1 *Pred 1:1f, 2:1f, 3:1f, 4:1f, 6:1f, 7:1f. Har inte människan

ett slitsamt liv på jorden?

Är inte hennes dagar

som daglönarens dagar?

2 Hon är som en slav

som flämtar efter skugga,

som en daglönare

som väntar på sin lön.

3 Månader av elände

har jag fått till arvedel,

nätter av vedermöda

har blivit min lott.

4 Så snart jag har lagt mig frågar jag:

"När ska jag stiga upp?

När ska natten ta slut?"

Jag mättas av oro

ända till morgonen.

5 *Job 2:7, 19:26. Min kropp täcks av maskar

och med en skorpa som av jord,

min hud skrumpnar och faller av.

6 *Job 17:11, 15f, 19:10, Ps 90:9, 102:12, Jes 38:12. Mina dagar flyr snabbare

än vävarens spole,

de försvinner utan hopp.

7 *Job 8:9, 9:25, Ps 78:39, 90:9f, Jak 4:14. Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,

att mitt öga inte längre

får se det goda.

8 Det öga som ser mig

ska inte mer iaktta mig,

om din blick söker mig

finns jag inte längre.

9 Ett moln löses upp och är borta,

den som farit ner i dödsriket

kommer inte upp igen.

10 *Job 8:18, 20:9, Ps 103:16. Aldrig mer återvänder han

till sitt hus,

hans plats känner honom inte längre.

11 *Job 10:1. Därför vill jag inte lägga band

på min mun,

jag vill tala i min andes ångest,

jag vill klaga i min själs

bedrövelse.

12 Jag är väl inte ett hav

eller ett havsodjur,

så att du måste sätta ut vakt

mot mig?

13 När jag säger:

"Min bädd ska trösta mig,

min viloplats ska lindra min oro",

14 då skrämmer du mig med drömmar

och skräckslår mig med syner.

15 Hellre vill jag bli kvävd,

hellre dö än vara ett benrangel.

16 *Job 9:21, 10:1, 1 Kung 19:4, Jona 4:3. Jag är trött på det här,

jag kommer inte att leva för evigt.

Låt mig vara,

för mina dagar är en vindfläkt.

17 *Ps 8:5, 144:3, Hebr 2:6. Vad är då en människa,

att du gör så stor sak av henne,

ger akt på henne så noga,

18 synar henne var morgon,

prövar henne vart ögonblick?

19 *Job 14:6, Ps 39:14. När ska du vända din blick

ifrån mig,

ge mig tid att svälja min saliv?

20 Har jag syndat, vad gör det dig,

du människornas bevakare?

Varför har du gjort mig

till din måltavla

och låtit mig bli en börda

för mig själv*7:20för mig självAndra handskrifter (Septuaginta): "för dig".?

21 Varför förlåter du inte min synd

och tar bort min skuld?

Snart ska jag ligga i stoftet,

du kommer att söka efter mig

men jag finns inte mer.

1 Is there not an appointed time to man upon earth? are not his days also like the days of an hireling?*7.1 an appointed…: or, a warfare 2 As a servant earnestly desireth the shadow, and as an hireling looketh for the reward of his work:*7.2 earnestly…: Heb. gapeth after 3 So am I made to possess months of vanity, and wearisome nights are appointed to me. 4 When I lie down, I say, When shall I arise, and the night be gone? and I am full of tossings to and fro unto the dawning of the day.*7.4 the night…: Heb. the evening be measured? 5 My flesh is clothed with worms and clods of dust; my skin is broken, and become loathsome. 6 My days are swifter than a weaver’s shuttle, and are spent without hope.

7 O remember that my life is wind: mine eye shall no more see good.*7.7 shall…: Heb. shall not return*7.7 see: to see, that is, to enjoy 8 The eye of him that hath seen me shall see me no more: thine eyes are upon me, and I am not.*7.8 I am…: that is, I can live no longer 9 As the cloud is consumed and vanisheth away: so he that goeth down to the grave shall come up no more. 10 He shall return no more to his house, neither shall his place know him any more. 11 Therefore I will not refrain my mouth; I will speak in the anguish of my spirit; I will complain in the bitterness of my soul. 12 Am I a sea, or a whale, that thou settest a watch over me? 13 When I say, My bed shall comfort me, my couch shall ease my complaint; 14 Then thou scarest me with dreams, and terrifiest me through visions: 15 So that my soul chooseth strangling, and death rather than my life.*7.15 life: Heb. bones 16 I loathe it; I would not live alway: let me alone; for my days are vanity.

17 What is man, that thou shouldest magnify him? and that thou shouldest set thine heart upon him? 18 And that thou shouldest visit him every morning, and try him every moment? 19 How long wilt thou not depart from me, nor let me alone till I swallow down my spittle? 20 I have sinned; what shall I do unto thee, O thou preserver of men? why hast thou set me as a mark against thee, so that I am a burden to myself? 21 And why dost thou not pardon my transgression, and take away mine iniquity? for now shall I sleep in the dust; and thou shalt seek me in the morning, but I shall not be.