1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.

1 After this opened Job his mouth, and cursed his day. 2 And Job spake, and said,*3.2 spake: Heb. answered 3 Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said, There is a man child conceived. 4 Let that day be darkness; let not God regard it from above, neither let the light shine upon it. 5 Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.*3.5 stain: or, challenge*3.5 let the…: or, let them terrify it, as those who have a bitter day 6 As for that night, let darkness seize upon it; let it not be joined unto the days of the year, let it not come into the number of the months.*3.6 let it not be…: or, let it not rejoice among the days 7 Lo, let that night be solitary, let no joyful voice come therein. 8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.*3.8 their…: or, leviathan 9 Let the stars of the twilight thereof be dark; let it look for light, but have none; neither let it see the dawning of the day:*3.9 the dawning…: Heb. the eyelids of the morning 10 Because it shut not up the doors of my mother’s womb, nor hid sorrow from mine eyes.

11 Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly? 12 Why did the knees prevent me? or why the breasts that I should suck? 13 For now should I have lain still and been quiet, I should have slept: then had I been at rest, 14 With kings and counsellors of the earth, which built desolate places for themselves; 15 Or with princes that had gold, who filled their houses with silver: 16 Or as an hidden untimely birth I had not been; as infants which never saw light. 17 There the wicked cease from troubling; and there the weary be at rest.*3.17 weary: Heb. wearied in strength 18 There the prisoners rest together; they hear not the voice of the oppressor. 19 The small and great are there; and the servant is free from his master.

20 Wherefore is light given to him that is in misery, and life unto the bitter in soul; 21 Which long for death, but it cometh not; and dig for it more than for hid treasures;*3.21 long: Heb. wait 22 Which rejoice exceedingly, and are glad, when they can find the grave? 23 Why is light given to a man whose way is hid, and whom God hath hedged in? 24 For my sighing cometh before I eat, and my roarings are poured out like the waters.*3.24 I eat: Heb. my meat 25 For the thing which I greatly feared is come upon me, and that which I was afraid of is come unto me.*3.25 the thing…: Heb. I feared a fear, and it came upon me 26 I was not in safety, neither had I rest, neither was I quiet; yet trouble came.