1 Obadjas profetia.*1 profetiaOrdagrant: "syn", det som profeten har sett och fått uppenbarat.

Så säger Herren Gud om Edom:

Vi har hört ett budskap

från Herren,

och en budbärare är utsänd

bland hednafolken:

"Upp, låt oss resa oss

och strida mot Edom!"

2 Se, jag har gjort dig obetydlig

bland hednafolken,

djupt föraktad är du.

3 Ditt hjärtas övermod

har bedragit dig

där du bor bland bergsklyftorna

i din höga boning

och säger i ditt hjärta:

"Vem kan störta mig

till jorden?"

4 Om du än svävade högt som örnen

och byggde ditt bo

mitt bland stjärnorna,

så skulle jag ändå

störta ner dig därifrån,

säger Herren.

5 Om tjuvar kommer till dig

eller plundrare om natten,

då är det ute med dig!

Ska de inte stjäla

tills de fått nog?

Om vinbärgare kommer till dig,

ska de då lämna en efterskörd?

6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!

Hans dolda skatter ska letas fram.

7 Alla som var i förbund med dig

ska driva dig till gränsen,

de som levde i fred med dig

ska bedra dig

och bli dig övermäktiga,

de som äter ditt bröd

ska lägga en snara under dig.

Det finns inget förstånd hos dem.*7 inget förstånd hos demAnnan översättning: "ingen som märker den".

8 Ska jag inte på den dagen,

säger Herren,

förgöra de visa i Edom

och allt förstånd på Esaus berg?

9 Dina hjältar, Teman,

ska slås av förfäran,

och var man på Esaus berg

ska bli utrotad och dräpt.

10 För våld mot din broder Jakob

ska du täckas med skam

och utrotas till evig tid.

11 Den dag du stod på avstånd,

den dag då främlingar

förde bort hans rikedom

och utlänningar drog in

genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12 Se inte med skadeglädje

på din broders dag,

på hans olyckas dag,

gläd dig inte över Juda barn

på deras undergångs dag,

öppna inte din mun så stort

på nödens dag.

13 Dra inte in genom mitt folks port

på deras ofärds dag,

se inte med skadeglädje

på hans olycka, du också,

på hans ofärds dag,

sträck inte din hand

efter hans rikedomar

på hans ofärds dag.

14 Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner hans flyktingar

och utlämna inte hans överlevande

på nödens dag.

15 För Herrens dag är nära

för alla hednafolk.

Så som du har gjort

ska det göras mot dig,

dina gärningar

ska komma tillbaka

över ditt eget huvud.

16 Så som ni har druckit

på mitt heliga berg

ska alla hednafolk få dricka*16 drickaHerrens dom framställs som en bägare att dricka (jfr Jer 25:15f, Upp 16:19).

utan uppehåll*16 utan uppehållAndra handskrifter: "omkring"..

De ska dricka, de ska svälja,

de ska bli som om

de aldrig funnits.

17 Men på Sions berg

ska det finnas en räddad skara*17 en räddad skaraAnnan översättning: "en räddning"..

Det ska vara en helig plats,

och Jakobs hus ska åter

få råda över sina besittningar.

18 Då ska Jakobs hus bli en eld

och Josefs hus en låga,

och Esaus hus ska vara som strå,

och de ska tända eld på dem

och förtära dem.

Ingen av Esaus hus

ska komma undan,

för Herren har talat.

19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.*19 Versen beskriver en expansion åt sydöst, sydväst, norr och öst från Juda sett. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,*20 SarefatKuststad drygt 2 mil norr om Tyrus i nuvarande Libanon. liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad*20 SefaradTroligen mediska Saparda i västra nuvarande Iran, eller möjligen Sardes i västra nuvarande Turkiet. , dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare*21FrälsareAndra handskrifter (Septuaginta): "De frälsta". ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.

Och riket ska tillhöra Herren.

1 The vision of Obadiah. Thus saith the Lord GOD concerning Edom; We have heard a rumour from the LORD, and an ambassador is sent among the heathen, Arise ye, and let us rise up against her in battle. 2 Behold, I have made thee small among the heathen: thou art greatly despised.

3 The pride of thine heart hath deceived thee, thou that dwellest in the clefts of the rock, whose habitation is high; that saith in his heart, Who shall bring me down to the ground? 4 Though thou exalt thyself as the eagle, and though thou set thy nest among the stars, thence will I bring thee down, saith the LORD. 5 If thieves came to thee, if robbers by night, (how art thou cut off!) would they not have stolen till they had enough? if the grapegatherers came to thee, would they not leave some grapes?*1.5 some…: or, gleanings? 6 How are the things of Esau searched out! how are his hidden things sought up! 7 All the men of thy confederacy have brought thee even to the border: the men that were at peace with thee have deceived thee, and prevailed against thee; they that eat thy bread have laid a wound under thee: there is none understanding in him.*1.7 that were…: Heb. of thy peace*1.7 they…: Heb. the men of thy bread*1.7 in him: or, of it 8 Shall I not in that day, saith the LORD, even destroy the wise men out of Edom, and understanding out of the mount of Esau? 9 And thy mighty men, O Teman, shall be dismayed, to the end that every one of the mount of Esau may be cut off by slaughter.

10 For thy violence against thy brother Jacob shame shall cover thee, and thou shalt be cut off for ever. 11 In the day that thou stoodest on the other side, in the day that the strangers carried away captive his forces, and foreigners entered into his gates, and cast lots upon Jerusalem, even thou wast as one of them.*1.11 captive…: or, his substance 12 But thou shouldest not have looked on the day of thy brother in the day that he became a stranger; neither shouldest thou have rejoiced over the children of Judah in the day of their destruction; neither shouldest thou have spoken proudly in the day of distress.*1.12 spoken…: Heb. magnified thy mouth 13 Thou shouldest not have entered into the gate of my people in the day of their calamity; yea, thou shouldest not have looked on their affliction in the day of their calamity, nor have laid hands on their substance in the day of their calamity;*1.13 substance: or, forces 14 Neither shouldest thou have stood in the crossway, to cut off those of his that did escape; neither shouldest thou have delivered up those of his that did remain in the day of distress.*1.14 delivered up: or, shut up 15 For the day of the LORD is near upon all the heathen: as thou hast done, it shall be done unto thee: thy reward shall return upon thine own head. 16 For as ye have drunk upon my holy mountain, so shall all the heathen drink continually, yea, they shall drink, and they shall swallow down, and they shall be as though they had not been.*1.16 swallow…: or, sup up

17 But upon mount Zion shall be deliverance, and there shall be holiness; and the house of Jacob shall possess their possessions.*1.17 deliverance: or, they that escape*1.17 there…: or, it shall be holy 18 And the house of Jacob shall be a fire, and the house of Joseph a flame, and the house of Esau for stubble, and they shall kindle in them, and devour them; and there shall not be any remaining of the house of Esau; for the LORD hath spoken it. 19 And they of the south shall possess the mount of Esau; and they of the plain the Philistines: and they shall possess the fields of Ephraim, and the fields of Samaria: and Benjamin shall possess Gilead. 20 And the captivity of this host of the children of Israel shall possess that of the Canaanites, even unto Zarephath; and the captivity of Jerusalem, which is in Sepharad, shall possess the cities of the south.*1.20 which…: or, shall possess that which is in 21 And saviours shall come up on mount Zion to judge the mount of Esau; and the kingdom shall be the LORD’s.