1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

2 *Rut 1:20, Job 34:5. Så sant Gud lever,

han som undanhållit mig min rätt,

den Allsmäktige

som har förbittrat min själ:

3 Så länge min ande är i mig

och Guds livsande i min näsa,

4 ska mina läppar inte tala orätt

eller min tunga tala svek.

5 Aldrig ger jag er rätt,

till min död vidhåller jag

min oskuld.

6 *Job 13:18, Apg 24:16, 1 Kor 4:4, 2 Tim 1:3. Jag håller fast vid min rättfärdighet

och släpper den inte.

Mitt hjärta förebrår mig inte

för någon av mina dagar.

7 Låt min fiende stå som den skyldige,

min motståndare som orättfärdig.

8 *Job 8:13, Luk 12:20. För vad har den gudlöse för hopp

när livet skärs av,

när Gud tar hans själ?

9 *Job 35:12f, Ords 28:9, Mika 3:4, Joh 9:31. Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10 Kan han glädja sig

över den Allsmäktige?

Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,

den Allsmäktiges tankar

vill jag inte dölja.

12 Ni har ju själva alla sett det,

varför kommer ni då

med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,

det arv som våldsverkaren

får av den Allsmäktige:

14 *2 Kung 10:7, Job 18:19, 20:10. Får han många barn

ska de falla för svärd,

hans avkomlingar får inte

mätta sig med bröd.

15 De som undkommer

läggs i graven av pest

och deras änkor gråter inte

över dem.

16 Även om han samlar silver som stoft

och lägger kläder på hög

som lera,

17 *Job 20:18, Ords 13:22, 28:8, Pred 2:26. så får de rättfärdiga klä sig

i det han har samlat,

och silvret får de oskyldiga dela.

18 Han bygger sitt hus som en mal,

likt en hydda*27:18hyddaTillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar. som väktaren

gör åt sig.

19 Rik går han till sängs,

och sedan aldrig mer –

när han öppnar sina ögon

är allt borta.

20 Fasorna griper honom

som vattenmassor,

stormen rycker bort honom i natten.

21 Östanvinden lyfter honom

och han är borta,

den sveper i väg honom

från hans plats.

22 Den vräker sig mot honom

utan förskoning,

han försöker fly för dess kraft.

23 *Klag 2:15, Nah 3:19. Den klappar sina händer*27:23klappar sina händerKan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6). mot honom

och visslar åt honom

från hans plats.

1 Moreover Job continued his parable, and said,*27.1 continued: Heb. added to take up 2 As God liveth, who hath taken away my judgment; and the Almighty, who hath vexed my soul;*27.2 vexed…: Heb. made my soul bitter 3 All the while my breath is in me, and the spirit of God is in my nostrils;*27.3 the spirit…: that is, the breath which God gave him 4 My lips shall not speak wickedness, nor my tongue utter deceit. 5 God forbid that I should justify you: till I die I will not remove mine integrity from me. 6 My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart shall not reproach me so long as I live.*27.6 so long…: Heb. from my days

7 Let mine enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous. 8 For what is the hope of the hypocrite, though he hath gained, when God taketh away his soul? 9 Will God hear his cry when trouble cometh upon him? 10 Will he delight himself in the Almighty? will he always call upon God?

11 I will teach you by the hand of God: that which is with the Almighty will I not conceal.*27.11 by…: or, being in the hand, etc 12 Behold, all ye yourselves have seen it; why then are ye thus altogether vain? 13 This is the portion of a wicked man with God, and the heritage of oppressors, which they shall receive of the Almighty. 14 If his children be multiplied, it is for the sword: and his offspring shall not be satisfied with bread. 15 Those that remain of him shall be buried in death: and his widows shall not weep. 16 Though he heap up silver as the dust, and prepare raiment as the clay; 17 He may prepare it, but the just shall put it on, and the innocent shall divide the silver. 18 He buildeth his house as a moth, and as a booth that the keeper maketh. 19 The rich man shall lie down, but he shall not be gathered: he openeth his eyes, and he is not. 20 Terrors take hold on him as waters, a tempest stealeth him away in the night. 21 The east wind carrieth him away, and he departeth: and as a storm hurleth him out of his place. 22 For God shall cast upon him, and not spare: he would fain flee out of his hand.*27.22 he…: Heb. in fleeing he would flee 23 Men shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.