1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 *Job 6:26, Hos 12:2. Ska en vis man tala så i vädret

och fylla sitt bröst

med östanvind?

3 Ska han försvara sin sak

med värdelöst tal,

med ord till ingen nytta?

4 Ja, du gör gudsfruktan om intet

och hindrar andakt inför Gud,

5 för din synd lägger orden i din mun

och du väljer listigt tal.

6 *Job 18:7, Matt 12:37. Din egen mun dömer dig, inte jag,

dina egna läppar vittnar emot dig.

7 *Job 38:4, Ords 8:25. Var du den första människa

som föddes?

Blev du till innan höjderna fanns?

8 *Jes 40:13, Jer 23:18, Rom 11:34, 1 Kor 2:16. Var du åhörare i Guds hemliga råd?

Har du tagit visheten

för dig själv?

9 *Job 12:3, 13:2. Vad vet du som vi inte vet?

Vad förstår du som vi inte förstår?

10 *Job 32:7. Här hos oss finns

både gråhårsman och åldring,

mycket äldre än din far.

11 Är inte Guds tröst nog för dig,

de milda ord som talas till dig?

12 Varför leds du bort av ditt hjärta

och varför gnistrar dina ögon?

13 Du vänder din ande mot Gud

och öser ut ord ur din mun.

14 *1 Kung 8:46, 2 Krön 6:36, Job 25:4f, Ps 14:2f, Ords 20:9, Pred 7:21, 1 Joh 1:8f. Vad är en människa,

att hon skulle vara ren,

att en av kvinna född

skulle vara rättfärdig?

15 *Job 4:17f. Gud kan inte lita på sina heliga,

inför hans ögon

är inte himlarna rena,

16 hur mycket mindre då den

som är avskyvärd och fördärvad,

en människa

som dricker orättfärdighet

som vatten!

17 Lyssna, jag vill säga dig något,

det som jag sett vill jag berätta,

18 vad visa män fört vidare

från sina fäder och inte förtigit,

19 från dem som ensamma fick landet

utan att någon främling

trängde in bland dem:

20 *Jes 48:22. Den gudlöse plågas av ångest

i alla sina dagar,

den våldsammes år är räknade.

21 *3 Mos 26:36, 5 Mos 28:65, Job 18:11. Skräckröster ljuder i hans öron.

I hans trygghet kommer förhärjaren

över honom.

22 Han har inget hopp om räddning

ur mörkret,

svärdet är bestämt för honom.

23 *Job 18:12, 30:3. Han irrar efter bröd

och undrar var det finns.

Han vet att mörkrets dag är nära.

24 Ångest och nöd skrämmer honom,

de slår ner honom

som en kung rustad till strid,

25 för han har lyft sin hand mot Gud

och förhäver sig

mot den Allsmäktige.

26 Med styv nacke

stormar han mot honom,

väl skyddad bakom sina sköldar.

27 *Ps 73:7. Han har täckt sitt ansikte med fetma

och hans midja sväller av fett.

28 Han bosätter sig i ödelagda städer,

i hus där man inte kan bo,

som är bestämda till ruiner.

29 Han blir inte rik,

hans välstånd ska inte bestå,

hans skördar ska inte luta tungt

mot marken.

30 *Job 4:9, 20:26, 31:12, Ps 55:24, Pred 9:12, Jes 11:4. Han kan inte fly undan mörkret,

hans knoppar ska förtorka

av hetta,

han ska förgås

genom Guds*15:30GudsOrdagrant: "hans". muns ande.

31 Han ska inte lita till tomhet,

då bedrar han sig,

för tomhet blir hans lön.

32 *Job 22:16, Ps 55:24, Pred 7:17, 9:12. I förtid ska hans mått bli fyllt,

och hans krona

ska inte grönska mer.

33 Han ska tappa sina omogna druvor

som en vinstock,

fälla sina blommor som ett olivträd,

34 för den gudlöses hus

blir ofruktsamt

och eld förtär de hus där mutor tas.

35 *Job 4:8, Ps 7:15, Jes 59:4. De går havande med elände

och föder fördärv,

deras moderliv alstrar förvillelse.

1 Then answered Eliphaz the Temanite, and said, 2 Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?*15.2 vain…: Heb. knowledge of wind 3 Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good? 4 Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.*15.4 castest…: Heb. makest void*15.4 prayer: or, speech 5 For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.*15.5 uttereth: Heb. teacheth 6 Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee. 7 Art thou the first man that was born? or wast thou made before the hills? 8 Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself? 9 What knowest thou, that we know not? what understandest thou, which is not in us? 10 With us are both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father. 11 Are the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee? 12 Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at, 13 That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth? 14 What is man, that he should be clean? and he which is born of a woman, that he should be righteous? 15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight. 16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?

17 I will shew thee, hear me; and that which I have seen I will declare; 18 Which wise men have told from their fathers, and have not hid it: 19 Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them. 20 The wicked man travaileth with pain all his days, and the number of years is hidden to the oppressor. 21 A dreadful sound is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.*15.21 A dreadful…: Heb. A sound of fears 22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword. 23 He wandereth abroad for bread, saying, Where is it? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand. 24 Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle. 25 For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty. 26 He runneth upon him, even on his neck, upon the thick bosses of his bucklers: 27 Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on his flanks. 28 And he dwelleth in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps. 29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth. 30 He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away. 31 Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence. 32 It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.*15.32 accomplished: or, cut off 33 He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive. 34 For the congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery. 35 They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.*15.35 vanity: or, iniquity