1 Reis 17

Elia vid bäcken Kerit

1 *Jak 5:17f. Tishbiten Elia*17:1EliaBetyder "Herren är Gud" (jfr 18:39). En kraftfull profet (kap 17-21, 2 Kung 1-2, jfr Jak 5:17). Skulle enligt Malakis profetia komma tillbaka före Herrens dag (Mal 4:5), vilket enligt Jesus uppfylldes genom Johannes Döparen (Matt 11:14, 17:12)., som kom från*17:1som kom frånAnnan översättning: "en tishbit från". Staden Tishbe låg någonstans öster om floden Jordan. Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

2 Och Herrens ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit*17:3bäcken KeritNågon av Jordans många bifloder. Många bäckraviner hade vatten endast under vinterhalvåret. öster om Jordan. 4 Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där." 5 Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. 6 Korparna kom till honom med bröd*17:6brödOckså uttryck för mat i allmänhet. Korpar äter förutom kött även frukt etc. och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. 7 Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Elia och änkan i Sarefat

8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 *Luk 4:25f. "Bryt upp och gå till Sarefat*17:9SarefatFenicisk hamnstad mellan Tyrus och Sidon i nuvarande Libanon, ca 15 mil nordväst om Jordans bifloder., som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat." 10 Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka*17:10en änkaNämns av Jesus som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:26). som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Ta också med en bit bröd åt mig." 12 *2 Kung 4:2f. Men hon svarade: "Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö."

13 Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja*17:14mjöl … oljaBasingredienser i det dagliga brödet, normalt exportvaror i hamnstaden Sarefat. ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." 15 *Matt 10:40f. Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

17 En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 *Luk 5:8. Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" 19 Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" 21 *2 Kung 4:34f, Apg 20:10. Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom."

22 Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 *Luk 7:15, Joh 4:50. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." 24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."

1 ENTONCES ✝17.1 Lv. 4.25.Elías Thisbita, que era de los moradores de Galaad, dijo á Achâb: Vive Jehová Dios de Israel, *17.1 q.d. al cual yo sirvo.delante del cual estoy, ✝17.1 Stg. 5.17.que no habrá lluvia ni rocío en ✝17.1 cp. 18.1.estos años, sino por mi palabra.

2 Y fué á él palabra de Jehová, diciendo:

3 Apártate de aquí, y vuélvete al oriente, y escóndete en el arroyo de Cherith, que está delante del Jordán;

4 Y beberás del arroyo; y yo he mandado á los cuervos que te den allí de comer.

5 Y él fué, é hizo conforme á la palabra de Jehová; pues se fué y asentó junto al arroyo de Cherith, que está antes del Jordán.

6 Y los cuervos le traían pan y carne por la mañana, y pan y carne á la tarde; y bebía del arroyo.

7 Pasados algunos días, secóse el arroyo; porque no había llovido sobre la tierra.

8 Y fué á él palabra de Jehová, diciendo:

9 Levántate, vete á ✝17.9 Abd. 20. Lc. 4.26.Sarepta de Sidón, y allí morarás: he aquí yo he mandado allí á una mujer viuda que te sustente.

10 Entonces él se levantó, y se fué á Sarepta. Y como llegó á la puerta de la ciudad, he aquí una mujer viuda que estaba allí cogiendo *17.10 ó, leña.serojas; y él la llamó, y díjole: Ruégote que me traigas una poca de agua en un vaso, para que beba.

11 Y yendo ella para traérsela, él la volvió á llamar, y díjole: Ruégote que me traigas también un bocado de pan en tu mano.

12 Y ella respondió: Vive Jehová Dios tuyo, que no tengo pan cocido; que solamente un puñado de harina tengo en la tinaja, y un poco de aceite en una botija: y ahora cogía dos serojas, para entrarme y aderezarlo para mí y para mi hijo, y que lo comamos, y nos muramos.

1 El hijo de la viuda de Sarepta.

2 Elías va á mostrarse á Achâb.

13 Y Elías le dijo: No hayas temor; ve, haz como has dicho: empero hazme á mí primero de ello una pequeña torta cocida debajo de la ceniza, y tráemela; y después harás para ti y para tu hijo.

14 Porque Jehová Dios de Israel ha dicho así: La tinaja de la harina no escaseará, ni se disminuirá la botija del aceite, hasta aquel día que Jehová dará lluvia sobre la haz de la tierra.

15 Entonces ella fué, é hizo como le dijo Elías; y comió él, y ella y su casa, *17.15 ó, un año entero.muchos días.

16 Y la tinaja de la harina no escaseó, ni menguó la botija del aceite, conforme á la palabra de Jehová que había dicho por Elías.

17 Después de estas cosas aconteció que cayó enfermo el hijo del ama de la casa, y la enfermedad fué tan grave, que no quedó en él resuello.

18 Y ella dijo á Elías: ✝17.18 2 S. 16.10. Lc. 5.8.¿Qué tengo yo contigo, varón de Dios? ¿has venido á mí ✝17.18 Nm. 5.15.para traer en memoria mis iniquidades, y para hacerme morir mi hijo?

19 Y él le dijo: Dame acá tu hijo. Entonces él lo tomó de su regazo, y llevólo á la cámara donde él estaba, y púsole sobre su cama;

20 Y clamando á Jehová, dijo: Jehová Dios mío, ¿aun á la viuda en cuya casa yo estoy hospedado has afligido, matándole su hijo?

21 ✝ 17.21 2 R. 4.33,35. Hch. 20.10. Y midióse sobre el niño tres veces, y clamó á Jehová, y dijo: Jehová Dios mío, ruégote que vuelva el alma de este niño á sus entrañas.

22 Y Jehová oyó la voz de Elías, y el alma del niño volvió á sus entrañas, y ✝17.22 He. 11.35.revivió.

23 Tomando luego Elías al niño, trájolo de la cámara á la casa, y diólo á su madre, y díjole Elías: Mira, tu hijo vive.

24 Entonces la mujer dijo á Elías: Ahora ✝17.24 Jn. 3.2 y 16.30.conozco que tú eres varón de Dios, y que la palabra de Jehová es verdad en tu boca.