab, that he may go up and fall at Ramoth-gilead? And one said on this manner, and another said on that manner.*22.20 persuade: or, deceive 21 And there came forth a spirit, and stood before the LORD, and said, I will persuade him. 22 And the LORD said unto him, Wherewith? And he said, I will go forth, and I will be a lying spirit in the mouth of all his prophets. And he said, Thou shalt persuade him, and prevail also: go forth, and do so. 23 Now therefore, behold, the LORD hath put a lying spirit in the mouth of all these thy prophets, and the LORD hath spoken evil concerning thee. 24 But Zedekiah the son of Chenaanah went near, and smote Micaiah on the cheek, and said, Which way went the Spirit of the LORD from me to speak unto thee? 25 And Micaiah said, Behold, thou shalt see in that day, when thou shalt go into an inner chamber to hide thyself.*22.25 into…: or, from chamber to chamber: Heb. a chamber in a chamber 26 And the king of Israel said, Take Micaiah, and carry him back unto Amon the governor of the city, and to Joash the king’s son; 27 And say, Thus saith the king, Put this fellow in the prison, and feed him with bread of affliction and with water of affliction, until I come in peace. 28 And Micaiah said, If thou return at all in peace, the LORD hath not spoken by me. And he said, Hearken, O people, every one of you.

29 So the king of Israel and Jehoshaphat the king of Judah went up to Ramoth-gilead. 30 And the king of Israel said unto Jehoshaphat, I will disguise myself, and enter into the battle; but put thou on thy robes. And the king of Israel disguised himself, and went into the battle.*22.30 I will…: or, when he was to disguise himself, and enter into the battle 31 But the king of Syria commanded his thirty and two captains that had rule over his chariots, saying, Fight neither with small nor great, save only with the king of Israel. 32 And it came to pass, when the captains of the chariots saw Jehoshaphat, that they said, Surely it is the king of Israel. And they turned aside to fight against him: and Jehoshaphat cried out. 33 And it came to pass, when the captains of the chariots perceived that it was not the king of Israel, that they turned back from pursuing him. 34 And a certain man drew a bow at a venture, and smote the king of Israel between the joints of the harness: wherefore he said unto the driver of his chariot, Turn thine hand, and carry me out of the host; for I am wounded.*22.34 at a…: Heb. in his simplicity*22.34 joints…: Heb. joints and the breastplate*22.34 wounded: Heb. made sick 35 And the battle increased that day: and the king was stayed up in his chariot against the Syrians, and died at even: and the blood ran out of the wound into the midst of the chariot.*22.35 increased: Heb. ascended*22.35 midst: Heb. bosom 36 And there went a proclamation throughout the host about the going down of the sun, saying, Every man to his city, and every man to his own country.

37 So the king died, and was brought to Samaria; and they buried the king in Samaria.*22.37 was brought: Heb. came 38 And one washed the chariot in the pool of Samaria; and the dogs licked up his blood; and they washed his armour; according unto the word of the LORD which he spake. 39 Now the rest of the acts of Ahab, and all that he did, and the ivory house which he made, and all the cities that he built, are they not written in the book of the chronicles of the kings of Israel? 40 So Ahab slept with his fathers; and Ahaziah his son reigned in his stead.

41 And Jehoshaphat the son of Asa began to reign over Judah in the fourth year of Ahab king of Israel. 42 Jehoshaphat was thirty and five years old when he began to reign; and he reigned twenty and five years in Jerusalem. And his mother’s name was Azubah the daughter of Shilhi. 43 And he walked in all the ways of Asa his father; he turned not aside from it, doing that which was right in the eyes of the LORD: nevertheless the high places were not taken away; for the people offered and burnt incense yet in the high places. 44 And Jehoshaphat made peace with the king of Israel. 45 Now the rest of the acts of Jehoshaphat, and his might that he shewed, and how he warred, are they not written in the book of the chronicles of the kings of Judah? 46 And the remnant of the sodomites, which remained in the days of his father Asa, he took out of the land. 47 There was then no king in Edom: a deputy was king. 48 Jehoshaphat made ships of Tharshish to go to Ophir for gold: but they went not; for the ships were broken at Ezion-geber.*22.48 made…: or, had ten ships 49 Then said Ahaziah the son of Ahab unto Jehoshaphat, Let my servants go with thy servants in the ships. But Jehoshaphat would not.

50 And Jehoshaphat slept with his fathers, and was buried with his fathers in the city of David his father: and Jehoram his son reigned in his stead.

51 Ahaziah the son of Ahab began to reign over Israel in Samaria the seventeenth year of Jehoshaphat king of Judah, and reigned two years over Israel. 52 And he did evil in the sight of the LORD, and walked in the way of his father, and in the way of his mother, and in the way of Jeroboam the son of Nebat, who made Israel to sin: 53 For he served Baal, and worshipped him, and provoked to anger the LORD God of Israel, according to all that his father had done.